Snoozeknappar, windstopper och akut tidsbrist.

Dagen började klockan 0700. Och 0705. Och 0710.. tills jag faktiskt vaknade klockan 10. Kan ingen uppfinna en tidsinställd autoinjektor som skjuter mig med en cocktail av 10 cc adrenalin/koffein på morgonen?? En moddad insulinpump skulle ju klara det där lätt och jag skulle landa springande istället för att slösa bort en hel förmiddag. Bah!

Väl nere på stan fick jag vänta på att ArbetsFörvirringens jobbsökarmässa öppnade så jag slank in på Öhammars Sportfiske under tiden. De hade precis startat sin rea på Windstopper och baaara för min skull hade de kvar den jacka jag gått och klämt på i snart ett års tid, till halva priset. Jag blir så evig-julafton-första-kyssen-fred-på-jorden-glad!! Fina människor det där.

Klockans batteri tog slut i helgen och den är nu inlämnad för lite service och trycktest hos min lokala vänliga urmakare. Om man haft ett armbandsur på sig all vaken tid i över 25 år är det faktiskt nåt alldeles ohemult obehagligt att vara utan. Det är inte bara att det saknas en rätt ansenlig mängd stål på min vänsterarm, vilket gör att jag nu går runt med slagsida åt höger, vänsterarmen beter sig dessutom som en lycklig heliumballong och tar varje tillfälle att flyta iväg uppåt som ett jävla chefsämne! Jag går ju runt och ser ut som om jag har svaret på varenda fråga i hela Världen.. tur jag inte har takfläkt.