lördag 30 oktober 2010

Allmän gasklagan

Efter en tids obeslutsamhet har jag nu beställt ett gäng General Grabber AT2 till Defendern. Dessa är aningens mindre visuellt kralliga än de Cooper STT som de ersätter, men är i gengäld tillåtna för vinterbruk. Förhoppningsvis är de även lite tystare och mindre törstiga också ;-). Jag förespråkar normalt sett dubbdäck men skyggar för kostnaden att ha dubbla uppsättningar hjul i den relativt kostsamma dimensionen 235/85 R16...

Bästa priset har jag fått hos ett lokalt ombud för Däckonline och således var jag dit en sväng och lade en beställning. På deras butiksdisk fanns ett intressant anslag som jag studerade medan jag väntade:

(Fritt ur minnet:) "Fyll dina däck med nitrogen! Expanderar inte vid uppvärmning! Komprimeras inte vid avkylning! Minskar slitaget! Håller trycket längre!".

Artigt, försiktigt och helt obevekligt bad jag däckmånglaren att redogöra för förhållandet bakom utfästelsen. Svaret gjorde gällande att vanlig luft innehåller vattenånga som antingen blir varm och expanderar eller kondenseras och fryser i däcket, och att nitrogenet är helt fuktfritt och fantastiskt jättebra för 50 kr per däck. Jag bad att få anmäla en avvikande uppfattning och började divergera tvärvetenskapligt och koncentriskt i hög hastighet. En slags pedagogisk ekvivalens till ett "suitcase nuke" om du så vill.

Innan butikspersonalen räddades av min tilltagande hunger (lördag är skräpmatsdag) hade vi gemensamt (nåja.. vissas bidrag var större än andras) gått igenom allmäna tillståndslagen (pV=nRT), Daltons lag (p=p1+p2+...) , funderat på vattnets kokpunkt i regionen runt 2 bar (120-130 degC nånstans..?), atmosfärens sammansättning med avseende på just kväve och slutligen kvävemolekylens storlek relativt syrets. Vi var på väg in i en stimulerande holmgång om däckmaterialens permeabilitet men som sagt.. magen kurrade till.

Det finns en ofrånkomlig fördel med kväve som däckfyllnad; det är brandsäkert. En däckruptur ger inget tillskott av trycksatt syre till en brandhärd, ehuru litet jämfört med alla andra bränslen i bilsammanhang. Men om man skall tro däckfolket så finns ju ändå ingen risk för ruptur eftersom kväve.. förlåt, "nitrogen" inte expanderar vid uppvärmning vilket alltså förvandlar saken till ett klassiskt "icke-problem"? Just brandsäkerheten har gjort att kväve använts inom motorsporten ett bra tag. Att det nu börjar leta sig ut i detaljhandeln tror jag mer beror på att gasproducenterna har anställt smartare säljare och att 50 kr är en så låg summa att medelsvensson inte tänker ens en gång på saken när han fått förklarat för sig hur diaboliskt farlig vanlig luft är i trafiken.

Den som vill bilda sig en egen uppfattning kan läsa informationsbladet om nitrogen från en annan däckfirma. Säga vad man vill men det är inget fel på entusiasmen.

lördag 23 oktober 2010

Rack attack!

Tack till Cattis som uppmärksammar mig på den pågående Rosa Bandetkampanjen. Jag har tidigare påpekat vikten av att checka sina bröst, eller få det gjort av någon annan. Spelar ingen roll om man pratar biologi eller mekanik, grunden till lång livslängd och god tillgänglighet är regelbundna inspektioner! Med det allmännas bästa för ögonen genomför jag så många okulära besiktningar jag hinner med. Den som så önskar kan få en fullständig genomgång, ett fint certifikat och frukost. Udda storlekar inget problem. Jag har strl 11 i handskar och kan greppa en basketboll med en hand... ;-)

För att inspirera fler att fokusera på frågan vill jag dela med mig av några riktiga mästare på området.



fredag 22 oktober 2010

Tid är INTE pengar..

..men följer i många fall samma regler. Senaste tiden har jag haft anledning att fundera på hur vi som människor uppfattar den temporala dimensionens inverkan på vårt dagliga liv. De allra flesta av oss genomför ju en slags konstant tidsresa i en inte alltför sci-fi-mässig hastighet av "en sekund per sekund". I rent subjektiva termer kan det dock ibland uppfattas som att vi inte har någon tid alls till vårt förfogande i förhållande till de aktiviteter vi avser/förväntas utföra under en given (och ofta snålt tilltagen) tidsrymd. Eller, för den delen, att tiden går fortare när vi har roligt.

Det ibland den tröga TV-tittande massan så omåttligt populära programmet Skuldfällan har på ett sensationslystet sätt lyft fram somliga människors förmåga att låta sorglös ekonomisk optimism ersätta förståelsen för "plus och minus" samt "större än och mindre än". En ny generation får lära sig att det är dumt att handla skor för SMS-lånade pengar men att man slipper billigt undan och får nya pengar om man gråter fint i TV. Grejt.

Jag vet idag knappt en enda "modern människa" som inte klagar på att de inte hinner med, att det alltid är ont om tid. Vi må ha sexsiffrigt på bankkontot men hinner inte njuta av det eftersom vi är fullt upptagna med att stressa fram mellan alla saker vi "måste" hinna. Den moderna människans farsot är att vi är helt blinda för den fjärde dimensionen vi lever i, vi lever med en "tidsskuld".

Jag är rätt noga med min privatekonomi, håller koll på inkomster och utgifter, planerar så att det finns tillgångar tills de behövs och att det finns en vettig reserv om nåt oförutsett händer. De flesta jag känner gör så i någon omfattning. Pengar är ganska lätta att förhålla sig till då saker har ett tydligt värde och saldot är lättöverskådligt. Dröm då om min förvåning när en genomsnittligt normalekonomiskt begåvad person istället börjar tidsplanera som om minuten var 90 sekunder lång, som om det var fem kvartar på en timma och som om alla förflyttningar skedde med ögonblicklig maskhålsteknik. Den som konsekvent gör av med mer än sina ekonomiska tillgångar hamnar hos fogden eller rent av i fängelse. Den som planerar in mer jobb än vad som hinns med är "hungrig" och "framåt" (tillrättalagd konsultsvenska för två ganska grova tillmälen). Stundtals vet jag faktiskt inte vilka jag skall hänga ifrån lyktstolparna först när revolutionen kommer... målarna eller tidsoptimisterna?

När jag blir ombedd av tredje part att utföra något och till detta får en avsatt tid så tillämpar jag "Pi-regeln", dvs multiplierar den avsatta tiden med tre. Detta har visat sig fungera oerhört väl och belyser tydligt människans svårighet att överblicka skeenden i tiden. I de fall jag själv uppskattar tidsåtgång för något så lägger jag alltid till en marginal på upp till 50% för att kompensera för oförutsedda störningar och för att inget någonsin går helt lätt. Om jag vet att jag har lite tid att spela med så stressar jag mindre, tänker smartare och jobbar effektivare. Det är dessutom bra för ryktet att oftast kunna leverera senast på utsatt tid.

Det är svårt att "spara" tid på samma sätt som man gör med pengar emedan den hela tiden flyter. Däremot kan man använda den klokt och investera den så att den ger en framtida avkastning! Ett exempel ur verkligheten är att ägna tio minuter idag åt att inventera och städa i verktygslådan så att man slipper ägna en timma åt att svärande på fornsvenska åka och bråttomhandla saknade verktyg den dagen det blåser spån ur byggfläkten och man står upp till knäna i hydraulolja med en sågkedja i skrevet. Motsatsen är såklart att ta en NASA-approach och skjuta upp det, med förhoppningen att det dimper ner i någon ANNANS skalle.

Vare sig det gäller att balansera inkomst/utgift eller tillgänglig tid mot olika åtaganden så gäller att det är mycket enklare och snabbare att påverka (minska) sina UTGIFTER än att öka sina inkomster*. Det handlar om att skala ner, välja bort sånt som kostar (eller tar tid) tills dess att man återfår balansen och slutar gå back. Den som sen vill växa måste först skapa ett överskott, vare sig det gäller tid eller pengar.

* Om någon av mina högt värderade läsare vet ett sätt att snabbt öka sin lön med ett signifikant värde så är ni välkomna att PM:a mig. Det får gärna vara oetiskt eller osmakligt men helst inte olagligt.

lördag 16 oktober 2010

Defender of the true fun!

Eftersom Saaben länge har verkat väldigt hängig och drabbad av långt framskriden tråkighet har jag haft tankar på att ersätta den med något annat. Till Saabens förtjänst må läggas att den till fullo uppfyllt sitt syfte, att "vara en billig bil som går att köra några år utan större kostnader för reparation och/eller underhåll". Den går fortfarande att köra men börjar nu visa tecken på tilltagande mekanisk degradering.

