Jämfört med att se bilder från skyttlar och rymdstationer i omloppsbana så blir jag faktiskt mer imponerad av att i nära realtid kunna se vad som händer i Mexikanska golfen, på 1500 meters djup. Det är naturligtvis BP:s ansträngningar för att komma tillrätta med den katastrofala oljeläckan som direktsänds via kamerorna på de ROV:er som används. Mot en mörk bakgrund ser man moln av olja och gas som strömmar mot ytan, mekaniska manipulatorarmar som med nästan löjlig precision arbetar med allt från 100-tals ton tung utrustning till att med fingertoppsprecision fästa tunna rep och slingor.
Det må vara en av mina svagheter som människa (de andra är långa varma duschar, snabba tjejer på cyklar, kolfiber och ukuleles eller kombinationer därav), men jag kan bara inte låta bli att dumt glo på saker som utspelas i nuet. Jag drar mig till minnes de sömnlösa dygnen när jag idogt hamrade på refresh-knappen medan Steve Fosset blev förste solopilot runt jorden, eller när man slog rekordet för modellflygplan genom att korsa Atlanten och telemetriströmmen bestod av ständigt skiftande GPS-koordinater och uppgifter om höjd/motorvarvtal. När tredje planet (de två första kraschade i havet) till slut slog ner på Irland gjorde jag detsamma på min vardagsrumsmatta och sov sen i nästan 12 timmar. Nyfikenhet, envishet och dumhet är helt klart goda vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar