Get back inline!

Som substitut för den löpning jag måste avstå pga mitt veka vänsterknä har jag under ett par säsonger kört den form av rullskridskoåkning som kallas "nordic blading", förmodligen pga likheten med längdskidåkningens skatediciplin. Det hela påminner i stort om traditionell rullskidåkning men innebär av naturliga skäl mer skating än stakåkning. Nu har jag bestämt mig för att dela med mig av några av de lärdomar jag gjort inom området.


Inlines borde vara känt av de flesta; rullskridskor med två t.o.m. fem hjul i linje monterade på en skena under en pjäxliknande sko. Åkstilen är densamma som vid traditionell skridskoåkning på is och medger både snabb acceleration och hög toppfart samt ...viss manöverförmåga. Överstegssvängar i full fart är så häftigt att tjejerna BORDE stå i kö ifall man skulle råka överleva. Bromsning sker med hjälp av bromskloss på ena hälen alternativt genom tvärställning och släpning av ena skridskon. Stoppsladd används av de riktigt duktiga och/eller de suicidala. Andra stoppmetoder innefattar att låta fasta föremål såsom lyktstolpar, staket eller hela planeters gräsbevuxna ytor absorbera ens kinetiska energi och värdighet. Jag förespråkar bromsklossen i kombination med en klar och tydlig framförhållning i trafiksituationen.

Nordic-delen av åkningen faciliteras av ett par stavar. Stavarna har tre tydliga fördelar i min värld:

1. Mer kraft i åkningen. Skatepuritanerna anser att stavarna är för de som saknar en tillräckligt kraftfull åkteknik och visst.. jag kan köpa argumentet till viss del. Att förstå och utveckla sin grundteknik är alltid bra. Däremot anser jag att stavarna är oumbärliga i de fall jag inte orkar hålla hastigheten inom det spektra där åkningen är effektiv. I motvind eller uppförsbackar tenderar hastigheten att sjunka till en så låg nivå att man mest stapplar fram på ett ineffektivt och föga elegant sätt. Mina egna associationer går åt hållet "större sjöfågel med hemorrojder" och sånt befattar jag mig inte med. Med stavarna får jag minst 50% mer kraft i åkningen och kan därmed hålla farten uppe.
   
2. Mer allsidig träning. Stakandet tar överkroppens muskler i anspråk på ett bra sätt, särskilt axlar men även kärnmusklerna i bålen. Ansträngningen ökar syreförbrukningen och driver upp pulsen vilket ger en starkare kardiovaskulär träning. För de flesta betyder detta i klartext att "det blir ännu jobbigare och gör ont på fler ställen". I en jämförelse med cyklingen så ligger jag för samma upplevda intensitetsnivå på 10-20 slag/min högre puls vid inlinesåkning.
3. Bättre balans. Mina stavar är 160 cm långa, räcker mig till näsan när jag står barfota och till axlarna när jag åker. Detta kräver att jag reser på mig för att få en effektiv isättning och motverkar den ihopsjunkning som följer på utmattning. Med en rakare kroppshållning håller man bättre balansen över skridskorna vid frånskjuten och får en effektivare åkning/högre hastighet. Ju tröttare man är desto större blir effekten. Rent allmänt hjälper stavarna till med balansen, vare sig man vill använda liknelsen med en sprintande gepards svans eller en stavduttande pensionär på promenad. Inom loppet för en bra träningsrunda besöker jag vanligtvis båda ändlägena.

Stavarna i sig har vassa hårdmetallspetsar som biter bra i asfaltunderlag. Nylagd asfalt är underbart slätt att åka på men kan ibland vara lite väl mjukt och kräver att man modererar kraften i stavarna för att inte hugga ner för djupt. Betong/cement däremot är helt livsfarligt hårt och där får man försiktigt skejta förbi utan stakande. Jag traverserar stundtals även kullerstenspassager och upplevelsen motsvarar hur jag föreställer mig en prostataundersökning med hjälp av en bilningshammare. En stor. Det måste göras men jag biter ihop tills det är klart.


Hastigheten är mycket beroende på yttre faktorer såsom vind, lutning på vägen och underlagets beskaffenhet. Framför allt vind gör stor skillnad. Under optimala förhållanden är man uppe i hastigheter på 20-25 km/h men på längre sträckor hamnar snittet runt 15 km/h för "blandad körning". Någon dag skall jag prova en "näsblodslöpa" till Fröken Jenny's i Berg och hem för att se vad man kan prestera i avsaknad av trafikljus och annat hemskt.

