Expedition Rättvik

I helgen vankades det skidåkning i Rättvik. Sven, Christina, Kent, Mikaela och jag intog en sista-minuten-stuga och släppte ut håret. Jag och Kent åkte haschpulka och övriga längdskidor. Backen precis bredvid stugbyn i Rättvik var bara pinsam så vi omgrupperade till Bjursås Skicenter som var riktigt schysst. Det var några år sedan jag åkte bräda men kroppen kom rätt snabbt ihåg alla trix. Jag var kanske inte allra coolast i backen men jag jag slapp i alla fall bli helt förnedrad och var nöjd med det. Jag är 32.


Saaben gick klanderfritt och överraskade faktisk genom att på tredje eller fjärde försöket ta sig upp för den oplogade backen till vår stuga. Det krävdes en smula cojones ( [kahunass], nautisk term för imponerande manligt sjöfarande) och lite känsla för gaspedal och varvtal samt obändig tro på Svensk bilindustri. Friktion är för fjollor, rörelsemängd är kung! Dessutom läste Sven stugbykartan som rena rallyproffset. På lördagen fick jag ett samtal från Far som hävdade att det varit snökaos i södra Sverige, men när vi åkte hem på söndagen var det rätt OK med undantag av en rätt irriterande isbildning i kanterna av vindrutan. Att köpa torkarblad från Biltema är uppenbarligen att låta snålheten bedra visheten, den goda smaken, sanningen, utsikten OCH Vägverket. Med jämna mellanrum stannade vi och skrapade bort sorbeten från rutan. Jag passade vid ett tillfälle på att markera lite revir. Ursäkta den skakiga handstilen, men det var kallt och pennan liten...