Alternativet att helt vara utan bil ett tag har varit uppe och vänt, jag har helt enkelt vant mig vid att kunna ge SJ fingret närhelst jag önskar och i övrigt köra runt med saker som är för tunga att cykla med. Alltså var frågan vad för slags bil som skulle ta över efter Saaben?

Sunda förnuftet påtalade tidigt att ett bra val vore ett fordon ut segmentet "småbilskombi", gärna något miljöklassat med en pigg liten diesel i. Billigt och bra. Sen fyllde jag 35, krisade, gav upp det här med förnuftiga bilval och gjorde helt om. "Miljöbil" kan ju lika gärna betyda att den passar bra ute i naturen, non? Jag har pga tidigare erfarenheter uttryckt en vurm för fyrhjulsdrift och framkomlighet. Fältmässighet och enkel service är fina ord i min bok... Bekvämlighet och komfort är något relativt. Och för fröknar i alla åldrar och storlekar.

Alltså kom det sig att jag efter månader av lurkande på Blocket en regnig torsdag satte mig på tåget till Växjö för att träffa en bilhandlare. Utan att avslöja för mycket så var det inte en utmaning alls att känna igen honom när han hämtade upp mig vid stationen för en provtur tillbaka till bilfirman. "There can be only one" som dom säger i Highlander innan det viftas med svärd och skit. Provturen var lätt överstökad och utfallet tillfredställande. Jag var rejält påläst om bilen i fråga och hade dessutom hela instruktionsboken som pdf i laptopen, en av alla små bidragande orsaker till att handlaren så småningom utvecklade en lätt glansig panna. Semper Preparatus*, Hellre dö än tveka och Cave Canem**! Jag slog till.

Färden hem var.. äventyrlig, högljudd och lång. En liknelse vore att rida en gallopptävling på en geriatrisk vattenbuffel iförd gummistövlar (buffeln alltså). Men hem kom vi och vårt första publika framträdande var nere på firman där vi rönte rättmätig uppståndelse. Plus att det genast avslöjades att vår kylare var behäftad med en läckande slang. Irriterande men enkelt åtgärdat. Alla försök att hålla motorvägsfart belönades med en förbrukning på 1,18 liter per mil. :-)

Under senaste veckan har jag nu haft bilen stående nere på firman för att i lugn och ro kunna gå igenom den, krypa över/under/igenom den och för att kunna byta lite enkla slitdelar. Överlag har jag köpt ett välvårdat exemplar ( -01) och är under omständigheterna nöjd. Designfilosofin skulle kunna vara Sovjetisk; allt som ska gå att ta loss sitter med en bult eller skruv. Allt är möjligt att inspektera/demontera "utifrån" och kupén har inte utvecklats nämnvärt sedan 80-talet. Saker styrs med spakar. Enkla grejer är utformade på ett excentriskt sätt som gör det tydligt att bilen byggts av tekniskt inavlade öbor.

Det mest spännande momentet har faktiskt varit att ta sig in i det parkeringshus i vilket jag förväntas ha min bil. Utan att överdriva så innehar jag nu båda rekorden för "högst bil" och "minst frigång mot tak". Hela färdvägen har mätts med laseravståndsmätare innan försöket gjordes och på lägsta stället (dörrkarm till garagets vikport) har jag 219 cm för att ta in 215 cm bil. I övrigt är det inga direkta bekymmer förutom att det i speglarna ser ut som att arbetslamporna när som helst ska skrapa i taket. Svängradien är som hos en pansarkryssare och kräver noggrann planering samt en liten backmanöver vid utfart, men inget värre än så.

Inför framtiden så skall en del kompletteringar göras. Bilen kräver pga sin storlek en del infrastruktur i form av anpassade domkrafter, bogserlinor etc. Dessutom är de M/S-däck som nu sitter på inte egentligen godkända som vinterdäck i byråkratriket Sverige varför det kan bli aktuellt med ett byte. Att bli påkommen med fel däck i en ofördelaktig situation kan bli dyrt på riktigt. Flakkåpan skall få en översyn och några nya delar, sen är den fin och hel igen. Till våren ger jag mig på att byta lite oljor (motor, fördelningslåda, två diffar..). Det är ingen högoddsare att anta att en del av dessa jobb kommer att beskrivas i bloggen.

Visst ja.. höll på att glömma. Så här ser den ut:


*Alltid redo
**Varning för hunden!

tisdag 5 oktober 2010

"Heli-prop"?

