Avund

I min nya serie om roliga synder har jag nu kommit till avunden. Jag avundas. Jodå, precis som de flesta andra dras jag med känslan av att andra har det bättre än vad jag har och att detta på något grundläggande sätt är fel. Idag har jag avundats några mina kollegor.

Jag avundas den som kan gå hem när skrivaren är proppfull med följe- och retursedlar att sortera. Jag avundas den som kan gå hem utan att ha satt telefonerna på laddning. Jag avundas den som kan låta dörrar stå öppna och lampor vara tända när han är sist ut ur verkstaden. Jag avundas den som kan gå hem och låta gasförråd vara olåsta och HTC-slipar stå ute. Jag avundas den som kan gå hem medan dagens lunchrester fortfarande står på bordet i fikarummet. Jag avundas den som inte känner behovet av att bry sig eller kolla en extra gång. Jag avundas den som tycker att lite självdisciplin, ordning och reda är saker man kan leva utan.

I övrigt ska det bli kul att redogöra för vart jag lägger all övertid jag nu debiterar, förutsatt att någon frågar.