Facit

Helgen blev en fullständig succé. Fredagen inleddes med ett symposium om militär traumakirurgi på Centrum för Försvarsmedicin på f.d. Amf 4 område i Göteborg. FömedC har som uppgift att ansvara för all sjukvård anknyten till Försvarsmaktens verksamhet, från fältsjukhus till veterinärer. En diger talarlista inleddes med Överste Tim Hodgetts från Storbrittanien som talade om de erfarenheter man gjort i Irak och Afghanistan. Det är ingen hemlighet att Försvarsmakten i mångt och mycket sneglat på just britterna när man byggt upp den egna organisationen, och nu förstod jag varför. Översten förklarade också på ett mycket.. grafiskt sätt skilnaderna mellan militär och civil traumavård. Lika bedrövad som jag blev av bilderna på sönderslitna soldater, lika imponerad blev jag av personalen som kämpar för att rädda dem.

Örlogskapten Dan Gryth höll ett intressant föredrag om BABT (Behind Armor Blunt Trauma) , dvs skador som uppstår bakom en skyddsväst efter träff av höghastighetsammunition. Min syn på skyddsvästar kommer aldrig att bli densamma.

Professor David Pazooki gav en kraftigt forcerad presentation av höghastighetsbalistik. Tack vare hans fina animationer fick vi se hur lömskt de vanligaste kalibrarna tumlar, roterar och kränger både innan och efter träff.

Rundvandringen på FömedC var oerhört intressant. Vi fick en presentation av både den nya Patrian (splitterskyddad ambulans) och den simulatoranläggning man har för att öva traumateam. Man övar på en animatronisk docka som på ett mycket naturtroget sätt kan simulera ett flertal biometriska livstecken inklusive puls, blodtryck, andning, blödning och jämranden. Samtidigt kan miljön styras med avseende på ljud/ljus och externa hot. På storbildsskärm visas stadsmyller från mellanöstern och rätt vad det är vrålar ljudet av överflygande jetplan i högtalarna. Under hela tiden styr och övervakar en instruktör arbetsgång och framsteg. Allt spelas in på video för senare utvärdering. Supernice!

På sena eftermiddagen förflyttade vi oss till Novotell där vi hyrt ett rum och påbörjade förvandlingen... Att för första gången ikläda sig en frack är något speciellt. Man blir toksnygg helt enkelt. Till och med rosetten lät sig knytas utan allt för mycket bus. Jag fastnade i ett lätt hänfört narcicistiskt tillstånd framför stora spegeln och kunde endast lockas därifrån med löften om alkohol. Man kan säga vad man vill om att följa med sin mor på bal, men inget kan ta ifrån mig nöjet att ha fått eskortera kvällens klart mest elegant klädda kvinna in i hotellbaren. Folk tystande märkbart och flera nickade gillande. En utländsk herre dristade sig till att fråga min mor om hon tillhörde Marinen, men han slapp plikta för sin fräckhet då mor tålmodigt förklarade att han tittade på Svenska Flygvapnets stora mässdräkt. Hade jag haft handskar (och kanske något mindre hala skosulor..) hade jag utmanat honom på duell. En snabb drink med ett par bekanta han vi med innan vi tog båten ut till Nya Älvsborgs Fästning där själva middagen och efterföljande dansen utspelades. Att vistas i ett sällskap där alla är klädda i Stor mässdräkt, frack eller aftonklänning är en infusion av ren livsglädje. Att därtill få mingla runt i en miljö som osar av militärhistoria är otyglad lyx. Till den utsökta maten avnjöts ett flertal trevliga sånger och tal liksom några tämligen egendomliga traditioner som jag väljer att inte gå in närmare på.

Återtåget skedde sent om natten och efter att ha skalat av mig elegansen sov jag en lätt berusad och därför inte särskilt god sömn. Frukosten var av rent administrativ karaktär och intogs med ett stort mått av letargi. Efter hemkomsten gjorde jag det enda rätta och sov middag i fyra timmar. Det var ytterst behagligt att få söndagen på sig att "vila upp sig" och komma i normala gängor igen. Givet att möjligheten yppar sig kommer jag naturligtvis inte tveka en sekund att övervara symposiet i framtiden. Så här roligt har jag inte haft på länge!