Pyrande missnöje?

När såna här dumheter väl startat brukar det kunna hålla på ett tag. Resultatet kan mycket väl komma att bli en katastrof. På sitt eget sätt är detta ju en slags terrorism eftersom en stor grupp människor nu upplever otrygghet och rädsla i sin egen hemmiljö.

http://www.corren.se/archive/2008/9/30/jwu7mejxbb2hu5u.xml

Facit

Helgen blev en fullständig succé. Fredagen inleddes med ett symposium om militär traumakirurgi på Centrum för Försvarsmedicin på f.d. Amf 4 område i Göteborg. FömedC har som uppgift att ansvara för all sjukvård anknyten till Försvarsmaktens verksamhet, från fältsjukhus till veterinärer. En diger talarlista inleddes med Överste Tim Hodgetts från Storbrittanien som talade om de erfarenheter man gjort i Irak och Afghanistan. Det är ingen hemlighet att Försvarsmakten i mångt och mycket sneglat på just britterna när man byggt upp den egna organisationen, och nu förstod jag varför. Översten förklarade också på ett mycket.. grafiskt sätt skilnaderna mellan militär och civil traumavård. Lika bedrövad som jag blev av bilderna på sönderslitna soldater, lika imponerad blev jag av personalen som kämpar för att rädda dem.

Örlogskapten Dan Gryth höll ett intressant föredrag om BABT (Behind Armor Blunt Trauma) , dvs skador som uppstår bakom en skyddsväst efter träff av höghastighetsammunition. Min syn på skyddsvästar kommer aldrig att bli densamma.

Professor David Pazooki gav en kraftigt forcerad presentation av höghastighetsbalistik. Tack vare hans fina animationer fick vi se hur lömskt de vanligaste kalibrarna tumlar, roterar och kränger både innan och efter träff.

Rundvandringen på FömedC var oerhört intressant. Vi fick en presentation av både den nya Patrian (splitterskyddad ambulans) och den simulatoranläggning man har för att öva traumateam. Man övar på en animatronisk docka som på ett mycket naturtroget sätt kan simulera ett flertal biometriska livstecken inklusive puls, blodtryck, andning, blödning och jämranden. Samtidigt kan miljön styras med avseende på ljud/ljus och externa hot. På storbildsskärm visas stadsmyller från mellanöstern och rätt vad det är vrålar ljudet av överflygande jetplan i högtalarna. Under hela tiden styr och övervakar en instruktör arbetsgång och framsteg. Allt spelas in på video för senare utvärdering. Supernice!

På sena eftermiddagen förflyttade vi oss till Novotell där vi hyrt ett rum och påbörjade förvandlingen... Att för första gången ikläda sig en frack är något speciellt. Man blir toksnygg helt enkelt. Till och med rosetten lät sig knytas utan allt för mycket bus. Jag fastnade i ett lätt hänfört narcicistiskt tillstånd framför stora spegeln och kunde endast lockas därifrån med löften om alkohol. Man kan säga vad man vill om att följa med sin mor på bal, men inget kan ta ifrån mig nöjet att ha fått eskortera kvällens klart mest elegant klädda kvinna in i hotellbaren. Folk tystande märkbart och flera nickade gillande. En utländsk herre dristade sig till att fråga min mor om hon tillhörde Marinen, men han slapp plikta för sin fräckhet då mor tålmodigt förklarade att han tittade på Svenska Flygvapnets stora mässdräkt. Hade jag haft handskar (och kanske något mindre hala skosulor..) hade jag utmanat honom på duell. En snabb drink med ett par bekanta han vi med innan vi tog båten ut till Nya Älvsborgs Fästning där själva middagen och efterföljande dansen utspelades. Att vistas i ett sällskap där alla är klädda i Stor mässdräkt, frack eller aftonklänning är en infusion av ren livsglädje. Att därtill få mingla runt i en miljö som osar av militärhistoria är otyglad lyx. Till den utsökta maten avnjöts ett flertal trevliga sånger och tal liksom några tämligen egendomliga traditioner som jag väljer att inte gå in närmare på.

