T minus 9

T som i Thai alltså. De sista pusselbitarna faller på plats och nu återstår bara att vänta, fundera, läsa på, välja den ena väskan eller den andra, lära sig lämpliga thailändska svordomar... "Buddha var en slacker med ätstörningar!" har viss potential.

Att resa iväg ett tag känns bra på så många plan. Jag har stelnat i ett mönster jag inte riktigt gillar de senaste åren, och det känns som om delar av den Richard jag trivs med att vara lagts i träda. Det är hög tid att kasta sig ut i en miljö där inget är riktigt bekant så att gamla tankebanor bryts och sinnet befrias från gammalt damm, precis det som händer under den årliga herrseglingen! Det svåra blir sen att bibehålla det sinnestillståndet när jag åker hem igen, ungefär som när man förr eller senare nyktrar till efter seglingen...

Vädret i Bangkok uppges i skrivande stund (23.00 Thai time) vara lätt regn och temperaturen ligger på behagliga 26 grader. Dagtid blir det över 30. När jag tittar ut genom fönstret och ser den kalla vinden svepa runt med höstlöven känns allt plötsligt väldigt bra. November är en bra tid att åka, bra väder och innan julruschen vilket ger billiga hotellpriser.

Jag har, såvitt jag vet och minns, inte flugit charter sedan resan till Spanien 2000. Det skall bli lite roligt att se om det blivit bättre komfort ombord eller om det fortfarande är ett extra tillval att få sitta med rak rygg i stolen. En sak som definitivt kommer att påverka resan är all den kunskap jag inhämtade genom att läsa "Air Babylon". Jag kommer att nogsamt bevaka alla ombord och redan från start inta BARFCON 1. Skulle jag dessutom stöta på moraliskt utmanade flygvärdinnor eller plastförpackade avlidna medresenärer så vet jag hur man hanterar situationen. Eftersom jag ska flyga med Turkish Airlines har jag i förväg lärt mig vad "frökens mustasch ser väldigt fin ut idag" heter på turkiska.

Frukost, Nippon style

Stort tack till Sven och Christina för att ni introducerade natton i mitt liv! Detta ljuvliga klet som smakar som en.. ja, det vete fan egentligen, men det MÅSTE vara nyttigt! Äter man det får man stål i blick, en härdad karaktär och en fin blank päls.

VA??

Många vet att jag hör lite dåligt på ena örat. Få vet varför.. Och ja, just det.. kvinnor kan vara så jäkla elaka! :-P

Snoozeknappar, windstopper och akut tidsbrist.

Dagen började klockan 0700. Och 0705. Och 0710.. tills jag faktiskt vaknade klockan 10. Kan ingen uppfinna en tidsinställd autoinjektor som skjuter mig med en cocktail av 10 cc adrenalin/koffein på morgonen?? En moddad insulinpump skulle ju klara det där lätt och jag skulle landa springande istället för att slösa bort en hel förmiddag. Bah!

Väl nere på stan fick jag vänta på att ArbetsFörvirringens jobbsökarmässa öppnade så jag slank in på Öhammars Sportfiske under tiden. De hade precis startat sin rea på Windstopper och baaara för min skull hade de kvar den jacka jag gått och klämt på i snart ett års tid, till halva priset. Jag blir så evig-julafton-första-kyssen-fred-på-jorden-glad!! Fina människor det där.

Klockans batteri tog slut i helgen och den är nu inlämnad för lite service och trycktest hos min lokala vänliga urmakare. Om man haft ett armbandsur på sig all vaken tid i över 25 år är det faktiskt nåt alldeles ohemult obehagligt att vara utan. Det är inte bara att det saknas en rätt ansenlig mängd stål på min vänsterarm, vilket gör att jag nu går runt med slagsida åt höger, vänsterarmen beter sig dessutom som en lycklig heliumballong och tar varje tillfälle att flyta iväg uppåt som ett jävla chefsämne! Jag går ju runt och ser ut som om jag har svaret på varenda fråga i hela Världen.. tur jag inte har takfläkt.

Förr i tiden..

Mina grannar är hårt prövade. Under den tid vi bott bredvid varandra har de fått utstå de akustiska effekterna av min bohemiska livsstil, mina stundtals udda arbetstider och ibland även min mycket eklektiska musiksmak.

I morse, klockan 0700 hundra timmar, nåddes ett nytt lågvattenmärke. Jag drabbades av ett återfall.. nej ett överfall.. nej ett ANFALL av 80-talet! Plötsligt var jag tillbaka i ett pastellfärgat, pannbandsrockande årtionde, långt innan livet blev den komplicerade soppa det är idag. Fylld av vild glädje och helt utan kontroll över mina stämband dansade jag runt framför min datorskärm med högtalarnas volym på en med tanke på tidpunkten helt olämplig inställning... och sjöng! I säkert tre minuter var jag tillbaka till 1983, och inte ens en bra vinkelslip hade kunnat ta ifrån mig mitt leende.

Orsaken? Ett litet klipp i min inbox :-) Om jag nånsin träffar den här människan ska hon få en kram som sätter hennes skosnören i brand, så det så!

Amerikanska bilar

På väg hem från stan blev jag omkörd av en låg gul sportbil som jag med någon grad av säkerhet identifierade som en Corvette. Jag kan identifiera flygfartyg och andra viktiga saker på enbart ljudet om så behövs, men bilar är inte min kopp te. Hur som helst fick detta möte mig att fundera lite på temat "amerikanska bilar". Jag fick en idé till en ny slogan för det gula mullrande monstret:

"Corvette - när en hel Corv är lite för mycket."

En annan märkligt namngiven amerikansk muskelbil är ju Dodge Viper. Viper betyder huggorm, något som de flesta inte känner allt för varmt för, och Dodge.. betyder inte det "att undvika"?

Nu är det ju inte bara amerikanerna som har märkliga namn på sina bilar, även japanerna gör en del tabbar. Honda Jazz hette t. ex nåt helt annat från början... :-D

En renässans för.. renässansmänniskan?

Jag har alltid varit av den uppfattningen att man bör kunna lite av varje, och ju mer man kan desto bättre. Kunskap är makt. Kunskap öppnar dörrar. Kunskap är lätt att bära då den inte har någon tyngd förrän du lägger den bakom ett argument. När jag idag satt och slöläste Popular Mechanics på lokala biblioteket såg jag att en av mina favoritförfattare uttryckt en liknande åsikt:

"Science Fiction author Robert A. Heinlein once wrote: 'A human being should be able to change a diaper, plan an invasion, butcher a hog, conn a ship, design a building, write a sonnet, balance accounts, build a wail, set a bone, comfort the dying, take orders, give orders, cooperate, act alone, solve equations, analyze a new problem, pitch manure, program a computer, cook a tasty meal, fight efficiently, die gallantly. Specialization is for insects.' "

Jag tycker citatet är intressant eftersom de uppräknade kunskaperna och egenskaperna ingalunda är oöverstigliga att uppnå och så pass vardagliga att jag redan klarat av flera stycken av dem. Samtidigt påminner det mig om att jag har mer att lära, att det jag redan gjort är en droppe i havet mot vad som finns kvar att göra. Känns rätt bra.

Dagens andra stora event är på sätt och vis kopplad till detta med att vara mångsidig och självständig. De som känner mig vet att kaffe är vad min själ är blötlagd i och att jag tar denna dryck på stort allvar. Jag vill ha mitt kaffe så svart att det blir märkbart mörkare i rummet när jag häller upp en kopp eftersom ljuset liksom bara ger upp och flyr inför en hopplös uppgift. Kaffet ska dessutom vara gott, nyanserat, smakrikt. Således har jag insett att det är dags att gå ett steg närmre råvaran och börja mala bönorna själv precis innan de skall användas. Detta kräver en kvarn.

