Återkoppling, syndaflod och snökaos

För ett tag sedan ondgjorde jag mig över den infantila fördumning som utgöres av de moderna krigsspelen. Nu har även Röda Korset fått upp ögonen och lanserar en seriöst nyskapande idé som skulle kunna innebära att det både blir slut på krigsromantiseringen och att de som fortfarande vill leka låtsaskrig med varandra kan göra det, och på kuppen kanske t.o.m. lära sig något nyttigt! Man vill i korthet se till att krigsspelen utformas så att spelaren får lära sig om, och följer, internationell humanitär lag. Detta innefattar att följa de av krigets lagar som regleras i t.ex. Genéve- och Haag-konventionerna. Pang-pang men med tanke bakom, konceptet borde tilltala åtminstone de som insett hur lite kunskap som egentligen krävs för att trycka in en avtryckare jämfört med hur mycket som krävs för att veta när man skall låta bli.

Gårdagskvällen vattenläcka i utkanten av Skäggetorp gick mig helt förbi då jag har den goda smaken att bo något eleverat jämfört med pöbeln. Av bilderna att döma var det ganska livat när det begav sig och det är väl tur att det inte var traditionell vintertemperatur ute, för då hade jag fått ta skridskorna istället för cykeln till jobbet i morse. Det som slår mig är hur enormt bibliskt det känns med en syndaflod igenom Skäggetorp, även om just denna inte rensade upp fullt så mycket som den skitade ner. De delar av Skägget som jag passerade på vägen hem ifrån kvällens besök på simhallen var avgjort fortfarande ganska fuktiga. Läckande vattenledning får väl i fortsättningen betraktas som en av stadens återkommande traditioner?

Morgonens nyheter förnekade sig lika lite som reaktionen hos alla människor som gått och önskat sig snö och nu fått det. "SNÖKAOS" var ordet sa Bull... SMHI utfärdar varningar, folk blir hysteriska för att de fått sånt där läskigt kallt och vitt på bildäcken och det står småfranska bilar i varenda dike. För egen del höll jag på att bli omkörd av min egen bakaxel när jag icke helt utan viss livsglädje med firmans pick-up gasade mig ur en 90-gradersböj. Det räckte med den i skuggan kvardröjande morgonfrosten för att tappa greppet. För bilen vill säga, jag behöver provoceras mer än så.

Som slutkläm önskar jag meddela att jag ånyo gjort mig omöjlig i motionsbassängen på Simhallen. Denna gång genom att pga immiga glasögon och spetsigare formtopp (spekulation, författarens anm.) helt missa när jag kommit ikapp övriga motionscrawlare i banan och därvidlag kanske en gång för mycket råkat kittla en eller annan redan vilt sprattlande fotsula... Jag är för en fredlig samexistens inom simsporten men önskar ändock att det fanns en motsvarighet till skidåkarnas frejdiga "UR SPÅR JÄVLA BONNLÄPP!!". I dagsläget existerar ju inget mellansteg mellan att helt ge upp sin träning och att simma ner och förankra de störande elementen i botten av en badstege.