torsdag 8 mars 2012

Nya rön!


Jag känner ett visst mått av sympati med alla de som dras med besvärliga allergier och relaterade åkommor. Jag tycker att det är rätt och viktigt att det läggs krut på att hitta anpassade lösningar för att dessa personer skall kunna njuta av det vi andra tar för givet i så stor grad som möjligt. I extrema fall av allergi är jag mer än villig att offra mina jordnötter om det innebär fara för livet för någon annan. Men sen finns det ju de där andra fallen.

Som samhälle betraktat har vi av någon anledning valt den enkla och dyra utvägen att in absurdum dalta med individer som anför problem med att leva i en modern elektrifierad verklighet. Det byggs på vissa arbetsplatser hela Faradayska friggebodar för att hålla den mystiska "strålningen" stången så att de stackars offren kan sitta och hamra på sina mekaniska skrivmaskiner i ljuset av valtranslampor. Om nu den medicinska vetenskapen lutar åt att elöverkänslighet är en psykosomatisk åkomma så kan jag visst tänka mig att ta personer som anser sig drabbade på allvar, för även "Den inbillade sjuke" mådde faktiskt lite dåligt om jag minns min Moliére, men enbart i (det elektriska!) ljuset av att lösningen ligger hos dem själva och inte i att anpassa en fullt fungerande verklighet till deras inbillning. Min lösning på situationen är att alla som anför problem med att vistas i en normal elmiljö tilldelas ett jordspett att gå och sitta på när det känns jobbigt, alternativt ett tidsoberoende arbetsvisa till den mörka kontinenten. Utlösande faktorn för det här inlägget var artikeln i Corren, som inte bara visade på vilka ohemula proportioner frågan fått, utan dessutom hade en ovanligt välformulerad rubrik.

Edit; OM man nu istället skulle börja ta elallergi på allvar så kräver jag att få min egen intolerans mot organisatorisk insufficiens klassat som arbetsskada! ;-)

2 kommentarer:

Björn sa...

Det är ju inte så att elöverkänsliga inte mår dåligt. Problemet är att de har noll sjukdomsinsikt.
Att behandla en psykisk åkomma där patienten inte tror att det är en psykisk åkomma måste vara ett svårlöst problem. Finns det metoder för sådant?
En positivistiskt lagd person kanske kan låta sig övertygas av att samtliga vetenskapliga studier visar att elöverkänsliga inte kan skilja på om strömmen/fältet/strålningen är av eller på. Men den som är mer känslostyrd vägrar ju och då är det nog svårt att få KBT att fungera.
Har du någon patenterad metod att rekommendera för att få elöverkänsliga/religiösa/folk som bor i Järna/medelålders kvinnor med faiblesse för new age att lita till vetenskapligt belagda fakta?

Rilleman sa...

Man säger att Oprah sagt att det är så.