Rilleman takes a bow

Efter en stillsam frukost passade jag på att rasta Defenderdjuret på en färd upp till skyttecentrum i Jägarvallen. Där huserar numera även Linköpings Bågskytteklubb sedan deras stuga i Rydsskogen brann ner för två år sedan. På lördagarna kör man träningspass för hugade skyttar och jag tänkte se om det är något som passar mig. Pistolskytte i all ära men bågen är mer i linje med mina filosofiska värderingar kring detta med projektilvapen. Dessutom är det skönare för öronen.

Instruktören på plats gjorde ett mästerligt arbete med att "fånga upp" mig och utan att jag egentligen märkte hur det gick till hade jag utrustats med koger, pilar, tab (fingerskydd), armskydd och en enklare båge. Efter att först ha gjort ett "torrdrag" i tomma luften för att visa att jag är högerskytt konstaterade instruktören att jag har ståtligt långa armar (185 cm kram, bara att fråga!) och bytte genast ut bågen mot en längre och något kraftigare. Jag ursäktade armlängden med att Mor blev omkullsprungen av en orangutang under graviditeten.

Efter en kort instruktion i handhavande och teknik var det dags att skjuta en trio pilar från ca 12 meter. Det gick bra, även om jag genast kände att jag inte hade någon större koll på vad jag gjorde. Några blixtsnabba förbättringsförslag senare började jag klättringen uppför inlärningskurvan. Av de 12 pilar jag sköt innan jag var nöjd så fick jag till en där allt bara stämde och där jag på något sätt vaknade till först när pilen satte sig i tavlans mitt. Jag trivdes med skyttet, tyckte att det verkar vara en bra förening och kommer att börja skjuta med dem två kvällar i veckan framöver.

Enda smolket i bägaren var att min inledningsvis usla skjutteknik orsakade att jag slog strängen i underarmens muskler. Man får imponerande sår i skinnet, blir spännande att se blåmärkena utvecklas. På vägen hem gjorde jag ett kort stopp ute på Ikano och lärde där medtrafikanterna att Defendrar har svängradier som förstoppade mammutar... Fin bil.

(Svaret på den uppenbara frågan är NEJ; jag kommer inte att skaffa mig en mössa med fjäder i, bära tights eller umås med några "merry men"!)

Krutrök och ylanden i natten

Gårdagen avslutades i stor stil med att hela gänget efter jobbet for till Norrköping. Där sammanstrålade vi med vår Norrköpingsdepå samt personal från en av våra kunder för en kvälls fredlig tävling i den ädla konsten att få bly att flyga dit man vill.

Platsen var Åby Skytteklubb i Dvardala där vi blev väl omhändertagna av ett gäng entusiaster. Fördelade på tre grupper genomförde vi tre moment; viltbana, lerduveskytte samt pistolskytte. Tanken var att hålla en förbrödrande tävling mellan Linköpings- och Norrköpingsgängen.

Älgbanan var en ny upplevelse för mig (det är inte en efterrätt även om det låter gott!). Med en redan glödhet studsare gällde det att träffa en stillastående siamesisk tvillingälg i mitten med 6 skott. Därefter följde två skott mot löpande mål, vilket visade sig vara svårbemästrat eftersom fanskapet löpte värre än en dopad bob-Ludmila. Bra tryck i 6,5:an var det i allafall!

Hagel har jag bara skjutit vid något enstaka tillfälle tidigare och det var med stor förvåning jag sköt 7 av 10 lerduvor. De kastades i nybörjarhastighet vilket gjorde att vi hade tid att hinna sikta in oss.

Pistol har jag mer erfarenhet av och på vallen stegade vi gradvis upp oss ifrån .22 via 9 mm för att avsluta med .357 magnum och .44 magnum. Det var lite spridda skurar tills jag med viss tvekan fick avsluta med den tandemaljsplittrande .44.an och satte kvällens tätaste träffbild. .357:an var jämförelsevis trevlig och kändes oerhört solid i handen.

