fredag 20 augusti 2010

Mudding galore

I den mån det över huvud taget är nödvändigt att förtjäna att få skaffa sig en Landrover så påstår jag att jag efter dagens bedrift uppfyller villkoren.

Då min arbetsgivare i sin stora välvilja valt att vara sponsor åt nåt slags evenemang i en håla söder om stan har jag därför under dagen tillsammans med en kollega varit i de krokarna och lagt ut lite kabel. Kabeln är av en såpass manlig dimension att den kommer komplett med egen infrastruktur i form av en släpvagn på vilken den är upprullad (Den skulle säkert kunna tjänstgöra som högtalarkabel med reservationen att den känns föga "alvlik" till sin natur, dimensionerna antyder snarast troll ;-). Etablering sker på enklaste sätt genom att person 1 krypkör med bil/släp och att person 2 (den med lägst tjänsteställning alt. bara dum nog att inte sätta sig bakom ratten från början..) går efter och matar ut samt lägger kabeln tillrätta medan myggen går in i en bulemisk feeding frenzy. Normalt vill man ha kabeln där den får vara ifred och därför är det en bra idé att hålla sig nära väggrenar och skogskanter. I teorin.

Vatten är ett trivsamt element. Tillsammans med jord och vegetabilier utgör det dock ett jäkla räligt underlag att krypköra tungt lastad bil på. För att göra en lång historia kort så stod vår kära Ford alltså snart på en bit mark som var så blöt att det kanske gått snabbare att simma över den än att klafsa fram genom den. Med en rodeotjurs styrka och ett grävsvins teknik gjorde den sitt bästa för att fly. På nolltid stod den i fyra fina gropar.



Steg ett; koppla av vagnen. Steg två; olika lågväxlar/frihjulslås/gungningstekniker etc. flyttade på väldiga mängder lera men inte på bilen. Tvivel uppstod huruvida Ford faktiskt bygger mudderverk... Vi enades om att "detta inte skulle bli helt lätt" vilket underförstått medgav att vi började studera situationen ur ett "combat perspective" vilket i sin tur medger användandet av metoder och tekniker som i fredstid skulle anses som överdrivna/heltokiga/livsfarliga. Linor riggades, omgivningen brandskattades på slanor och lera grävdes med bara händer. I retrospekt så tror jag att det enda i vårt beteende som kan anses vara i närheten av professionellt är det att vi aldrig gav upp. Vi slogs för varje centimeter som vi närmade oss fast mark. Uppehåll medgavs endast för att låta drivlinan svalna, flytta fram plankor, tighta åt linor och för att mata fler mygg. På slutet ledde ett våldsamt spinnande på treans lågväxel förmodligen till att lera slungades ut ur däckmönstret (vilket äntligen gav lite dragkraft) och det allt mer torra underlaget till att Forden inte helt utan beslutsamhet skuttade upp på fast mark och sen en god bit till av bara farten. En okulär besiktning visade på att fordonet var huvudsakligen helt och att lera följer en helt egen fysik när det gäller kastbanor. Möjligen är den magnetisk målsökande. Släpvagnen drogs loss med ett par långa linor från fast mark och resten av kabeldragandet var bokstavligt talat en promenad i parken.

Detta att framföra motorfordon på dåligt underlag, understundom fastna och därefter reda ut situationen tilltalar både min äventyrliga och min analytiskt problemlösande sida. Ju bättre förberedd man är desto bättre förutsättningar har man såklart men det är häftigt att improvisera fram en lösning med vad man råkar ha till hands. Jag länkar till ett klipp som visar en rätt intelligent lösning som jag aldrig sett här i Sverige.

I den mån jag hade en tanke med inlägget från början så är det att påvisa att jag nog behöver den extra trygghet som följer med en bil med demonstrerat pålitlig fyrhjulsdrift, riktiga difflås och möjlighet att montera lite grabbig hårdvara. Att köpa en större spade till Saaben känns lite blekt på nåt sätt...

4 kommentarer:

Sven Wennerström sa...

Ni behöver skaffa ordentliga grejor: http://www.youtube.com/watch?v=oV_jXunKR7g

Rilleman sa...

Jepp! Större grejer är modellen. Vilket pucko som helst kan ju lära sig köra där det är torrt, så det gör vi inte.

Jonas sa...

Jag har försökt läsa inlägget flera gånger, men kommer inte längre än till Gretchen Wilson. Elakt att lägga in MILFS i texten.

AC sa...

Så klart man inte lär sig, alla ursäkter för att få köra större och häftigare maskiner är giltiga!
Vilket påminner mig om att jag måste börja planera om jag ska lyckas bli fullfjädrad bilkårist som får köra lastbil och andra roliga fordon.