Entropi, snöröj och nödreparationer

Jag har förklarat krig mot de entropiska krafter som bestämt sig för att fördela Jordens vatten i ett fint jämnt lager över tillvaron. Lika fort som det lägger sig angriper jag det med skyfflar och lastmaskiner och rakar ihop det i osannolika rader och helt naturvidriga högar. Jag har ansvaret för jobbets utemiljö och där råder min ordning eller ingen alls! Basta!

Temperaturen ligger nu i ett rätt bra spann, börjar närma sig -5 degC. Detta gör att den snö som faller är torr och lätt. Favoritintervallet är -5 och -10 degC eftersom det är kallt nog att bara behöva borsta bort snön från kläderna och samtidigt varmt nog att vara ute. Jag funderade lite på mattematiken i snöröjningen och formulerade teoremet "lidandet går mot oändligheten när temperaturen går mot noll". Töväder är vidrigt.

Defendern visade vid hemkomsten idag på ett underbart simultant sätt sina styrkor och svagheter när jag vevade ner fönstret på förarsidan. Först hoppade rutan ur sin lyftskena och blev kvar nere i dörren, lätt bekymmersamt m.a.p. min utomhusparkering. Sen visade det sig att man trots froststela fingrar kan demontera dörrsidan på två minuter utan tidigare erfarenhet, att fönsterhissen är busenkel och väldigt lättfixad och att britternas bidrag till byggkvaliteten är som italienarnas bidrag till krigskonsten. Allt arbete kunde utföras med ett multiverktyg och en liten bit lysplast. Fältmässigt minsann.

Exit Saaben

Även en blind höna kan hitta ett korn, och tydligen kan understundom även en Rilleman göra en vettig bilaffär. Efter ca fyra års billigt bilägande har jag och Saaben nu skilts som vänner. Den har kostat minimalt i underhåll och reservdelar och överlag varit en trevlig bekantskap. Många är de äventyr vi genomlevt. Flertalet av dessa är nedtecknade på bloggen. Att få tillbaka dryga 50% av det redan löjligt låga inköpspriset var en oväntad bonus och medverkar till att jag håller ner antalet gråa hår när jag betalar underhållskostnaden för Defendern, bilarnas motsvarighet till en exfru.

En mindre kul tråd på samma tema är att jag av någon anledning inte nås av inbetalningskortet på fordonsskatt. Trafikstyrelsen uppger vid påstötning att de skickat tre försändelser som samtliga studsat och kommit i retur varefter reglerna stipulerar att ärendet går vidare till Kronofogdemyndigheten. DE hade minsann inga problem att hitta min adress och få fram sitt meddelande, inte heller att ta rundligt betalt för nöjet. Förra gången blev det dyrt så denna omgången har jag legat på framkant. Telefonkontakt med Trafikstyrelsen ledde vidare till Skatteverket, Posten och på måndag även Fogden för att få påminnelsen raderad ur systemet. Så vitt man kan se är adressen korrekt och allt borde fungera förutom att alla skyller på någon annan. Posten kliar sig i huvudet och hänvisar till felfunktion hos antingen sorteringsrobot eller brevbärare men kan inte egentligen fixa felet. Det moderna samhället i ett nötskal? Med lite tur kan jag gå runt eländet mha framtida betalning via e-faktura. Återstår att få ett reg.bevis. To be continued...

Dagens utmaning

Uppgift:

• Ta ett produktfoto till en tidningsannons.

Ingångsvärden:

• Du råkar ha "en bra kamera" och utses till fotograf. Ingen frågar om du vet något om denna sortens fotografering.
  
• 3-4 personer har någon slags visioner om annonsen. 1 av dessa finns på plats vid själva fototillfället.
  
• 0 av ovanstående lyckas beskriva annat än mycket grovt vad de är ute efter i termer av själva fotots innehåll, disposition eller kan peka på en förlaga att efterlikna.
  
• Ingen kan svara på vilket format tidningen förväntar sig av fotot. Ni enas om att "en bra jpg duger".
  