Återtåget skedde sent om natten och efter att ha skalat av mig elegansen sov jag en lätt berusad och därför inte särskilt god sömn. Frukosten var av rent administrativ karaktär och intogs med ett stort mått av letargi. Efter hemkomsten gjorde jag det enda rätta och sov middag i fyra timmar. Det var ytterst behagligt att få söndagen på sig att "vila upp sig" och komma i normala gängor igen. Givet att möjligheten yppar sig kommer jag naturligtvis inte tveka en sekund att övervara symposiet i framtiden. Så här roligt har jag inte haft på länge!

Jag är rädd..

Dom där fysiksnubbarna på Cern är ju inte riktigt kloka!

"Vid lunchtid på fredagen läckte plötsligt enligt ett pressmeddelande "mycket helium" ut i den 27 km långa underjordiska tunneln mellan Schweiz och Frankrike. En felaktig elkoppling mellan två magneter tros vara orsaken, enligt Cern-talesmannen James Gillies.

Det var aldrig någon fara för personalen som arbetar med experimentet, enligt Cern. Men projektet måste nu stoppas under två månader för reparationer. Det gör att de planerade kollisionerna mellan protonstrålar, som kan förklara jordens och all materias uppkomst, skjuts på framtiden. Kollisionerna, som vissa fruktar kan skapa svarta hål som kan sluka jorden, skulle ha inletts inom några veckor"

Först svarta hål, sen defekta heliummagneter och nu vill dom SKJUTA PROTONER PÅ FRAMTIDEN! Jag börjar oroa mig för att min foliehatt snart inte är tjock nog... Var är agent Mulder när man behöver honom?

"Something is rotten in the state of decomposition..."

Titeln syftar på alla de djur som inte har i en ställverkskassun att göra, men som ändå kryper ner i den. Och dör. Naturen får då spela mot öppet mål i sin strävan att göra det den alltid gör, nämligen att förvandla saker till skit. De tre vanligaste djurtyperna är; amfibier, gnagare och fåglar. Om döden inträffar pga drunkning eller svält är oklart men resultatet är ofelbart detsamma. Det stinker.

Dagens arbete innebar det tvivelaktiga nöjet att först avhysa inte mindre än tre upplösta vitluddiga gnagarkadaver ur kassunerna och därefter med en stor portion "vad-fan-gör-jag-här-egentligen" krypa ner i samma kasun och praktisera att andas enbart genom munnen. Tack vare dykningen är detta något jag har lätt för. Gnagarna fick hjältebegravningar i närmsta buske eller så långt en spade kan kasta dem...

Jag har som bekant en relativt hög tröskel när det gäller "räliga saker" och brukar kunna stå ut med det mesta för att få jobbet gjort, förutsatt att jag vet att det finns en varm dusch i slutet av arbetet så att jag kan bli ren igen. Att jag nu sitter och skriver om saken i stället för att löga mig beror till viss del på kollegans ganska intressanta uttalande om att "varmvattnet tog slut i duschen.. va konstigt? Det här är ju en sexbäddsstuga...". Att den ganska klent dimensionerade varmvattenberedaren sitter direkt på väggen inne i duschen och är omöjlig att missa verkar inte ha föranlett några större funderingar kring ransonering av varmvatten under de tio minuter det tog att tömma den.

Civilisationens absoluta utpost: Fort Sveg

Sitter på Svegs Camping och hör bakfulla isbjörnar grymta ikapp med de småkåta samerna medan renarna kör skoter på den bottenfrusna älven. Nja, kanske inte just precis så.. men det är pittoreskt som tusan här uppe i alla fall. Och nästan 10 grader kallare än hemma. Jag som är nyklippt fick stolpa in i en sportaffär och handla både mössa och vantar för att kunna fortsätta min promenad. Att köra 64 mil tar på krafterna och det enda som funkar som en återställare är att gå en långpromenad. I mitt fall utvecklades promenaden genom "centrala" Sveg (inget är någonsin längre bort än 500 meter..) först till en marsch och sedan till regelrätt recon. Jag har nu memorerat stadsplanen och identifierat enslinjer så att jag i nattmörkret som sträcker sig till klockan 1200 hundra timmar (innan det promt börjar om igen) med hög fart och släckta lanternor i morgon bitti kan inta kundens kontor och inleda utfrågningen.

-"Vart ligger era ställverk?! Ljug inte, vi hittar dom ändå! Tig när ni talar till mig! Basta." osv.

Resan upp var en smula lång men bjöd på viss underhållning. Några mil söder om Gävle såg vi ett avgjort unikt byggnadsverk som verkligen stack ut från både svensk norm och mylla...

Naturligtvis är ett sånt här projekt med viss nödvändighet heltokigt och bäst beskrivs detta i artikeln på Wiki:

"Dragon Gate hette ursprungligen "Hotell Älvkarlen" och byggdes 1986 av det kommunala fastighetsbolaget Östanå. 1988 gick verksamheten i konkurs efter lönsamhetsproblem och följande år blev fastigheten flyktingförläggning. 1992 såldes Hotell Älvkarlen för fem miljoner kronor till Erland Ågren och Eriks Friis, som 2004 sålde fastigheten vidare till den kinesiske affärsmannen Jingchun Li (李经春), från Zhejiang, som gjort en förmögenhet på att tillverka myggmedel.[1]
Li döpte om hotellet till "Dragon Gate" och drog upp planer för att bygga om fastigheten till en mötesplats för svenska och kinesiska affärsmän med stöd från Invest in Sweden Agency.[2] Ett kinesiskt torg anlades i anslutning till hotellet och en staty av det buddhistiska helgonet Guanyin restes 2005 på väl synlig plats från E4:an. En av de tidigare ägarna, Erland Ågren, blev Dragon Gates första VD [3]. Ny VD sedan juni 2008 är Jonas Jonsson [4].
Planen på det kinesisk-svenska handelshuset, vars nock skulle prydas av en tre hundra meter lång draksvans, fick efter en annan liknande kinesisk satsning i Kalmar ändras om till två restauranger, ett museum och ett shaolintempel, innehållande en kung fu-skola. Efter att Dragon Gate blivit klar, planeras för "Dragon City", en kinesisk stad i närheten. Man vill däribland bygga världens största Buddha och få hit en levande panda.[5]"

Låter ju som rena framgångssagan det där, eller? Bygget ser ut som en blandning av Scandic, Croutching Tiger och Disneyland. Allt påminner om såna där spanska turistkomplex där stålarna tagit slut mitt i ett spadtag och det som man tyvärr redan hunnit mura fast i nåt som är för tungt att stjäla överlåts åt det entropiska förfallet. Det enda som verkade vara i drift var lunchrestaurangen, men eftersom de tar 87 kronor för en tämligen medioker kinabuffé så gissar jag att det snart går över det också...

Tummen ur

Produktiv dag, fick mycket gjort. Det ökade finansiella trycket ni kände i öronen idag var när jag egenhändigt höjde BNP genom en sjuhelvetes investering i min svårt försummade garderob. Som flera av er vet är förhållandet mellan Friluftskläder och Finkläder i min garderob i närheten av 80/20. Detta betyder att jag med några minuters varsel kan packa för en veckas fjälltur men också att jag tvingas nöta på endast en kostym. Historiskt sett har jag haft tur med stilvalet men inser att man inte kommer undan med Helly-Hansen-undertröjor på bättre restauranger hur länge som helst... Förra veckans besök på Vingåker Factory Outlet genererade endast ett par klassiska skjortor av god kvalitet och passform, (Oscar, strl 39 x-tra lång ärm). De kostymer jag velade runt med 90 % av tiden gick till slut tillbaka till hängaren eftersom jag inte lyckades uppnå en tillräcklig grad av passform. Priset är trots allt sekundärt passformen i dessa sammanhang. Beviset för detta kom idag.

