onsdag 29 december 2010

Blandade Bundyismer

eller

"Rilleman upptäcker bortre änden av sitt tålamod"

eller

"Civilisten ifrån Stureplan"


Jag älskar när ett avsnitt av "Våra värsta år" börjar med att Al Bundy kommer in och öppnar med ett riktigt elakt skämt på temat "a fat woman came into the shoestore today...". Inte därför att jag har något särskilt emot korpulenta kvinnor utan därför att Al så kompromisslöst regurgiterar den toviga loska av frustration och förakt man har djupt i sitt inre efter en dag i ett "kundserviceyrke". Vissa dagar tror jag att om jag harklade mig och spottade så skulle det klafsa en hel myskoxe i väggen... eller åtminstone en magsur tax. Låt mig bidra med ett exempel ur verkligheten som jag ser den.

Det kom in en kund i butiken igår. De av er som känner mig vet att det är sällan jag har anledning att kalla någon annan tanig men streckgubben som blåste in genom dörren hölls uppe enbart av sina kläder och ett uppblåst ego. Iklädd en dunjacka påminde han om en blompinne med sockervadd på. När en person pratar i en hastighet av 300 ord i minuten oavbrutet så länge han eller hon är inom synhåll (ett vilkor som sätts till en konstant logiskt "etta" när samma person börjar förfölja dig runt i verkstan) så får man veta väldigt mycket om den personen på kort tid. Utöver det som sägs kan den uppmärksamme extrahera information även ur HUR något sägs liksom vad som INTE sägs. En del av mitt medvetande sysslar mer eller mindre konstant med underättelsebearbetning, en liten lek för att behålla skärpan och samtidigt ett bra sätt att bli medveten om hur mycket av sig själv man lämnar ut. Första minutens intryck av kunden var av en 08-baserad överspänd totalt egocentrerad människa med rubbad verklighetsuppfattning, obefintlig mekanisk händighet eller självkännedom därom och med en fysik och ett beteende som hos en amfetamintrippande kolibri. Uppger man därefter "spelar poker" som sysselsättning så höjs det flaggor. Spär man på med en vild story om alla rika människor man "praktiskt taget nästan känner" samtidigt som man inte riktigt kan redogöra för vart ens plånbok är så finns det röda flaggor nog för en nationaldag i Peking. Att samtidigt knalla runt och kräva allt ifrån mjölk i kaffet till gratis "lån" av grejer i butiken plockar inte direkt fram Rillemans mest moderliga sida.

Den verksamhet vi bedriver baseras på idén att vi hyr ut "verktyget" för olika arbeten, må det vara en lift , en golvslip eller en elsvets. Vi tillhandahåller viss rådgivning i valet av verktyg och en kortfattad instruktion för att i förekommande fall känna igen verktygets kontroller och styrorgan, alla saker är ju inte helt lika. Det är dock lika otvetydigt som underförstått att kunden själv (eller dennes ombud) måste kunna använda verktyget för att utföra arbetet. Eljest skulle vi inte vara en hyrfirma utan nån slags omöjligt diversifierade mångsysslare av typ "ACME". Den stora majoriteten av våra kunder har mycket god koll på vad de behöver och hur detta brukas. En mindre del av privatpersonerna vill ha lite råd först men har i övrigt en fullt tillräcklig grad av händighet för att klara av jobbet. Sen har vi den singularitet av inkompetens som nu bestämt sig för att vägen till nästa snabba klipp går via vår snöslunga.

Bensindriven fyrtaktsmotor med snörstart. Knappast raketforskning. Gasreglage, choke och en pumpblåsa för att trycka fram bränsle i starten, dragsnöre som på en utombordare. Ett handgrepp för inkoppling av själva slungan och ett för drivningen. Tankad och testkörd. Lastad och klar på släpvagn. Bra ingångsvärden kan man tycka...

