Mitt (och Morfars!) korståg mot kunskapsbrist och ren dumhet i närmiljön förtjänar kanske en förklaring. Det är inte för mitt eget höga nöjes skull som jag sitter och avkräver mina medmänniskor källhänvisningar, eftertanke INNAN man talar, exempel ur verkligheten eller förklarar att Illusionerad Vetenskap är för vetenskapen vad My Little Pony är för travsporten. För mig handlar det om en betydligt mer allvarlig fråga, nämligen den om min hälsa och mitt välbefinnande. Att tvingas sitta och lyssna på en utläggning i ett ämne som talaren vet lika mycket om som en fisk vet om cykelsport och där alla argument är av typen "Så är det!" är helt klart någonting som jag har allt mer svårt att stå ut med. Sedan min tandläkare bad mig att sluta gnissla tänder fick jag uppslaget att låta en annan del av sjukvården komma till min räddning. I framtiden hoppas jag kunna visa upp ett fint laminerat kort från min läkare där allt för utstuderade svamlare, mytomaner och populärvetenskapsprofeter omedelbart beordras att hålla klaffen då de utgör ett akut hot mot min nötallergi.
I ett plötsligt anfall av lite god vilja, och för att inte enbart gnälla hela tiden, vill jag försöka lägga fram en lösning på problemet med den tilltagande bristen på klokhet och folkvett. Det rör sig om en adaption av en redan existerande lösning för att komma tillrätta med trög mage. Där anges "frukt och fibrer" ha en positiv effekt. Följaktligen letar jag nu efter en tratt stor nog för att tillåta passage av några högfartsbananer och en OSB-skiva in i öronkanalen på de i omgivningen med högst mental viskositet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar