I tisdags (onsdags?) ledde en serie relativt slumpmässiga händelser till att jag återigen hamnade uppe på sjukhuset. Denna gång för att få mig en vaccination mot H1N1, även känd som svininfluensa och ett otal varianter på temat baconohälsa. Jag har aldrig tidigare vaccinerat mig mot någon influensa och gjorde det denna gång enbart därför att jag i tjänsten träffar väldigt många hantverkare och varken vill bli smittad eller föra något vidare. Alla som någonsin hyrt hantverkare vet hur dyr deras tid är.
Jag och kollegan kunde i praktiken bara segla rakt in på vaccinationskliniken på 47:an uppe på US. Enda fördröjningen var tiden det tog att fylla i formuläret, sen åkte kläderna av. Syster, som var av en sån där mormoderlig sort, anmärkte på att jag tydligen inte relaxerat min vänster Deltoideus till hennes fulla belåtenhet och fullföljde med frågan om jag var rädd för sprutor. Jag borde hållit käften men svarade art.. sanningsenligt.
Jag har inga problem med vare sig nålar, kanyler, biopsier, suturer eller injektioner (subkutana, intravenösa ELLER intramuskulära) men är livrädd för de gamla sköterskorna som finns i andra änden av dem! Handspritsdoftande inventarier samtida med penicillinet i urtvättade landstingsrockar, helt avtrubbade för mänskligt lidande och glidande runt i korridorerna på ljudlösa snedtrampade Birkenstocks med fickorna fulla av lika delar nålar och bamseplåster (nej, jag fick inget!). Försök själv att "slappna av lite" när DIN deltoid har passerat 10 år i flyttbranschen, två säsonger stakåkning på inlines och 30 kilopushups! Hade tanten bara sagt till så kunde jag tagit med en borrhammare från jobbet åt henne. Fast då hade väl merparten av henne skakat loss och rasslat ner i höger eller vänster Birkenstock kan tänka. Hur som helst högg hon mig i armen med den eleganta finessen hos ett snedtänt crackhuvud i Ekholmen och pressade sprutan i botten. Respect, granny.
Omedelbart efteråt kände jag just ingenting. Dag 2 började det kännas som om någon sprutat in en golfboll i muskeln och dag tre var det både smärtsamt och svårt att lyfta armen till axelhöjd eller högre och området runt vaccinationen var tydligt varmt och svullet. Natten mot dag 3 vaknade jag helt genomsvettig och sen vände det och allt gick över.
Rädslan för bieffekter är kanske inte helt ogrundad men i mitt fall känner jag inte av något annat är ett kvardröjande sug efter att skita i väckarklockan, böka ner huvudet i kudden igen och bara ligga hemma och tryna.
2 kommentarer:
OM det är så att frekvensen av blogginlägg skulle öka vid en "söndag i sängen" (BKO) kommer jag att bifalla i vetskap om att mitt bidrag till landets sjukvårdsförsäkring investerats på ett bra sätt.
Tack!
Själv blev jag väldigt illamående ett par dagar efter sprutan, men det gick över rätt snabbt.
nu?!
Skicka en kommentar