Att köra efter GPS kan ibland vara väldigt bekvämt. Ibland får man dock tyvärr en lite för stor tilltro till den förbannade manicken, och glömmer att den följer ett par ganska enkla regler. Du får vad du bett om VARE SIG RESULTATET ÄR RIMLIGT ELLER INTE!
Jag erkänner; under senaste resan var jag trött och dubbelkollade inte den plottade färdvägen mot målet. För detta belönades jag med att köra 20 km på skogsvägar som, även om de var breda och fina, hade varit en utmaning för fjädringen i ett CV90. Mitt andra misstag var att göra antagandet att kollegan som satt med vår högst analoga vägatlas skulle agera back-up och beslutsstöd. Misstaget bestod egentligen i att omedvetet utgå ifrån att alla är lika entusiastiska navigatörer som jag själv. Nu vet jag bättre. För varje entusiastisk navigationskunnig person måste det ju finnas en motsvarighet i normalkurvans andra ände som har lokalsinne som en svårt närsynt brevduva med en metallplatta i skallen och som bara har nytta av ett kartblad om de plötsligt måste skita i skogen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar