lördag 13 september 2008

Tummen ur

Produktiv dag, fick mycket gjort. Det ökade finansiella trycket ni kände i öronen idag var när jag egenhändigt höjde BNP genom en sjuhelvetes investering i min svårt försummade garderob. Som flera av er vet är förhållandet mellan Friluftskläder och Finkläder i min garderob i närheten av 80/20. Detta betyder att jag med några minuters varsel kan packa för en veckas fjälltur men också att jag tvingas nöta på endast en kostym. Historiskt sett har jag haft tur med stilvalet men inser att man inte kommer undan med Helly-Hansen-undertröjor på bättre restauranger hur länge som helst... Förra veckans besök på Vingåker Factory Outlet genererade endast ett par klassiska skjortor av god kvalitet och passform, (Oscar, strl 39 x-tra lång ärm). De kostymer jag velade runt med 90 % av tiden gick till slut tillbaka till hängaren eftersom jag inte lyckades uppnå en tillräcklig grad av passform. Priset är trots allt sekundärt passformen i dessa sammanhang. Beviset för detta kom idag.

Jag har aldrig riktigt prioriterat finkläderna och därför blev dagens besök på Johnells mitt första, men säkerligen inte mitt sista. Min desperation inför att hitta nåt snyggt att ta på mig speglas bäst i ljuset av att jag egentligen skulle ha åkt till Norrköping för att kolla på kajaker på Nomado´s höstrea. Väl inne i butiken blev jag kungligt omhändertagen av.. (kollar kvittot) profsiga Anna, som på ett avspänt sätt lotsade mig genom utbudet fram till det som utgjorde skärningspunkten för min klädsmak och min fysik. Vis av erfarenheten från Vingåker hade jag nu i förväg tittat på hur mina nuvarande kostymer är funtade och hade klart för mig att jag drar "storlek 48, modified", även känd som "Lower primate size" . Då jag sedan tidigare vet att jag både klär och trivs i Tiger-kostymer (har inget med Electric Banana Band att göra) började vi med en sån. Det mesta fick plats i den förutom mina axlar som plötsligt kändes motsträvigt kassaskåpsbreda. Tiger byttes mot HUGO från Hugo Boss. Om jag minns rätt heter modellen Aiko/Heisse. Ny provning. Nu hade jag millimetrarna på min sida och allt kändes så där.. dyrt. "Dyrt är bra" etc. Anna, som tidigare i vad som måste gälla för att vara detta årets mest undertonade uttalande kallat mig för "petit", släpade nu med mig tvärs över Klostergatan till Andreas Skrädderi. Där blev jag genast synad av skräddarmäster själv och ståendes framför spegeln fick jag se en fantastisk förändring. Med enkla, snabba handrörelser och ett gäng strategiska knappnålar formade han kostymen efter just min kropp så att den gick från snygg till fulländad! Jag har aldrig varit med om dess like. Midjor togs in och ärmar lades ner likt artilleriregementen. Jag kan inte förstå att jag inte låtit göra så med alla mina kostymer, men å andra sidan köper jag sällan kläder för så här mycket pengar heller. Efter betalningen önskade jag att jag hade haft kylflänsar på kontokortet, eller kanske en liner av grafitfilt i plånboken.

Medan jag gulpade i mig en kaffe och en munk med kanelsocker (gottegris kan du vara själv, expediten på Archies var sötare än munken) såg jag att DerSSmann hade rea och köpte på mig lite sockar och ett par hösttröjor. Därefter var det dags för dagens andra stora begivenhet. Min kära moder, kapten i reserven och tillika sjuksyster Nordlander, har haft godheten att kommender... på mig bestå äran att eskortera henne på bal i Göteborg i slutet av september. Till detta event behöver jag en frack med alla tillbehör och komplett supportinfrastuktur. Fogenstads fick uppdraget att förpacka mig så att jag i dis och skumt ljus kan misstas för att vara en gentleman, åtminstone av de med synskärpa icke överstigande moderns. Till min stora förvåning verkade frackprovningen som en framkallare på den latenta klädsnobben jag tydligen bär inom mig och jag stortrivdes. Plötsligt samverkade smal midja och breda axlar på ett positivt sätt och jag kände mig mogen att, om inte kanske direkt gifta mig så åtminstone dirigera en filharmonisk orkester eller kanske ta emot ett Nobellpris för bästa manliga antigravitation. Skitsnyggt! Enda kruxet är att ett plagg av sådan dignitet är värt en handknuten fluga. Följaktligen ligger jag nu i träning, och det är inte helt trivialt. Jag återkommer med bilder när festen är över.

4 kommentarer:

Sven Wennerström sa...

Öva inte för mycket på flugan - det ska nämligen vara rosett till frack :->

Rilleman sa...

Touché. :-)

NLC sa...

Yes, yes, tvåknäppt o smalt ska det va!

Björn sa...

Just frack är ett plagg som blir snyggare på långsmala kroppar med hög hals än på pojkar med kula.
Det är på den klädmässiga arenan som våra kroppar får sin revansch.

Du kan lugnt klä dig i frack även på arbete och fritid för att fullt ut dra nytta av attraktionskraften.
Tanterna kommer att älska dig (som vanligt).

/Björnen