Ett nationellt uppvaknande till ljudet av en rejäl smäll. Självmordsattentatet i Stockholm har anslutit Sverige till den tyvärr inte alltför exklusiva skaran av länder där åsikter förmedlas via chockvågor och splitter.
Redan vid tiden för bombningarna i London anade jag att det endast var en fråga om tid innan Sverige drabbades av denna sortens händelse. Vårt samhälle är en perfekt måltavla, dels på grund av vår stora frihet och dels på grund av vår djupt rotade inställning att "något sånt här inte händer i Sverige" vilket gör att vi inte ser faran innan den blivit verklighet. Om man ser till hur brutalt vår naiva oskuldsfullhet tagit ifrån oss är det inte svårt att dra paralleller med en slags nationell våldtäkt.
Det har sagts att det är näst intill omöjligt att försvara/skydda sig emot en attentatsman som är villig att offra sitt eget liv. I fallet med Stockholmsbombaren känns det som att den enskilt största "dämpfaktorn" var densammes stora okunskap när det gällde att hantera sina laddningar; en MYCKET otäck tanke. Flanörerna i omgivningen hade minst lika stor tur som den där där dagen på Vattenfestivalen när Gripen landade på egen hand. Innan utredningen börjar publicera några resultat är det dumt att spekulera för mycket men inledningsvis verkar de mörka krafterna vara märkligt talanglösa, lite som om man först fått sin inspiration från TV och sen utsett gängets kluns till martyr för genomförandet. Samtidigt som jag är mycket glad över att detta dåd inte medfört några förluster bland "friendlies" kan jag inte låta bli att hitta en hel bunt rätt självklara ändringar i upplägget som definitivt hade ökat verkan. För den intresserade är det bara att se CNN-inslagen från Irak/Afghanistan/Israel mfl om IED:s och roadside bombings. Kunskaperna finns där ute och om de hittar hit har vi problem på riktigt.
I vanlig ordning kommer vi väl att reagera med typisk svenskhet, gå några fackeltåg, lyssna på att alla som vill synas har talat klart och sen filtrera bort hela skiten ur medvetandet. För sånt här händer ju inte i Sverge. "Åtminstone händer det inte mig"...
Edit: Finns uppenbarligen minst en ytterligare person i landet som gjort samma bedöming som jag.
söndag 12 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi får väl tacka Lars Vilks för att han driver på utvecklingen och gör oss alla till galningarnas måltavlor.
Visst är han provokativ men sånt är varken olagligt eller dödligt. Är det inte Wilks så är det nåt annat. Idén att straffa alla som inte tänker som man själv gör är verkligen så knäpp att det krävs ett par större religioner för att ha kommit på den.
Skicka en kommentar