lördagen den 26:e april 2008

Det rullar på

Vi är nu klara med Södra Länkens andra halva. Metoden var densamma som förra veckan, vilket innebar två nätters arbete i Stockholms underjord. Den här gången hann jag ta lite bilder på utsikten.

Att fördriva tiden på dagen mellan jobben är en konstform som vi behärskar till fullo. Den här gången såg vi till att få friplåtar till den pågående restaurangmässan, Gastronord tror jag den heter. Så fort man går in börjar folk att slåss om att få stoppa delikatesser i munnen på en... Jag har varit med om värre. Tyvärr fanns det också en vin- och spritavdelning vi var tvungna att låta bli eftersom vi skulle jobba på kvällen. Att döma av de som vinglade ut därifrån var det ett klokt beslut.



Efter att ha vänt åter till husbilen för att sova lite på maten hann jag med en promenad på Långholmen. Fascinerande ställe det där. Jag tog lite panoramabilder från toppen och fortsatte sedan lite planlöst.



Jag hittade resterna av en amfiteater från en uråldrig glömd kultur.


Amfiteaterna var byggd i anslutning till en av "De Gamlas" parkeringsplatser för flygande tefat.


Till slut hittade jag också det som återstår av kulisserna från filmatiseringen av "Söderkåkar", eller om det var "Rännstensungar"?


På fredagen sov vi inte så värst mycket innan vi gav oss iväg hem till Linköping. Väl hemma började vi genast med förberedelserna för kvällens begivenhet, PEAB:S byggfest på simhallen i Finspång. Vi var i lite tidsbrist, vilket i kombination med min ovana att köra automatväxlad bil graderad i mph ("go USA", my ass) ledde till mitt livs första fortkörningsbot. Till slut hade vi förflyttat hela gänget till Finspång och efter lite mat och mingel även ner i poolen. Att ha ett gäng ystra byggare, ett eget badhus och en jättefri bar är ett kraftfullt koncept. Tur att saker är byggda i armerad betong. Efter att nogsamt ha simmat ifrån allt annat i bassängen satte jag mig i bastun tillsammans med fitnesstjejerna som ska driva gymmet och jämförde viktiga saker såsom magrutor och underhudsfett; "WOW!.. amen känn på´ren här´å!" Och Rilleman kände.. och det kändes bra.

På hemväg bestämdes det att vi skulle gå på Harry´s och därför har jag fortfarande rätt ont i huvudet medan jag skriver detta.

lördagen den 19:e april 2008

Rilleman i Moria

Efter två intensiva nätter är jag nu hemma igen. Övervakningskamerorna i Södra Länken är ånyo gnistrande rena. Tvättjobbet som sådant är tämligen enkelt men logistiken runt om är omfattande med fordon, utrustning och allt som skall funka. Att arbetet sker nattetid är också lite tungt, men det funkar i och med att det bara gäller två nätter.

Jag har alltid varit stolt över mitt goda lokalsinne, men i en lång slingrande tunnel har det visat sig vara helt värdelöst. Jag tappar orienteringen fortare än Göran Persson äter tårta, och blir konstant överraskad över var vi kommer upp igen. Det blir förmodligen lättare med lite vana och bättre koll på Stockholmsgeografin.

Att stå i korgen på skyliften och titta längs med den breda, tomma, raksträckan i Södra Länken är en mäktig upplevelse. Det ser ut som en underjordisk startbana för flygplan. Tanken på att man grävt fram denna volym ur berget under Stockholm är rent ut sagt svindlande! Under de gånger jag åkt bil på samma ställe har jag inte hunnit tänka så mycket på saken. Ska försöka ta lite bra bilder i framtiden.

måndagen den 14:e april 2008

Omställning av 3:e graden

Jag har nu jobbat på Servicestaden AB i två veckor, är inne på tredje, och börjar kunna se en del skillnader jämför med min arbetslösa tillvaro. Tydligast är att jag inte längre har tid att sitta och häcka framför datorn lika mycket. Det är förmodligen av godo. En annan positiv sak är att det äntligen börjar ställas lite krav på mig, jag får göra saker som jag måste skärpa mig för att klara av. Man kan få skön träningsvärk i hjärnan för mindre.

Ett exempel på de prövningar jag ställs inför är att min arbetsplats i slutet av förra veckan befann sig en meter under ytan i en av bassängerna i den nya simhallen i Finspång, där vi sköter byggstädningen. Problemet var att plattorna vid trappan behövde skrapas rena och att man inte hunnit göra detta färdigt innan tidsplanen tvingat fram en fyllning av bassängen. Det är oerhört roligt att se hur mycket uppskattning man får när man påpekar att detta inte är ett problem alls, förutsatt att arbetet kan göras nästföljande dag, när Rilleman fått chansen att ta med våtdräkten (basängen ännu ej uppvärd, jag är frusen som en anorektisk säl...) och snorkelutrustningen. Jobbet tog bara 90 minuter och genomfördes i relativ komfort. Den 25:e är det byggfest och då räknar jag med att prova simhallens förmåga att underhålla mig fullt ut utan hämningar.

Just nu är schemat späckat med inbokade jobb och jag räknar med att vara på resande fot en hel del i framtiden. Spännande!

söndagen den 6:e april 2008

Lite likplundring, någon?

Kanske kan äntligen USA komma tillrätta med sina vapenrelaterade problem nu när allas vår favorit Charlton Heston farit till den stora skjutbanan i himlen. Han blev ju lika odödlig (eh ja, bevisligen inte då men..) för sina prestationer på vita duken som för sina uttalanden om amerikaners rätt att bära vapen. Av de senare är det mest kända när han hävdade att Al Gore skulle få ta ifrån honom hans "second amendment rights" när han bände loss dem (skickligt symboliserade av ett flintlåsgevär) från hans kalla döda händer.



Nu undrar jag ju naturligtvis om någon kommit ihåg att desarmera den avlidne? Michael Moore gjorde ju ett lite lamt försök i "Bowling for Columbine" med det slutade ju bara med att Heston stapplade iväg lite planlöst.

Missförstå mig inte nu, jag är TOKIGT intresserad av vapen. Jag gillar den avancerade tekniken, hantverket och att resultatet är beroende på faktorer såsom skicklighet och att denna kan övas upp och förbättras med träning. Sen smäller det ju också! :-) Vad jag däremot INTE vill är att ha en massa vapen ute i samhället eftersom detta konsekvent verkar introducera fler problem än det löser. Den som undrar vad jag menar behöver bara slå på t.ex. BBC eller CNN och kolla på nyheterna från Afganistan, Irak eller Washington DC... Ayatollorna, mullorna och övriga sandfarmare har ju åtminstone den bra ursäkten att det är krig hemma hos dom, amerikanernas bästa ursäkt är att deras farfars fars prärievagn fick P-böter av Sitting Bull. Knäppnötter hela bunten!!

lördagen den 5:e april 2008

Nytt jobb, strålande tider!

Sedan i tisdags (1/4 -08) har jag jobbat på Servicestaden AB i Linköping. Företaget har en process för att tvätta, bland annat, fasader med hjälp av ultrarent vatten. Det är så skönt att börja jobba igen att jag har svårt att uttrycka det i ord. Att dessutom få börja jobba med någonting som känns intressant och för en arbetsgivare som har sunda värderingar är helt underbart. Jag har mycket att lära mig och inlärningskurvan pekar rakt upp just nu. Det är "learning-by-doing" som gäller plus att försöka hålla ordning på alla pusselbitar man snappar upp tills dess de kan läggas på plats.