Tidigt handlade det om storlek och ren styrka. Största ficklampan vinner liksom och det var först när jag tröttnat på att förbruka min veckopeng på enorma batteristackar och förgängliga kryptonlampor som jag började sukta efter perfektion istället. Jag började umgås med det gamla axiomet "Power is nothing without control" och kom fram till att kärnan i en perfekt ljuskälla ligger i att uppnå den perfekta ljusbilden! Inga mörka ringar eller assymetrier utan bara en bländvit homogen kägla av ljus vars intensitet tonar ner från mitten och ut mot kanten.
Som de flesta andra föll jag som en klubbad säl för hela Maglite-hypen nån gång på 90-talet och som de flesta andra lärde jag mig att skiten är tung, slamrar, har en ljusbild som har fler ringar än Elisabeth Taylor och att hela idén med batteridrivna basebollträn faktiskt kunde stannat i USA. Eller i närmsta sexshop, vad vet jag. De mindre modellerna var inte helt oanvändbara och om man köpte billiga kopior kunde man ibland rättfärdiga att hänga en på nyckelknippan eller kasta den i verktygslådan. Jag har nog en kvar i någon låda som saknade prislapp men väl har ett M-nummer... ;-) Slutet för mitt glödtrådsintresse blev den inte helt talanglösa MityLite från Pelican Products. Kompakt, oöm och förbannat vattentät. Med fräscha batterier är den OK som inspektionslampa.
Den stora revolutionen i ljuskretsar (sic) kom när jag började intressera mig för undervattensbelysning emedan faktorer som rent grotesk lyskraft blandades med enorma krav på trycktålighet och nya kvasifysiska lamptekniker som gränsade till det Alv-magiska. HID-lampan med sitt bländvita ljus och goda verkningsgrad var, som den inte på något sätt oförstörda limsniffande och tonårsgravida ungdomen säger; teh shit! Samma kraft som i bilar används för att nagla fast rådjur i vägen och säkra ett maffigt försäkringsärende samtidigt med söndagssteken kunde nu användas för att skapa trygga zoner av pelagisk skönhet i de mörka djupen. Var då gasurladdningslampor verkligen det slutgiltiga svaret?
Även om det verkligen inte saknades kraft i HID-tekniken så fanns alltid den gnagande oron för att själva lampan skulle få precis så där mycket däng att den gick sönder, och en trasig lampa har man lika roligt med som en nykter FBU-tjej. Alltså sökte man med ljus och lykta (sic) efter en teknik som kombinerade stor kraft med okänslighet mot våld och annat vi inbillade oss att vi skulle kunna råka ut för där vi satt och torrdök med näsan i senaste numret av UVM.
LED-lampan hade fört en lite undanskymd tillvaro som belysning betraktat, mest i form av en effektsvag liten indikatorlampa på hemmaelektroniken. På 90-talet blev den plötsligt blå i dyra prylar och sedan dess har den spritt sig som ett monokromatiskt virus genom prylmolnet. När mina grannar med tomt ut mot vägen tänder sin smaklösa helblå julgransbelysning ser man genast samtliga bilar inom synhåll tända upp sina bromsljus i tron att de är på väg in i en avlägsen polisrazzia... Jag vill dock försvara mina Skäggetorpsgrannar; inte alla kör för fort, några säljer faktiskt knark!
Högeffekts-LED:en är verkligen Lumofilens heliga graal. Ljuset är så vitt att det är som att seriekoppla Cate Blanchett med en Tokamak, dioden har samtidigt hög verkningsgrad OCH ett fett coolt behov av kylflänsar för värmeavledning (wheeee!) och man kan montera dem i kluster som ger en helt skräddarsydd ljusbild utan störande hög- eller lågdagrar. Och dom är svindyra, och dyrt är bra etc...
