Bad Boy Rilleman

Clontarf till kvällsmat. En arbetsdag kvar av veckan. Knappt halvvägs genom livet. Grundsnygg. Synd att klaga.

Trenden med elakt långt mellan blogginläggen fortsätter. I praktiken betyder det att jag har mycket att göra med annat. Tyvärr är det jobbet som spridit sig likt en odling av Penicillium chrysogenum över det jag tidigare betraktade som fritid att ägna åt bloggeri och kardiovaskulära excesser. Sedan avsteget från min tjänst på Servicestaden har min tillvaro ordnat upp sig på det sätt jag planerade eller bättre. Planen håller så att jag blir tårögd av lycka. Några oförutsedda wildcards dök upp och jag håller som bäst på att smida medan järnet är varmt. Min livsstil ("singel, tre cyklar i vardagsrummet".. "trevlig kille, hopplös pojkvän" etc.) tillåter mig att fånga tillfällen i flykten och att utforska möjligheter som kräver blixtsnabba beslut. Just nu finns det mycket för mig att sänka tänderna i men under de närmsta veckorna förväntar jag mig att det lugnar ner sig så mycket att jag faktiskt kan unna mig lite ledigt.

Normalt sett tar jag inte semester, jag löneförhandlar fram en uppsägning och byter jobb istället, men nu lockar det att faktiskt njuta lite av frukterna av allt arbete. Jag har lovat flera av er att komma på besök och jag skall göra mitt bästa. Med lite tur (jag HAR tur, det är skithäftigt!) prickar jag finvädret som utlovas i augusti.

Saaben och jag kommer att gå skilda vägar. Datumet är inte satt ännu men nyttan av just den bilen motsvarar inte kostnaden den medför. Under överskådlig tid är det bättre utan bil. Utan att vara ett dugg hämndlysten för vad som åsamkats mig vid tidigare bilköp vore det kul att få sälja bilen till en irakisk arbetslös asfaltkokare i Finspång med motiveringar att jag måste åka hem till mitt hemland. När han betalat tänker jag komma på att det finns delar i bilen som de facto tillhör någon annan och sen får han själv upptäcka att man visst kan spackla bärande delar...