torsdag 30 oktober 2008

"MEDIC!!"

Har dagledigt eftersom jag måste hoppa in i Södra Länken som sjukreserv i natt. Käkade lunch på IKEA. När jag kommer gående förbi Äldreboendet ser jag att det står en folksamling runt en liggande figur längre ner på cykelvägen mot Glyttinge. Från och med nu tidsstämplas historien:

1350: Första reaktionen är att "de är redan fem-sex stycken, de kan reda ut vad det än gäller". Sen är det en väldigt fet subrutin som gör en total system override och styr över mina steg bort mot gruppen.

Äldre man, liggande. Flertalet yngre män och en äldre kvinna i ring runt honom. Man, typisk fastighetsskötare, talar i mobiltelefon. Yngre kvinna rusar ut från trappuppgång med en handduk i handen. Trycker mot liggande mannens huvud. Blodpöl i storlek av A4-papper. Mannen är vaken. Fastighetsskötaren meddelar att ambulansen är på väg.


Min träning kickar in så hårt att jag kan känna rekylen, beslut fattas. "-Jag hämtar förbansdslådan!" Övriga, utom offret hoppar till. Jag tar stora kliv mot min lägenhet 20 meter bort. Uppför trapporna, in i hallen. Bestämmer mig för lilla förbandspacken (ja, jag har två) då den är bättre uppdaterad och jag har fräscha handskar i den. Greppar även ett extra första förband och en lös filt. Rusar tillbaka. Noterar lite förvånat att jag i processen lyckats ta av mig jackan för att kunna jobba lättare.

1351: Går ner på knä. Öppnar förbandsväskan, viker ut alla facken för att få snabb åtkomst till allt. Drar på mig handskarna samtidigt som jag säger hej till offret och gör en okulär bedömning av situationen. Mannen verkar vaken men lite groggy. Jag väljer att öppna ett första förband och endast lägga lätt tryck med min hand mot huvudskadan för att bromsa blödningen. Den sitter illa till men är inte i sig allvarlig och med en ambulans framme på under tio minuter finns inte behov av mer. Genom att inte vira runt gasbindan får jag bättre känsla för hur hårt jag trycker och dessutom får ambulanspersonalen möjlighet att inspektera skadan innan de lägger ett bättre bandage. Jag ger filten till en av de andra med instruktionen att lägga den över offret så han inte kyls av mer än nödvändigt. Han verkar välklädd i vinterjacka så avkylningen mot marken är inte en kritisk faktor just nu, det handlar mer om att vara lite snäll. De andra får uppgiften att notera klockslaget för incidenten så att den informationen finns tillgänglig. Det ger dom dessutom något att göra så dom inte springer i vägen.

1352: Samordnar med tjejen med handduken, hon tar bort den och jag ersätter med kompressen. Noterar att handduken absorberat en hel del blod men inte blött igenom. Mössan får sitta kvar då jag värdesätter att han håller värmen mer än att jag får se såret i fråga. Vill dessutom inte riskera att orsaka större blödning eller onödigt obehag. Pratar med mannen för att samtidigt få veta hur skadan uppkommit och hur klar han är. Han har blivit påcyklad av en av de unga männen (utbytesstudenter, talar spanska och bruten engelska) medan han och frun stavgick till IKEA. Frun meddelar att han slagit i huvudet hårt när han föll, och senare att han tidigare haft en stroke och därför har problem med balans och avståndsbedömning. Jag sätter mig så bekvämt jag kan under det att jag fortsätter hålla tryck mot såret. Vi småpratar, och jag ser en antydan till slöhet hos mannen. Misstänker hjärnskakning. Frågar om han mår illa för att kunna bedöma om jag måste vara beredd på att rulla honom om han börjar kräkas (vill ogärna röra mer på nacke/kotpelare än nödvändigt). Han verkar må skapligt, fryser inte.

1357: Medan vi småpratar lite dyker ambulansen upp. Jag ger en kort sammanfattning av läget och lämnar av till sjukvårdarna som lägger ett bättre bandage. De är skitbra och det är endast när mannen skall flyttas upp på båren som han visar kraftig smärtpåverkan och blir spänd som en fiolsträng. Jag är helt nöjd med att inte ha försökt flytta honom. Jag övergår till att trösta mannens fru och tolka lite mellan henne och de lite chockade studenterna. Alla relevanta uppgifter förmedlas och frun åker med ambulansen. Jag råkar få se framhjulet på en av cyklarna och det är rena rama tacoskalet. Måste varit en duktig kollision.

1400: Endast en blodfläck på cykelbanan avslöjar att något hänt. Jag ersätter första förbandet jag tagit och gör en notering att skaffa fler handskar, i dagsläget är de väldigt sköna att ha när det blir slafsigt. Skriver ett blogginlägg för att bearbeta vad som hänt. Kunde varit värre.

2 kommentarer:

Jonas sa...

Du är en sann hjälte Richard! Tänk vilken fattig värld vi skulle leva i om vi inte hade dig.

Rilleman sa...

Hela vitsen med att träna hårt och förbereda sig på sånt som kan hända är ju att kunna hjälpa den som behöver. "Den som kan hjälper till, den som inte kan ser till att lära sig" är väl den ungefärliga filosofin i ett sånt här fall.