Skyddsnivån som inlinesåkare är generellt ganska låg, någonstans mellan en and under jaktsäsong och en ekonomtjej under en LARM-sittning, dvs "låg" till "obefintlig". Man är ju nästan hela tiden ute och balanserar på en fot och har begränsade möjligheter att väja eller göra hastiga inbromsningar. Oftast har man högre hastighet än vad ens ben och leder tål att bromsa. Hjälm, armbågs-, knä- och handledsskydd är att rekommendera. För egen del har jag provat detta men fann dem för obekväma och kör nu med solglasögon och sund misstro mot alla andra i trafiken som enda skydd. Det låter korkat men med en fläckfri olycksstatistik tar jag mig den friheten.

Ett par bra inlines går att få från 1000-1500 kr, ett par riktigt bra från 2000 och uppåt. Mina nuvarande är ett par Salomon Pilot 9 Pro med 4 st 84 mm hjul. De har några år på nacken men med regelbunden hjulrotation ("platsbyte på skenan", man sliter dem olika) och rengöring/smörjning av lager är de i gott skick. Även om jag, precis som vanligt, är ganska kräsen när jag väljer träningsutrustning gäller samma prioritet oavsett prisnivå; Perfekt passform på skon, god kvalitet på lager (slitstyrka och möjlighet att serva) samt möjlighet att justera skenan för perfekt balans. Trenden har gått mot en ökad diameter på hjulen och är nu uppe på 90 mm för "consumer level" och 100 mm för "prosumer level". Största diametern är nu 110 mm och finns på topmodellerna. Jag känner inte att jag begränsas i någon större omfattning av mina "små" hjul på den nivå jag befinner mig. Även om en större hjulradie ger fördelar i form av större tolerans mot ojämnheter i underlaget så ställs också högre krav på balans och teknik i.o.m. att man kommer högre upp från marken. Jag kanske byter till nästa säsong...


Träningsvärdet i inlinesåkningen är enormt givet att man har förutsättningarna. Det är främst rörlighet och balans som avgör. Trots att jag började åka för konditionsträningens skull börjar jag nu, några månader in på säsongen märka effekter i form av muskeltillväxt på benen och stussen. Mer kraft i "skäret" och en bättre stabilitet helt enkelt. Jag började köra med en pulsklocka mest för att jag var nyfiken på exakt hur hårt jag tränar och hur mycket energi som förbrukas. Jag får ofta höra att jag i viktminskningssammanhang har ett "negativt livsberättigande" men vill påpeka att samma metaboliska regler gäller oavsett ingångsvärden. Under åkning förbrukar jag 800-1000 kcal/h och brukar köra 2-4 pass i veckan på 60-70 minuter. 1 g fett innehåller enligt Livsmedelsverket 9 kcal, vilket med lite grundskolemattematik ger vid handen att jag omsätter motsvarande dryga hektot fett per runda till svettdrypande endorfinspel. Naturligtvis är ekvationen inte så enkel med tanke på att jag säkert får en hel del energi från de i kroppen lagrade kolhydraterna, men exemplet tjänar till att visa på vilken nivå det hela ligger. Med mina specifika förutsättningar måste jag äta motsvarande vad jag gör av med för att INTE gå ner i vikt genom utarmning av kroppen, en utmaning i sig även för någon med min aptit. Eftersom ingen huvudbrytare slås av vid träningens slut kan man förmoda att förbränningen fortgår en god stund därefter (se EPOC). För egen del märker jag det på att jag känner mig varmare, behöver tunnare kläder vid samma yttertemperaturer och får en ökad aptit. Även svettningen verkar starta snabbare sedan jag började träna intensivt, en varm dag på jobbet rinner det om mig.

Avslutningsvis kan jag bara rekommendera de flesta att prova, var och en på den nivå de känner passar bäst. Under mina irrfärder har jag mött åkare i alla åldrar och av alla färdighetsgrader. Största hindret i dagsläget verkar vara att inlinestrenden passerat sin peak och att utbudet av roliga modeller i butikerna är klent. Motionsmodeller i standardsegmentet (90 mm) finns dock att få tag på utan bekymmer liksom stavar och skydd. Resten finns naturligtvis på webben:

http://www.inlinewarehouse.com/FitSkateK2Mens.html
http://www.bladerman.com/
http://www.exelpoles.com/portal/en/nordic_blading/
http://www.donationsradet.se/templates/DR_SubStartPage____236.aspx