Dr Rilleman och syster Klister

Mina försök att sova på mage gick helt om intet och natten genomsyrades av tvära kast när hudlösa delar gnuggades mot sänglinne. Väl medveten om att skrubbsår initialt mår bra av att luftas valde jag att inte försöka administrera någon täckande kompress första natten. Dessutom saknade jag rätt sorts kompress (den som har en glatt yta lämpad för "blöta sår"). Klokt eller ej så kostade det mig ett par bra lakan. Jämfört med de smällar jag redan tagit är det inget att orda om.

Att cykla till jobbet var så otänkbart att det var riktigt roligt att tänka på och under de största av kvidanden baxade jag mig i morse mycket försiktigt in i Defendern. När man väl sitter går det bra men alla rörelser är en plåga. Såret vätskade friskt och föranledde frekvent tillsyn och byte av kompress (hittade några halvbra i en låda..). Det var väldigt skönt när dagen var över och jag kunde styra kosan mot lokala plåsterboden och där lägga en beställning som gjorde att personalen får råd att uppgradera till Business Class under semestern.

Inspektionen efter hemkomst gav vid handen att läkningsprocessen börjat bra. Det är fortfarande både irriterat och västskar lätt men visar alla tecken på att få en stadig skorpbildning. Inga tecken på infektion eller kvarvarande grus/asfalt. Med en rejäl mängd kirurgtejp anbringades tvenne vettiga kompresser under akrobatiska krumsprång runt egen axel. Jag ser en affärsidé i att börja tillverka plåster, kompresser och bandage anpassade för den utmanande topografi våra mer krökta, kurviga och kupiga kroppsdelar är stöpt i.