Under mitt sedvanliga technolurkande på obskyra webbsidor och idogt ifrågasättande irrande hittade jag en notis om en bunt tokigt stolta fransoser. Det gäller våra vänner på Eurocopter som har tagit fram något som tydligen är nyast och mest fantastiskt i hela ... någonsin.


Eurocopter X³, utläses tydligen "Ex cube" (eller i mitt fall "Cross cube".. :-), är ett extra snurrigt koncept för att lösa det pinsamma faktumet att helikoptern inte bara är plågsamt dyr, tung och servicekrävande.. den är långsam också. Den väldigt Franskt nyskapande idén går ut på att bulta fast delar man fått över från andra byggen på en av företagets flygetyg och låta den låtsas att den är ett litet fint flygplan istället, för att se om man kan lura upp den i någon slags respektabel hastighet. Det är således ingen ände på vingar, växellådor och propellrar. Tanken är att man ska låta huvudrotorn gå ner i varv under snabb färd framåt, allt för att undvika att den framåtsvepande rotorspetsen går igenom ljudvallen med allt vad problem detta skapar i bortfall av lyftkraft etc. Istället skall drivning ske av de sidomonterade propparna och viss lyftkraft skall fås av vingarna. Så långt är allt väl och det är faktiskt inte dummare än att det kan fungera. Men NYSKAPANDE? Låt oss bli svagt historiska:

1923, 9:e januari. Juan de la Cierva (Spanien) flyger för första gången sin nya skapelse; gyroplanet, eller autogyron som vi känner den idag. Strängt taget inte vertikalstartande men ändå en mycket god kompromiss mellan helikopter och traditionellt flygplan. En "vanlig" propellermotor för framdrivning och en huvudrotor som drivs av fartvinden. Lika elegant som enkelt.


1942. Foche-Angelis Fa 269. Tidig tiltrotor benämnd "convertiplane". Projekterad av nazisterna under krigets slutskede, lagd i malpåse och återupptagen på tidigt 50-tal i Brasilien. Bländande komplex mekanik med motor i kroppen och vridbar drivlina och dito vingmonterade motorgondoler.


1955, 11:e augusti. Första flygningen för Bell XV-3. Grunden för Bells satsning på tiltrotorkonceptet, som senare skulle leda till XV-15, V-22 och BA-609.


1957, 6:e november. Första flygningen för Fairey Rotodyne. En teknisk smörgåstårta av smaskiga Brittiska lösningar, i format av en Londonbuss... I praktiken en gigantisk autogyro med rotorspetsmonterade jetmotorer och turbopropar för framdrivningen.


1976, 12:e oktober. Första flygning för Sikorsky s-72 "x-wing". Hybrid av helikopter och fixed wing. Vingar, jetmotorer och en huvudrotor som kunde stannas och låsas i x-konfiguration under flygning. Det mest innovativa i konceptet torde ändå vara rotorns styrmekanism som opererade genom att man med datorstyrda ventiler strömmade luft från motorerna ut igenom klaffar i de symmetriska rotorbladen istället för att vrida dessa. Med den strömmande luften styrde man rotorbladets aerodynamik igenom varvet. Det projekterades även små jaktplan på temat.

(Tanken med att stanna en helikoterrotor i mid flight och låsa den i x-läge är kopplad till teorierna runt "oblique wing concept". Lämnas som självstudier för den hugade. En bra ingång är att googla "Ames-Dryden AD-1".)

2010, 6:e september. Första flygning med Eurocopter X³. "Eurocopter has begun test flights of the X3 demonstrator for its innovative High-speed, long-range Hybrid Helicopter (H3) concept, which combines excellent vertical takeoff and landing capabilities with fast cruise speeds of more than 220 kts."

Den enda slutkläm jag kan komma på efter allt detta är att OM man nu ska stå på axlarna hos de som varit före en så kan man åtminstone se till att man har rent på fötterna. Personligen gissar jag att X³:an kommer att floppa. Den ser ju inte det minsta "Fransk" ut!

söndag 3 oktober 2010

Miljöbil. Rilleman style.

Jag har ju tidigare sagt att framtiden är fordon med elmotor i varje nav och kraftmatning från externt batteri/generator. Nu har det kommit till min kännedom att jag är i värsta fall minst lika smart som de fina människorna på Jaguar. Känns bra. Man kanske skulle börja köra Brittiskt? :-)


(Undrar vad som krävs för att mata Saaben med en gasturbin tro. I dess dagsform lär det ju snarast få bli en lösning baserat på ficklampsbatterier.))