Inlägget vore ju nästan helt bortkastat utan en liten lista över mina favoriter på konsumentnivå så här kör vi:
Priset för mesta lampan för pengarna går till Biltemas "10-kronorslampa". Den kostar visserligen nu 14,90 Skr men har en välförtjänt kultstatus. Stor som en enkrona ger den ett enastående "närljus" för allehanda bestyr såsom kartläsning och grävande i mörka ryggsäckar. Upphängd i ett tälttak ger den prima allmänbelysning och nedpressad i en för ändamålet skårad bordtennisboll får man en mysig minilykta som strålar ikapp med sin überfiffige ägare [Rilleman bodyslammar Bengt Alsterlind. KA-POW!]. Denna lampa hör hemma i varje ytterplagg du äger. Den som tvivlar kan ju fråga mig vad JAG tog fram ur jackan när ljuset plötsligt slocknade i trapphuset på väg upp ifrån vårt besök vid R1-reaktorn 25 meter under KTH. Semper preparatus ("vällingen är klar", på latin). En anekdot är att Biltema lyckas ta 14,90 för lampan men att två utbytesbatterier (CR2016) kostar 39,90.
För att lysa upp mer än bara närmiljön behövs ett steg upp i effektklass och då hamnar vi i det intressanta "1W-segmentet" med flera potenta individer. Gemensamt är kraftfulla dioder, hus i aluminiumlegering (oömt och värmeavledande) och ett till två AA-batterier som drivkälla. Jag har här lekt med två modeller:
Rebel 90 ALX-78R91AA har som namnet antyder en diod av typen Luxeon Rebel från Philips Lumileds och drivs av 1 AA-batteri. Designen är mer än snygg, lampan innehåller även en DC-DC-krets som hjälper till att hålla ljusstyrkan uppe när spänningen faller i batteriet. Smart! Kontakten sitter i botten som brukligt är på dessa lampor och flörtar skamlöst med oss som lider av Hamiltonkomplex (kliniska svårigheter att behärska oss i närhet av svart nylon, fostfaterat stål, omagnetiska blixtlås och ..åhh ghnn.. olivgröna klätterrep!!!GEMIGGEMIGGEMIG!) genom att förutom på/av också ha ett "tactical mode" där lampan bara lyser så länge man håller knappen intryckt. Säkert bra när någon skjuter tillbaka men inte heller helt fel för att signalera. Ljusbilden är ganska trevlig med vitt ljus, god styrka, jämn fördelning och möjlighet att ändra mellan "spot" och "flood". Lampan finns i ett flertal modeller med antingen fler eller kraftigare batterier, något som jag prioriterat ned till förmån för ett fickvänligt format och standardformat på batteriet. Priset är i skrivande stund påverkat av en realisation och jag betraktar 187 kr som rena kapet.
Den andra lampan är en Ledsavers PowerLED från Kjell och Company (#63695). Specen är snarlik Rebel-lampan med utförandet är aningens enklare. Formen är mer renodlat cylindrisk vilket gör den lätt att stuva ner i t.ex. armfickan på jackan. Knappen i botten har på/av vilket räcker gott. Ljusbilden är stark och något mer jämnt fördelad än Rebel-lampan men med en lite tydligare gul ring i ljuskäglans ytterkant. Detta är både irriterande och vanligt i diodsammanhang och jag har inte helt listat ut om det beror på själva substratets egenskaper eller om det handlar om brytningsfenomen i diodens plastkapsel. Jag är säker på att om Zeiss eller Swarovski gjorde dioder så skulle problemet vara löst och mina pengar slut. Denna lampa ingår nu tillsammans med ett otal Biltemanyckelringar i min standardutrustning. 149 kr på Kjell & Company, prisvärt.
Ingen jämförelse vore komplett utan att helt gå överstyr och safta på med något som t.o.m. Rilleman ställer sig lite frågan de inför. Silvas Alpha 6 med 3 st 5W Luxeondioder för det facila priset av 4300 kr är nog mer spännande än lockande i dagsläget. På en tekniskt nivå är Silvas "Intelligent Light" intressant om än inte särskilt nyskapande. Man använder helt enkelt diodernas förmåga att bygga en anpassad ljusbild som ger både bredd och räckvidd samtidigt. Eventuellt fjäskar jag lite för Silvarepresentanten nästa gång han kommer förbi jobbet och ser om jag kan få "utvärdera" ett ex. :-)~
