En riktigt ljus idé

Igår kväll drabbades jag av ett lite socialt sug och helt normal wanderlust. Detta utgjorde en utmärkt bas för deltagande i den kombinerade invigningen av Biskopsparken och årets upplaga av Vinterljus. Utrustad med på tok för varma kläder och en utskriven karta stegade jag glatt iväg i mina näst mest marschvänliga skodon i den nästan ljumma höstkvällen.


Biskopsparken, utanför Konsert & Konkur.. Kongress, har nu fått nya fina gångar och murverk samt ett fint stensatt torg med fontän och spektakel. Diverse politiker och Biskop Lind talade sig varma för allt det fina samtidigt som det delades ut Tekniska-Verken-reflexer och blå ljusstavar till pöbeln. När jag för "fnuttonde" gången (icke specifikt men mycket högt tal relativt aktuell nivå av tålamod, blodtryck, omgivande dumhet etc) visat en batteriletande medmänniska hur man aktiverar en ljusstav och fått "the Gandalf magic look of awe" tröttnade jag och började istället att navigera runt utställningsslingan.

Jag är helt klart för att man satsar på att försköna staden och i samband med detta får en och annan medborgare att gå ut i friska luften. Just under invigningen var det riktigt gott om folk på fötter och det kändes lite gemytligt att se folk gå vilse med 20 stegs intervall. Kartläsning i mörker för medelålders gift nybörjare; "Finn fem fel". Ibland önskade jag faktiskt att herrmodet fortfarande dikterade hög hatt så att man kunde ha gått omkring och betett sig ståndsmässigt genom att hälsa på varandra. Stämningen var tidvis lite småborgerlig när vi gick runt och låtsades förstå konsten.

Hela slingan anges till ca 5 km vilket är så kort att det knappt är värt att nämnas. Efter att ha justerat klädseln stegade jag iväg likt en Husky med springmask. Spridningen när det gäller det estetiska värdet mellan de olika bidragen är stor. Vissa var riktigt trevliga medan andra bara var färgade lampor med oklart syfte. Kanske kommer de mer till sin rätt om/när det kommer lite snö? De platser som föll mig på läppen var, i tur och ordning; Domkyrkoporten, Hospitalsgränd, Kastanjeallén (riktigt fräckt!) samt Borgårdsparken med sin "Vintergata". Största fnisset gavs av "Stångåstadens fågelbo" som orsakande ohejdbara associationer till "Mork & Mindy" och Robin Williams nyttjande av just ägg som fortskaffningsmedel. Som en spännande by-line kan nämnas att Pam Dawber som spelade Mindy var lite kär i Rilleman när Rilleman var liten, men att det gick över och att hon sedan 1987 är lyckligt gift med Mark Harmon ("Gibbs" i NCIS mm).

Efter återkomsten till Biskopsparken blev det långa benet före hem vilket gissningsvis fick upp trippmätaren till runt 10 km. Helt lagom för att sova gott. Jag rekommenderar vem som helst att ta promenaden, om inte för att beskåda de lite blandat konstnärliga uttrycken så för att få en tankeställare över hur mycket övrigt ljus vi faktiskt har i vår stad. Med rätt ögon blir ju t.o.m. ett trafikljus lite spännande. Se bara till att hålla ögonen på vägen. Att spelet mellan ljus och mörker upplevs som suggestivt har ju använts av mer än en företagsam person i världshistorien, oaktat dunkla syften.

I framtiden vill jag se mer laser spelande över staden. Gärna från toppen av vattentornet, "War of The Worlds style"!