• Efter en stunds studier av omgivningarna hittar du en mörk utomhusbakgrund som duger (= INTE innehåller 1000 distraherande små skitprylar) och en bunt arbetslampor att ljussätta med. Lågenergilampors vita ljus är riktigt trevligt när allt kommer till kritan, jag tror att jag kommer att vilja leka studio fler gånger.
  
• Person A skall enligt person B förbereda föremål C i tid till fotograferingen. A är inte synlig på hela dagen. När exakt ingen tid återstår innan fotografering gör istället person D en hjälteinsats och fixar föremål C med resultatet att personer E,F och G senare löper risken att brinna upp. Hårdrock minsann!
  
• Efter att ha lekt lite med olika vinklar och helt gett upp om att lyckas regissera "modellerna" börjar det bli kallt och bråkigt varför du drar av ett par serier som åtminstone innehåller det överenskomna motivet och stoppar undan kameran. "Fort men fel" är inte roligt men de bra bilderna där man får finslipa alla detaljerna i en studio brukar vanligtvis kosta lite mer än vad jag har i timmen... ;-)

(Fokus är helt åt skogen och skärpan kass. Jag hade för bråttom för att hålla koll på ISO, vitbalans och exponeringskompensation. Det som är något sånär bra är just ljuset då det framhäver produkterna och i övrigt inte ger några starka skuggor eller explosivt vita reflexer på kläderna. Vita gastuben mot svart bakgrund är mer tur än skicklighet men maximerar potentialen i den delen av bilden. Realismen i bilden är inte sämre än den i en Gantkatalog där ett gäng nervösa grabbar sitter i en timmerstuga i bara kallingarna och slipar sågkedjor/strängar om armborst...)

Creepy...

Jag tycker att det här landade lite väl nära "hemma" men har lyckligtvis alibi så det räcker. Nils, nån kommentar? Varför är det alltid "killen med cykeln" som gjorde det??

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8084282.ab

Jobbar hårt, tänker tungt

Det är på jobbet det tunga frågorna debatteras. Allvarsamma och Marianergravsdjupa konversationer över automatkaffet. Det som upptagit vår tid senaste dagarna är vad som händer om man prasslar med två systrar och båda blir på smällen... Blir barnen både halvsyskon och kusiner? Är det "duellerande-banjos-risk"? Som sagt, en tung fråga.

Vissa av våra högt värderade kunder taxerar personalens hårt ansträngda tålamod mer än andra. Dessa klassificeras inte helt sällan såsom "bokstavskunder", i det att man kan ana att de dras med populära sociala kryddor som t.ex. ADHD, DAMP eller ATP. För en tid sedan dök det upp en ny sort som uppenbarligen tror att en uthyrningsfirma är en blandning av museum och diskussionsklubb där man kan gå i timtals och ställa tusen frågor innan man slutligen försöker pruta på ett hyrpris om några futtiga tior. Jag hade mina aningar redan när det framkom att kunden jobbat "länge" på en närbelägen utbildningsanstalt och fick misstanken bekräftad när jag presenterades med ett visitkort; PhD. ;-)

Dagens förtjänsttecken

Dagens hjältepoäng går till firman Basler Turbo Conversions som på eget bevåg har tagit upp tillverkningen av vad som bara kan kallas för en modern och upphottad variant av klassikern DC-3.


En lätt igenkännbar visuell profil med en rejäl prestandahöjning borgar för en riktig succéhistoria. En given favorit hos alla som måste flyga last till oländiga platser. Nedan några av specarna.

• Stage III-Noise Certification
• Load - 5 tons
  (43 % increase from Piston DC-3)
• Power - PT6A-67R Turbo Prop Engines from Pratt & Whitney Canada

• Space - 1225 Cubic Feet
  (35% increase from Piston DC-3)
• Speed - 210 KTAS (24% increase from Piston DC-3)
• Systems - All NEW Fuel, Hydraulic, Electrical and Avionics

Naturligtvis vill jag ha en i julklapp. Alternativt får jag haka på Sven till Oshkosh nästa år och hämta en själv. Jag menar, hur svårt kan det vara jämfört med att köra hem Defendern från Växjö?