Jag har aldrig riktigt prioriterat finkläderna och därför blev dagens besök på Johnells mitt första, men säkerligen inte mitt sista. Min desperation inför att hitta nåt snyggt att ta på mig speglas bäst i ljuset av att jag egentligen skulle ha åkt till Norrköping för att kolla på kajaker på Nomado´s höstrea. Väl inne i butiken blev jag kungligt omhändertagen av.. (kollar kvittot) profsiga Anna, som på ett avspänt sätt lotsade mig genom utbudet fram till det som utgjorde skärningspunkten för min klädsmak och min fysik. Vis av erfarenheten från Vingåker hade jag nu i förväg tittat på hur mina nuvarande kostymer är funtade och hade klart för mig att jag drar "storlek 48, modified", även känd som "Lower primate size" . Då jag sedan tidigare vet att jag både klär och trivs i Tiger-kostymer (har inget med Electric Banana Band att göra) började vi med en sån. Det mesta fick plats i den förutom mina axlar som plötsligt kändes motsträvigt kassaskåpsbreda. Tiger byttes mot HUGO från Hugo Boss. Om jag minns rätt heter modellen Aiko/Heisse. Ny provning. Nu hade jag millimetrarna på min sida och allt kändes så där.. dyrt. "Dyrt är bra" etc. Anna, som tidigare i vad som måste gälla för att vara detta årets mest undertonade uttalande kallat mig för "petit", släpade nu med mig tvärs över Klostergatan till Andreas Skrädderi. Där blev jag genast synad av skräddarmäster själv och ståendes framför spegeln fick jag se en fantastisk förändring. Med enkla, snabba handrörelser och ett gäng strategiska knappnålar formade han kostymen efter just min kropp så att den gick från snygg till fulländad! Jag har aldrig varit med om dess like. Midjor togs in och ärmar lades ner likt artilleriregementen. Jag kan inte förstå att jag inte låtit göra så med alla mina kostymer, men å andra sidan köper jag sällan kläder för så här mycket pengar heller. Efter betalningen önskade jag att jag hade haft kylflänsar på kontokortet, eller kanske en liner av grafitfilt i plånboken.

Medan jag gulpade i mig en kaffe och en munk med kanelsocker (gottegris kan du vara själv, expediten på Archies var sötare än munken) såg jag att DerSSmann hade rea och köpte på mig lite sockar och ett par hösttröjor. Därefter var det dags för dagens andra stora begivenhet. Min kära moder, kapten i reserven och tillika sjuksyster Nordlander, har haft godheten att kommender... på mig bestå äran att eskortera henne på bal i Göteborg i slutet av september. Till detta event behöver jag en frack med alla tillbehör och komplett supportinfrastuktur. Fogenstads fick uppdraget att förpacka mig så att jag i dis och skumt ljus kan misstas för att vara en gentleman, åtminstone av de med synskärpa icke överstigande moderns. Till min stora förvåning verkade frackprovningen som en framkallare på den latenta klädsnobben jag tydligen bär inom mig och jag stortrivdes. Plötsligt samverkade smal midja och breda axlar på ett positivt sätt och jag kände mig mogen att, om inte kanske direkt gifta mig så åtminstone dirigera en filharmonisk orkester eller kanske ta emot ett Nobellpris för bästa manliga antigravitation. Skitsnyggt! Enda kruxet är att ett plagg av sådan dignitet är värt en handknuten fluga. Följaktligen ligger jag nu i träning, och det är inte helt trivialt. Jag återkommer med bilder när festen är över.

Höst i huvudet

På bara en vecka tycker jag mig ha sett en rätt beslutsam skiftning i naturen. Löven går nu definitivt i gult, himlen i grått och vill man se kvinnor i för lite kläder måste man nu dra sig ner till Ågatan en sen lördagkväll. Hösten stundar, och jag stortrivs. Kanske är det så att årstidens lågmälda och stilla intåg på något sätt harmoniserar med min interna klockfrekvens just nu?

