Påvlig problematik

I vår serie om udda existenser i den sommarsvenska biotopen har vi nu kommit till en av de minst uppskattade, nämligen småpåven. Småpåven är inte så mycket en person som en samling icke avundsvärda egenskaper hos en person vilka tillsammans resulterar i en social kontaktyta som får andra människor att vilja hoppa ut genom fönster.

Småpåven är ofta någon på låg eller mellanhög nivå i en organisation eller i ett företag som går och när stora idéer om hur saker "borde" vara men som helt eller delvis saknar mandat för att ändra något på egen hand och som inte greppat konceptet med en befälskedja. Han eller hon har ofta varit med ett tag och har ofta fastnat i ett fack av verksamheten där de har sitt huvudsakliga fokus. Småpåvar är mycket territoriella varelser och tolererar inga intrång i det utrymme som de betraktar som "sitt" ansvarsområde. Detta är dock inte på något sätt en dubbelriktad funktion, där småpåven sedan håller sig för sig själv i sin grotta, utan medger att småpåven i sin tur mer än gärna meddelar omgivningen även vad de borde göra i varje givet fall. Och vilket som är bästa sättet att göra det på. Med 1000 ord eller mer. Just småpåvens stora kunskap och/eller erfarenhet (faktisk eller inbillad) är inte ett lika stort problem som densammes oförmåga att omsätta den till till egen praktisk handling. Saker som skall göras existerar helst i ett slags "perfekt planerat" semiteoretiskt tillstånd tills någon annan behöver ha det och därför ser till att det blir gjort. Småpåven svarar inte mot någon annan deadline än sin egen. Att invända mot något småpåven säger är att jämställa med att slå denne i ansiktet. Det kan bara finnas en rätt väg och den har småpåven precis visat dig och kommer att göra så igen om det så ska ta livet av er båda två. Att försvara sin auktoritet inom området är överordnat till och med andningen. Mindre påvliga personer brukar härvidlag resignera och sluta deltaga i (det hopplöst ensidiga) meningsutbytet vilket av småpåven tolkas som samtycke enligt reglerna för walk over. Småpåven FTW! Titelkåthet är ett annat utmärkande drag hos småpåvar. Detta som ett hjälpmedel för att inför omgivningen markera sin något höjda status. Formatet brukar vara av typen "n-chef", där n kan stå för ex.vis. "hamn", "verkstads" eller "koktross".

Småpåven har oftast minst en högre chef, som i småpåvens ögon inte skulle kunna göra något rätt ens med slumpens hjälp och som troligtvis fått sin tjänstegrad i ett flingpaket. Då småpåven definitionsmässigt saknar maktbas och formellt är underställd sin chef är öppna konflikter sällan förekommande. Istället klämmer småpåven i med ett hurtigt "Javisst, genast Chefen!" och går sedan och tjurar/gnäller lite och gör precis tvärtom enligt eget huvud. Småpåven fungerar lika väl i en hierarkisk struktur som en bojsten fungerar som simdyna. I sin relation till kollegor och övriga anställda har småpåven ett stundtals ansträngt gränssnitt. Det självpåtagna arbetet med att "styra upp allting" tar så mycket tid i anspråk att någon annan får sköta det egentliga arbetet och faiblessen för att helt självklart fördela dessa sysslor mellan de övriga möts av ett för småpåven obegripligt ointresse. Småpåven, som ofta misstar chefsskap för ledarskap, tycker att han eller hon är en naturligt utmärkt ledare medan omgivningen snarast associerar till en bakelitstav. Gärna applicerad på sagda småpåve. Där solen inte lyser.

Sommaren är småpåvens tid. Äntligen tar chefen semester! I småpåvens ögon är detta helt synonymt med en fältbefordran, för vem annars ska styra verksamheten? Och vem är bättre lämpad? Han eller hon fyller detta självupplevda maktvakuum så fort att kollegornas trumhinnor möts i mitten av huvudet på grund av chockvågen. Även om luttrade kollegor med väl utvecklad motståndskraft inte går att påverka så brukar sommaren innebära färskt blod i form av arbetslivets egen kanonmat; Sommarvikarien. Äntligen någon att leda! Äntligen någon som inte säger emot! Under några korta sommarveckor får småpåven leva upp och äntligen vara chef istället för Chefen. Mot slutet av semesterperioden återgår saker till det normala och småpåven återgår till sin lilla ansvarsområdeskokong (surpuppestadium) i väntan på nästa sommar. Enda kända bekämpningsmedlet mot småpåvar verkar vara av mellanpersonlig biomekanisk natur men lindring kan fås genom förebyggande organisatorisk verksamhet med upprättandet av tydliga vatentäta skott.