Damned if you do and...

Jag har fått mig en tankeställare. Som en person som uppskattar och eftersträvar ordning och reda tycker jag om att styra upp tillvaron i mönster som är begripliga och användbara. I en del fall handlar det om att skapa förutsägbarhet, exempelvis genom att placera vissa saker på designerade platser så att de går att hitta. I andra fall handlar det om att skapa rutiner eller mallar för hur man hanterar initialt svårtydda situationer, t.ex. CABC-protokollet vid traumamedicin (Catastrophic haemorage, Airways, Breathing & Circulation) eller STOP-regeln om man går vilse (Stanna, Tänk, Orientera & Planera). Visst kan man leva sitt liv helt ad hoc, fritt, plan- och förutsättningslöst om man vill, så länge man står ut med nackdelarna. Den som uppfinner hjulet på nytt varje gång har visserligen de häftigaste hjulen men kommer att bli väldigt sen till jobbet...

Organisation är för mig strukturen som utgör ramverket och grunden för verksamheten. Den är produkten av eftertanken och erfarenheten. Om det finns tusen vägar att gå mot ett mål så vill jag åtmistone ta mitt första steg i generellt rätt riktning och inte ha glömt att packa något viktigt. Även bra planer kan visa sig vara oanvändbara i verkligheten och det hör därför till att hålla sig med alternativ. Att improvisera är en nyttig konst men ju mer tid du lagt på att förbereda alternativ desto lättare blir det att behålla initativet och riktningen. Samtidigt gäller det att ha så mycket tålamod så att man verkligen hinner observera konsekvenser och utfall av de val och handlingar man gör. Det är alltför vanligt att man tar den lätta/snabba utvägen och endast kompenserar för ett problem istället för att verkligen gå till botten med dess orsaker och lösa det.

Det är lätt att tro att det är ett modernt problem att ens personliga kompassnål snurrar som en mixerkniv i ens själ, att det är vår utvecklade och moderna värld med alla dess oräkneliga valmöjligheter som kolliderar med tvåbitarskoden i våra grottmänniskohjärnor. När ett neuralt styrsystem dimensionerat för att hantera enkla kombinationer av "Äta-Nuppa-Sova" och, möjligen, "Undvik vassa änden av den sabeltandade grunkan" kastas ut i modern affärsverksamhet blir det som att simulera kärnfusion med en kulram. Vi hinner inte med att skapa en bild av läget innan det permuterat till något annat, är hela tiden steget efter och då börjar tankarna på omorganisation att smyga sig in. Allt vi vill är att återfå den trygghet som följer på känslan (eller tacksamma illusionen) av kontroll. Historien förtäljer att organisationsbyggande och omorganisation varit en sport långt före vår egen tid. Och kanske att den egentliga sporten är att låta bli?

"We trained hard . . . but it seemed that every time we were beginning to form up into teams we would be reorganized. I was to learn later in life that we tend to meet any new situation by reorganizing; and a wonderful method it can be for creating the illusion of progress while producing confusion, inefficiency, and demoralization."
Fritt efter Gaius Petronus Arbiter, AD 27-66