Sommaren har varit fenomenal, och i rask takt bjudit på storartade upplevelser. Jag har med liv och lust gått i nya jobbet och äntligen funnit utmaningar som tvingar mig att skärpa mig. Den avstannade personlighetsutvecklingen har så sakteliga börjat krypa igång. Detta har dock inte skett utan en stor personlig kostnad i form av ett massivt energiuttag och jag kan nu känna att jag bränt ljuset lite väl hårt ett tag och att det börjar bli dags för en nödvändig vilopaus i form av en semester. Idéer som bollats med är en veckas live-aboard i Röda Havet (dykresa), en veckas vandring i Teneriffas vulkanlandskap eller varför inte prova en ny kontinent och besöka antingen Afrika eller Kuba? Det lutar hur som helst åt ett varmt ställe utan ställverk.

Mina planer på att förvandla lägenheten till en trevlig bostad snarare än ett upplag för träningsredskap och leksaker har krönts med viss framgång. Sedan implementerandet av de tvenne lådorna har jag nu visuell kontakt med en försvarlig mängd parkettgolv som jag inte minns att jag sett på länge. Vardagsrumsväggen är nu också dekorerad med en ståndsmässig karta över "Världen såsom den såg ut när livet var mindre komplicerat". Det stora gröna är Sovjetunionen och nånstans på mitten sitter fortfarande alla små skitrepubliker fortfarande ihop i konglomerat som Jugoslavien, Tjeckoslovakien etc. På den tiden kartan är tillverkad tog omröstningarna i Eurovision Song Contest inte 5 timmar att mangla igenom utan Storbritannien brukade vinna på under 25 minuter. Leningrad, det var tider det!


På lite sikt ska jag försöka pryda även de andra väggarna men jag skyndar långsamt. Målet är personliga motiv på teman jag gillar men det finns förvånansvärt få högkvalitativa avbildningar av cyklande kvinnor utan kläder så det kan nog ta en stund. Vore trevligt om nåt damlandslag fick för sig att göra en kalender eller nåt...

DESTROY!

Jag är i vanliga fall en balanserad, för att inte säga lugn, man på 32 år. Men sätt en Hilti TE 500-AVR Mejselhammare i händerna på mig så inträffar nåt märkligt... Jag förvandlas till en skogstokig 3.2-åring och övriga världen förvandlas till en (heeelt överflödig) bit betong som står i vägen för krigslyckan! Ingen skugga över mina tidigare partners men jag har haft sex som varit mindre kul än så här. Kraft och kontroll finns i överflöd och det enda som är svårt är att inse att man är klar och inte FÅR bila nåt mer. Att man sen måste kapa armeringsjärn med den nyinköpta vinkelslipen tar precis udden av vansinnet och gör att man kan ansluta sig till de tänkandes skara igen. Hade inte kollegan varit med och bromsat hade jag jämnat Hällefors med marken och sen fortsatt neråt. Mo Powah, biatch! :-)

Jag sitter nu på vandrarhemmet i Hällefors och bara trivs. Stället är jättefräscht och det hela känns som att bo hemma hos någon i dennes gästrum. Allt har gått tokbra idag och allt som var trist när vi var här förra veckan har vi nu åtgärdat eller funnit alternativ till. Maten äts på det mysiga gatuköket där "allas lilla morsa" jobbar och slevar upp köttbullar och mos i portioner som t.o.m. får Rilleman att bli tyst, istället för pizzerian vid torget där personalen saknar talang/läskunnighet/servicekänsla/uppehållstillstånd... Boendet var en ren katastrof förra veckan; Camping Sörälgen drivs av en oengagerad tysk som lika ogärna byter trasiga glödlampor som erbjuder sina gäster en fungerande mikovågsugn. På frågan vad jag skulle göra med min svårt försenade djupfrysta middagssoppa fick jag det lakoniska "baka den.." samtidigt som han pekade på en slags barbieugn/kokplatta/elfara. Djupfryst innehåll i smält plastskål saknar appeal på mig när jag är hungrig och trött. Vad är det förresten med tyskar och campingar och älgar?? Det är samma sak som med britterna i Benidorm, som alla drev ölhak med foton av örlogsmän på väggarna...