Gnissel

För länge sedan fick jag en fiskerulle av min far. Det var en enkel nybörjarmodell och jag kastade högt och lågt med stor glädje. Understundom i närheten av vatten och fisk men mest kastade jag prick på gräsmattan. Jag njöt lika mycket av utmaningen i att träffa målet som av känslan av mekanisk precision som förmedlades av rullens tysta viskande. Jag slet ganska hårt på rullen och tillslut hände det oundvikliga, något i den brast. Handtaget gick runt på ena sidan utan att reven rörde sig alls och problemets orsak låg dolt bakom kåpan.

Likt alla komplicerade saker var det lätt på gränsen till oundvikligt att montera ner rullen i dess precist frästa beståndsdelar. Naturen gjorde klart och tydligt att detta var rullens naturliga tillstånd och motarbetade mig idogt under hela hopmonteringen, men efter lång tid såg rullen ut som tidigare. Handtaget gick runt och reven hasplades in. Men något var annorlunda.

Någonstans inne ibland alla dessa komplicerade kugghjul och växlar hade saker hamnat i lägen de inte haft tidigare. Hela rullen skalv av obalans, friktion och snart hördes även ett klagande ljud. Det som tidigare varit ett glädjeämne blev nu en tråkig påminnelse om något som en gång varit. Rullen gömdes och glömdes. Jag hittade andra intressen.

Historien om fiskerullen är sann men inte viktig. Den tjänar dock som ett utmärkt exempel inför frågan jag egentligen vill belysa. Vad i hela världen ska man göra när en människa i ens närhet blir trasig och sen helt uppenbart inte lyckas få alla bitar av sig på rätt plats? Vad göra när någon förvandlats till något man inte längre vill ha i sitt liv? De som hävdar att "ärlighet varar längst" kan väl vara snälla och betänka att det är en dygd som betalas i en valuta som heter Lidande och att räntan är fruktansvärd. Att bara vända sig om och gå är ett alternativ men ingen lösning på samma sätt som trasigheten är en orsak men ingen ursäkt för klandervärt beteende. Tillvaron är ett Möbiusband, det du lämnar bakom dig dyker förr eller senare upp igen. Den som har tips på tillämpbara psykosociala geometrier* får gärna hojta till, för jag har fan slut på idéer.

*Jag lever gärna i en bubbla, så länge den har uppkoppling och mina cyklar får plats.