Min dag började med att lyssna på ett klagokväde med insinuanta iterationer på temat "drog i tre timmar utan resultat", "missade tåget till Stockholm" och "min Canada Goose-jacka luktar bensin!". Ett gratis tips inför framtiden är att det bara är polarforskare som behöver dunjackor i 4000-kronorsklassen som arbetskläder, att om den inte ens hostar till på ett par försök så gör du fel och att vi inte belönar talanglöshet med pengar. Har du krav på ersättning för förstörda ägodelar så tänker jag inte lista ut det själv. Eftersom maskinen i fråga fått följa med tillbaka erbjöd vi oss att kolla den varför den lastades av och drogs in i verkstaden. Eder avlades på att tre personer under lika många timmar inte lyckats dra igång motorn. Min tur. Full gas, full choke och tre tryck på blåsan. Tänder på första rycket men vill inte riktigt gå igång. Två tryck på blåsan, tänker på roddmaskiner samt drar startsnöret först ut i hela dess längd och därefter rakt av. Går och letar efter en ringnyckel och ett nytt snöre. Kunden går och fyller på sin fjärde termosmugg kaffe på 15 minuter, vill "låna" först FM-hörselkåpor och sedan handskar. "Nej, ingen har några cigg och vi röker ogärna inne där vi hålls med bensin".

Nytt skitstarkt snöre. Startar klockrent på andra försöket. "Nej, den kan inte stå på tomgång på släpkärran tills du kommer ner till Brokind". Förevisar startprocedur och kontrollorgan. Lastar på kärra. Ger tips på hur man gör detta ensam. Väntar på det oundvikliga telefonsamtalet.

"Den går inte igång vad jag än gör!". Kunden tycker att Linköping är dåligt och dirigeras till mer närbeläget ombud (omtänksamt förvarnat) i Kisa för assistans och byte av förmodat jävelsurt tändstift. Exakta detaljer härvidlag oklara. Kunden, släpvagn och snöslunga åter i Linköping framåt eftermiddagen. Rilleman kidnappar annan kund i rent självförsvar och gör sig brådskande ärende ute i gasförådet under tiden. Hyresavtalet rivs. Får senare veta att ingen snö röjts, att slungan nu är i ett obrukbart skick och att kunden "tänker rekommendera oss till alla han känner!". Det hade varit enklare att bara köra över slungan med traktorn. (Eller kunden, när jag tänker efter.)

Vid ingången till en del berg-och-dalbanor finns anslag av typen "du måste vara minst SÅ HÄR lång för att få åka". Tänk vad bra det vore med ett motsvarande kriterium för hyrkunder; "Du måste vara minst så här HÄNDIG för att få hyra"! Ett pedagogiskt exempel vore att lägga en Glock i lösa delar på vår disk och bara hyra ut till kunder som kan montera ihop den på under 15 sekunder. Misslyckande härvidlag medför att turen går över till mig och man har så lång tid på sig att försvinna som jag behöver. (evil) Kaffeautomaten står visserligen på vägen ut men jag skulle inte chansa... (/evil)

Disclaimer; Alla likheter med nu levande eller döende personer är inte mitt fel. Känner du igen dig så har du större problem i livet än att nån skriver om dig på Internet!

3 kommentarer:

NLC sa...

Ja herre jevvlar!

Björn sa...

Underbar och informativ läsning för mig som kan beskrivas som tanig.
Saknar dock Canada Goose-jacka.

Hängde inte riktigt med i slutet.
Vad gjorde Kisa-gänget?
Hade han sönder slungan?
Slapp han betala med sina pokerpengar?

Rilleman sa...

@Björn; Du har ett jämförelsevis högt BMI... Till dina övriga fördelar hör att jag aldrig sett dig knalla runt i omönstrade lågskor vintertid. :-). I Kisa har vi ett samarbete med en järnhandel som agerar ombud för vår hyrverksamhet. De har ett mindre sortiment av elverktyg, liftar etc. Slungans skador begränsades till att den krängt av en hjulaxel vilket fått chassit att skeva illa. Det var lyckligtvis både lätt och snabbt åtgärdat. Inga pengar bytte ägare, vi brukar vara rätt snälla med folk. Chefen har lagt ett veto i frågan om att fortsättningsvis låta mig skjuta på dåliga kunder. :-(