Snattat och väl författat

En gång för länge länge sedan for en grupp goda vänner till ett land vars namn sedan av någon anledning tilläts falla i glömska. Varför är inte viktigt längre. Under hemresan botaniserade jag, vanan trogen, flygplatsens motsvarighet till "Pocket shop" och hittade där ett verk som under 12 år har följt mig i ur och skur.

Vid det här laget har jag säkert läst "Cryptonomicon", av Neal Stephenson, 30 gånger. Ibland från pärm till pärm men lika ofta i utvalda brottstycken innan läggdags. Den är helt fenomenal på ett sätt som är svårt att beskriva. Detta bevisas av att jag så sent som igår kväll hittade ett stycke som jag inte reflekterat över tidigare men som nu hade samma effekt på mitt medvetande som framkallningsvätska har på ett exponerat fotopapper.

"He is disappointed because he has solved the problem, and has gone back to the baseline state of boredom and low-level irritation that allways come over him when he's not doing something that inherentley needs to be done [...]."

Ovanstående talar om för mig att den frustration och irritation jag burit på senaste tiden (året..) till stor del handlar om att jag drabbats av rundgång i livet. Jag är inte längre utmanad, jag gör inte något svårt, inget jag bara precis klarar av och sen är stolt över, inget som ger skärpa åt intellektet... Jag ägnar min dyrbara tid åt saker jag inte tycker är viktiga längre, saker som inte är viktiga för MIG. Självinsikt är tunga grejer och jag undrar vart denna lilla tankegnista kommer att ta mig i livet? Säkert är att ett nytt fokus kräver nya insatser. Dags för "Rilleman: Reloaded"?