En gång för länge länge sedan for en grupp goda vänner till ett land vars namn sedan av någon anledning tilläts falla i glömska. Varför är inte viktigt längre. Under hemresan botaniserade jag, vanan trogen, flygplatsens motsvarighet till "Pocket shop" och hittade där ett verk som under 12 år har följt mig i ur och skur.
Vid det här laget har jag säkert läst "Cryptonomicon", av Neal Stephenson, 30 gånger. Ibland från pärm till pärm men lika ofta i utvalda brottstycken innan läggdags. Den är helt fenomenal på ett sätt som är svårt att beskriva. Detta bevisas av att jag så sent som igår kväll hittade ett stycke som jag inte reflekterat över tidigare men som nu hade samma effekt på mitt medvetande som framkallningsvätska har på ett exponerat fotopapper.
"He is disappointed because he has solved the problem, and has gone back to the baseline state of boredom and low-level irritation that allways come over him when he's not doing something that inherentley needs to be done [...]."
Ovanstående talar om för mig att den frustration och irritation jag burit på senaste tiden (året..) till stor del handlar om att jag drabbats av rundgång i livet. Jag är inte längre utmanad, jag gör inte något svårt, inget jag bara precis klarar av och sen är stolt över, inget som ger skärpa åt intellektet... Jag ägnar min dyrbara tid åt saker jag inte tycker är viktiga längre, saker som inte är viktiga för MIG. Självinsikt är tunga grejer och jag undrar vart denna lilla tankegnista kommer att ta mig i livet? Säkert är att ett nytt fokus kräver nya insatser. Dags för "Rilleman: Reloaded"?
tisdag 15 november 2011
fredag 11 november 2011
"Meh"
Klockan är nu 11.11 den 11:e november 2011. Jag är inte imponerad.
--
Skickat från min mobila enhet
torsdag 10 november 2011
Blågula kvällsfunderingar
Sedan resan till San Diego och den formidabla infusion av lycka detta innebar för min flygkänsliga organism har jag haft svårt att tänka på så mycket annat. Lyckträffen att besöket råkade sammanfalla med flygdagarna på (Marine Corps Air Station) Miramar går inte att rättvist beskriva i ord, men en del av bilderna i det tidigare presenterade albumet tar beaktaren en bit på väg. Särskilt bilderna på US Navy's uppvisningsgrupp Blue Angels är en källa till mycken faderlig stolthet.
Som ett stort fan av Svenska Team 60 tar det emot av rent patriotiska skäl men det går inte att förneka att Blue Angels är världens idag förmodligen vassaste uppvisningsgrupp. Jag ursäktar min vurm för det osvenska med att de åtminstone har ett MYCKET blågult färgschema. :-) De har inte lämnat något åt slumpen utan kör hela uppvisningen som en väldrillad kedja, inklusive markpersonal, preflight, taxi och speaker. Det enda de snålar på är tyget i sina flightsuits, där man med ett gott öga nästan kan se pilotens religiösa preferenser.
Upprinnelsen till inlägget är att jag råkade snubbla över ett klipp från den giganternas epok vi av tiden märkta kallade "80-talet", då allt var bättre, man köpte smågodis i kiosk, snorungar visste hut och Carola alltid vann melodifestivalen. Blue Angels har existerat sedan 1946 och har under den tiden flugit nio olika plattformar, från F6F-5 Hellcat till dagens F/A-18 A-D. Klippet visar en av mina favoriter, det mycket vändbara A4 Skyhawk, som nyttjades av gruppen fram till november 1986 då det ersattes av F/A-18. Den uppmärksamme känner ingen planet ifrån "Top Gun" där det användes av instruktörerna för att lära Tom Cruise att kamma sig. A-designationen antyder att planet har attack som främsta uppgift snarare än jakt och ger att dess envelope är mer inriktat på god manövrerbarhet på låg höjd än på hög hastighet. Med andra ord ett helt suveränt uppvisningsplan!
Då Youtube nu en gång för alla är helt tokigt länkat och korspollinerat var det helt oundvikligt att jag skulle halka in på NÄSTA lilla klipp. Detta är inget mindre än en remake av det första, åtminstone är likheterna slående. Inte minst pga soundtracket. Scenerna i klippet kommer från samma film som för många år sedan gick på Kosmonova och visar Blue Angels vinterträning och några blandade framträdanden. Det är en fröjd för nördar att se närbilder på hur piloterna jobbar med alla till buds stående roderytor och bromsar för att hålla positionen i gruppen. Och lite Van Halen har aldrig gjort ont det heller. Jag får stå.. päls. :-P
Som ett stort fan av Svenska Team 60 tar det emot av rent patriotiska skäl men det går inte att förneka att Blue Angels är världens idag förmodligen vassaste uppvisningsgrupp. Jag ursäktar min vurm för det osvenska med att de åtminstone har ett MYCKET blågult färgschema. :-) De har inte lämnat något åt slumpen utan kör hela uppvisningen som en väldrillad kedja, inklusive markpersonal, preflight, taxi och speaker. Det enda de snålar på är tyget i sina flightsuits, där man med ett gott öga nästan kan se pilotens religiösa preferenser.
Upprinnelsen till inlägget är att jag råkade snubbla över ett klipp från den giganternas epok vi av tiden märkta kallade "80-talet", då allt var bättre, man köpte smågodis i kiosk, snorungar visste hut och Carola alltid vann melodifestivalen. Blue Angels har existerat sedan 1946 och har under den tiden flugit nio olika plattformar, från F6F-5 Hellcat till dagens F/A-18 A-D. Klippet visar en av mina favoriter, det mycket vändbara A4 Skyhawk, som nyttjades av gruppen fram till november 1986 då det ersattes av F/A-18. Den uppmärksamme känner ingen planet ifrån "Top Gun" där det användes av instruktörerna för att lära Tom Cruise att kamma sig. A-designationen antyder att planet har attack som främsta uppgift snarare än jakt och ger att dess envelope är mer inriktat på god manövrerbarhet på låg höjd än på hög hastighet. Med andra ord ett helt suveränt uppvisningsplan!
Då Youtube nu en gång för alla är helt tokigt länkat och korspollinerat var det helt oundvikligt att jag skulle halka in på NÄSTA lilla klipp. Detta är inget mindre än en remake av det första, åtminstone är likheterna slående. Inte minst pga soundtracket. Scenerna i klippet kommer från samma film som för många år sedan gick på Kosmonova och visar Blue Angels vinterträning och några blandade framträdanden. Det är en fröjd för nördar att se närbilder på hur piloterna jobbar med alla till buds stående roderytor och bromsar för att hålla positionen i gruppen. Och lite Van Halen har aldrig gjort ont det heller. Jag får stå.. päls. :-P
Salaam alaikum!
I dagens Corren kan man läsa att det tagits fram nio förslag till placering av en eventuell moské i Linköping. Detta brukar resultera i den helsvenska ryggmärgsresponsen "Jag är minsann för religionsfrihet, inte för att jag tror på nån jävla Gud å trams, och muslimer har jag inget emot fast försöker de däringa lakansjehovas bygga hemma hos MIG då ringer jag SVERKER!!".
Naturligtvis är Skäggetorp ett av förslagen, något som jag välkomnar med öppna armar. Dels känns ju "Lilla Teheran" lite fattigt utan just en moské och dels vore det roligt om någon ville bygga något annat här än pinsamma lågprisbutiker för undermåliga matvaror hela tiden. Jag välkomnar den muslimska församlingen och byggherren att studera området i omedelbar anslutning till mitt eget boende och ber alla inblandade att särskilt betänka vilken imponerade silhuett det skulle ge området om man uppförde en minaret på minst 30 meters höjd. Det skulle fylla flera viktiga samhälleliga funktioner; utropet till morgonbön skulle skaka liv i den mest arbetsskygge slashasen, modellplansbyggare skulle ha någonstans att starta experimentella glidare ifrån och hårt prövade radioamatörer skulle ÄNTLIGEN få någonstans att få upp sina kortvågsantenner! Jalla!
Naturligtvis är Skäggetorp ett av förslagen, något som jag välkomnar med öppna armar. Dels känns ju "Lilla Teheran" lite fattigt utan just en moské och dels vore det roligt om någon ville bygga något annat här än pinsamma lågprisbutiker för undermåliga matvaror hela tiden. Jag välkomnar den muslimska församlingen och byggherren att studera området i omedelbar anslutning till mitt eget boende och ber alla inblandade att särskilt betänka vilken imponerade silhuett det skulle ge området om man uppförde en minaret på minst 30 meters höjd. Det skulle fylla flera viktiga samhälleliga funktioner; utropet till morgonbön skulle skaka liv i den mest arbetsskygge slashasen, modellplansbyggare skulle ha någonstans att starta experimentella glidare ifrån och hårt prövade radioamatörer skulle ÄNTLIGEN få någonstans att få upp sina kortvågsantenner! Jalla!
onsdag 9 november 2011
Morfar HAR rätt!
Mitt (och Morfars!) korståg mot kunskapsbrist och ren dumhet i närmiljön förtjänar kanske en förklaring. Det är inte för mitt eget höga nöjes skull som jag sitter och avkräver mina medmänniskor källhänvisningar, eftertanke INNAN man talar, exempel ur verkligheten eller förklarar att Illusionerad Vetenskap är för vetenskapen vad My Little Pony är för travsporten. För mig handlar det om en betydligt mer allvarlig fråga, nämligen den om min hälsa och mitt välbefinnande. Att tvingas sitta och lyssna på en utläggning i ett ämne som talaren vet lika mycket om som en fisk vet om cykelsport och där alla argument är av typen "Så är det!" är helt klart någonting som jag har allt mer svårt att stå ut med. Sedan min tandläkare bad mig att sluta gnissla tänder fick jag uppslaget att låta en annan del av sjukvården komma till min räddning. I framtiden hoppas jag kunna visa upp ett fint laminerat kort från min läkare där allt för utstuderade svamlare, mytomaner och populärvetenskapsprofeter omedelbart beordras att hålla klaffen då de utgör ett akut hot mot min nötallergi.
I ett plötsligt anfall av lite god vilja, och för att inte enbart gnälla hela tiden, vill jag försöka lägga fram en lösning på problemet med den tilltagande bristen på klokhet och folkvett. Det rör sig om en adaption av en redan existerande lösning för att komma tillrätta med trög mage. Där anges "frukt och fibrer" ha en positiv effekt. Följaktligen letar jag nu efter en tratt stor nog för att tillåta passage av några högfartsbananer och en OSB-skiva in i öronkanalen på de i omgivningen med högst mental viskositet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