För ett kort ögonblick utropades jag vid poängräkningen till kvällens segrare men blev därefter besegrad av kollegan Daniel och därefter även av kollegan Markus. Således tog Tholmarks Linköpingsdepå hela pallen. Väl skjutet! Man får inga poäng för att gissa vad dagens samtalsämnen på jobbet handlat om...

Det blev en sen hemkomst ifrån Norrköping och det var svårt att få nattron att infinna sig. En del av detta berodde naturligtvis på allt roligt skytte men resten kunde härledas till det fylleslag mina etanoldriva grannar ställt till med en våning ned. Klockan 23 var det rent ut sagt ett jävla liv och av det som gick att höra skulle det slås in pannben och whatnot. Efter ett särskilt långt meningsutbyte blev det spännande då alkisarna bestämde sig för att leka "två slänger ut en tredje", varefter reglerna sen stipulerar att den tredje får ett gratis frispel om själva utkastandet gått så fort att (hon, i det här fallet) inte fått med sig sina skor. De ylanden som följde matchades i intensitet endast av bankandet på den låsta dörren till trapphuset. Precis när jag trodde att det inte skulle bli mer underhållning kliver kvällens wildcard ut i trapphuset! De Somaliska grannarna en våning upp, som ännu inte tillskansat sig den Svenska traditionen att slå dövörat till, kommer nedrullandes i bunt för att förskräckta se vilket krig i ordningen de drabbats av. Väl nere vid porten inser de att de sitter i rävsaxen mellan innelaget (som inte vill öppna dörren efter allt jobb de lagt ner) och utelaget (fortfarande högljutt barfota). De längtade sig förmodligen tillbaka till den mörka kontinenten för att vila upp sig lite med termithoppor och varm och kall flytande kolera. Som vanligt är i dessa sammanhang slöts det fred mellan de törstiga lika fort som striden blossade upp och när jag i morse åt frukost skådade jag ut över slagfältet nedanför mitt fönster. En orkan måste ha farit fram över möblerna på uteplatsen, en sko hängde i ett träd, den andra låg kvar i grillen. Av grannarna har jag inte sett röken.

Travoltalainen?

Jag skrattar mycket hellre med en person än åt en person, men klippet nedan är för bra för att låta bli. Man blir ju helt varm...

12 öl och en liter fil...

eller
När morbror skulle handla frukost
eller
9 rätt sura människor i ett litet hus, och en Rilleman

Att resa med släkten kräver ett härdat sinnelag. 12 pilsner hjälper till.

--
Skickat från min mobila enhet

Rullar fett, släpar tungt?

Gårdagen avslutades med uppkörning för BE-behörighet ute på Sviestad motorbana. Jag var sådär löjligt fokuserad under hela dagen och hade svårt att tänka på så mycket annat. Allt avlöpte väl och tur var väl det eftersom bilskolan hade personalbrist och förlitade sig på mig för att få tillbaka bil och släp ner till sina respektive parkeringsplatser på stan. :-)

Jag firade med en glass. Sen ville glassen ha en pilsner. Bara dåliga människor dricker i sin ensamhet vilket föranledde ett samtal till Bjoel som också var lite törstig. Tack Björn! Min Nils Oscar Kalasöl smakade väldigt lyxigt. Dagens på Klompen var schnitzel och sån måste man ha pilsner till. Efter en fantastisk avslutning på dagen lullade jag hem i en mätt, nöjd och lagom dämpad sinuskurva. Jag piggnade till lagom till läggdags, log år ironin i det hela, och somnade genast.

I ett nafs har jag höjt den tillåtna dragvikten på min bil från 750 kg till 3500 kg. Innebörden av detta är väl mest att jag nu bara behöver låna motsvarande "stor bil och släp" för att kunna dra hem min egen bil nästa gång den bryter i hop... :-) Tack till Stefan för den goda idén!