söndag 22 mars 2009

Krigarpoesi

Helgen har tillbringats med goda vänner, deras barn (födda såväl som ofödda) och en massa god mat. En skön helg helt enkelt.

Jag satt i bilen på väg hem från Stockholm och funderade på hur man hela tiden får leva med konsekvenserna av sina beslut här i livet och hur viktigt det därför är att inte ge sig ut på vägar man inte vill vandra på.

Tidigare har jag haft oerhört lätt för att identifiera mig med mitt yrke, men på senaste tiden har jag gjort helt om och insett att det är vad man gör under de övriga 16 timmarna som är det viktiga i livet.

I fortsättningen vill jag vara killen som berättar om alla roliga cykel- och kajakturer han gjort, om den totalt hysteriska "fiolbygge- & akupunkturkursen" och första mötet med söta flickans* föräldrar, snarare än om hur det gått på kontoret. Kort sagt, ha ett riktigt liv utanför jobbet. I vanlig ordning resulterade allt tänkande i skrivklåda. En vacker dag kommer jag att förstå varför orden är enklare på engelska...


"Not my path"

Power wielded, thruth shielded,
questions fielded, investments yielded.

Pinstripe suit, half windsor knot,
scanning eyes - who does well and who does not?

Play the game, enforce your name,
victory or shame, it's all the same.

Lead or follow, your soul is hollow,
good life makes you wallow, finding it hard to swallow?

Your drug is money, you breathe attention,
paranoia laced with honey, got hypertension.

Never rest, slow down or disembark,
you must keep moving, the curse of every shark.

You make your choises, I make mine,
your lungs make hissing noises, I feel fine.

Keep your crazed chase and draining strife.
I´ve made my case, I choose MY life.


* tyvär ännu bara en målbild, men jag jobbar på det. All hjälp är varmt välkommen! (btw, alla flickor är söta, men dom smakar olika)

3 kommentarer:

Björn sa...

Den trogna läsarskaran är svulten. 6 inlägg på hela mars - ska detta bli ett bottenrekord?

Noterar för övrigt att våren tvekar.

Rilleman sa...

F´låt.. våren är inte det enda som tvekar. Önskar att jag kunde skriva om allt det som rör sig i huvudet nu, men dels skulle det vara emot god publicistisk sed och dels är jag rädd att orsaka världens första gnällbaserade singularitet...

-"OMG! All information bara sugs in mot far-åt-helvete-radien och förvandlas till MER gnäll! När den kritiska massan är uppnådd kommer processen att skena tills hela universum är fullt av politik!!"
-"Gah!"

Kent sa...

När våren kommer lossnar nog optimismen :)