Efter att ha sonderat marknaden och i processen givit stadens månglare några fler gråa hår kom jag fram till att jag inte ville ha nåt modernt elberoende krafs och att jag heller inte ville bli ruinerad. Däremot kändes det rätt OK att stödja en totalitär stat med underbetald arbetskraft så jag köpte en handvevad kvarn från Kina på Clas Ohlson för 299 kr. Den är förbluffande effektiv och verkar seriöst menad. Bönorna mättes upp och maldes, vattnet kokades och allt fick dra i en liten prezzobryggare några minuter. Resultatet blev inte riktigt som att hångla upp själva Kaffegudinnan (vilket var min fromma förhoppning) utan mer som att nypa henne i häcken och få ett snuskigt ögonkast i retur. Det var bra, men långt ifrån så bra som det kommer att bli när jag fått jobba lite på saken. :-)

On the road again

I helgen har jag varit i Västergötland och hälsat på Mor. "Mor är rar" etc.. Jag tog bilen dit eftersom en SAAB 900 -88 sorgligt nog fortfarande slår SJ på alla fronter på den distansen. När jag kör bil lyssnar jag på musik. På något sätt blir musiken mer njutningsfull när den spelas i en halvsunkig bilstereo monterad i den egna bilen. Särskilt fint känns det att lyssna på musik när man kör bil på kvällen. Kan det vara så att musiken är ljuskänslig, att den faktiskt BLIR bättre när det skymmer? Eller beror det på att radiofolket efter mörkrets utbrott släpper fram de där "lite underliga människorna" som inte till varje pris måste lära sina lyssnare något eller (ännu mer irriterande) spela samma poplåtar som alla andra redan gjort 163 gånger under dagens lopp? Istället får man höra de där låtarna man mår så bra av, som man trodde att man glömt bort.

Bra musik i kombination med framförande av ett eget fordon kan få vem som helst att känna sig som en "Trucker", klädd i cowboyboots och skjorta med pärlemorknappar, rattandes sin Mack Truck igenom systaterna (The South will rise again! Bara så ni vet..) med Dolly Parton eller kanske John Denver i högtalarna... Åtminstone var det min bild av hur det skulle gå till, tills mina illusioner krossades som ett Polskt kavallerianfall när jag på jobbet mötte en Skånsk lastbilschaufför, klädd i trätofflor och mysbyxor, med "Får man ta hunden.." vrålandes ur hytten. Södern är INTE vad den har varit.

Nere hos Mor passade jag på att prata lite med hästarna, något som jag tycker är trevligt. Det gav mig samtidigt anledning att fundera på om shetlandsponnyn med sin stora mage, näsa, aptit och raggiga päls verkligen är resultatet av en tillfällig affär mellan ett mumintroll och en grizzlybjörn? Lite på samma sätt som Steven Segal av allt att döma är resultatet av en korsning mellan Sylvester Stallone och Julio Iglesias... Ibland är svaret krångligare än frågan.

The illusion of competence

Dagen började med att 4 arbetstimmar slösades bort eftersom vissa personer i beslutsfattande ställning på firman är mer optimister än realister. De arbetar oftast enligt teorierna "inget jobb är så lätt som ett man säger till någon annan att göra" och "sent men fel". Det är den sortens skrivbordsteoretiker som ställer till det för killar som jag, och jag får stora skälvan varje gång jag ser dem komma gående med ett verktyg i handen för det betyder att de håller på att ställa till med nåt ogenomtänkt! De är den sortens människa som skulle få för sig att slå i spik med sågen, och resultatet skulle bli därefter; dåligt islagen spik och en trasig såg. När sådana situationer uppstår vill jag ju bara vråla "MEN ANVÄND HUVUDET DITT %&¤#"() ÅLRENS!!". Problemet är att jag då förmodligen skulle bli ansvarig för de skador som uppstått på kontorspersonalen när de skallat spiken färdigt..