söndag 26 oktober 2008

Rillemans tunnelroll

Tunneln i fråga är Södra Länken och det är ånyo min uppgift att rengöra linserna på de nästan 500 övervakningskamerorna. Dessa är uppenbarligen viktiga för folket i andra änden av signalkabeln eftersom man kostar på två bilar och fyra man för att tvätta något som är stort som locket på en snusdosa.

För att komma upp till kameran har vi en skylift. Skyliften arbetar med hjälp av hydraulik och drivs av, hör och häpna, en 24V-motor via ett nätagg. Detta betyder att man antingen måste arbeta tämligen stationärt i omedelbar närhet av ett eluttag, ha en jävligt lång skarvsladd eller förlita sig på de inbyggda batteriernas kapacitet. Om man tar i beaktande att vi kör liften upp och ner ganska exakt med 100 meters intervall i hela Södra Länkens båda riktiningar (inklusive på- och avfartstunnlar) så får man inga poäng för gissningen att det finns en hel del kameror kvar i slutet av batterierna. För att komma tillrätta med detta kompletteras bilen med ett litet bensindrivet kraftverk som förser laddaggregatet med 220V och mig med alla de avgaser jag orkar andas och goda möjligheter att arbeta på min tinnitus. Under loppet av våra sessioner i tunneln har jag funnit att det är stor skillnad på kraftverken i 2kVA-klassen och förordar de något dyrare Hondadrivna modellerna av invertertyp, inte bara för att de ger en bättre utspänning utan även för att de INTE SLAMRAR SÅ FÖRB....!!

Skyliften är monterad på nåt slags franskt lätt lastbilschassi och är utrustad med utdragbara stödben. Dessa måste dras ut maximalt innan det idiotsäkra systemet tillåter manövrering av liftkorgen. Den franska definitionen av idiot ,"le fumeur", är tydligen "person som saknar skruvmejsel och två bitar kopplingstråd", för om man besitter dessa bitar högteknologi kan man genom ett "fulhack" vara så säker man vill själv och bara dra ut stödbenen så långt att man fortfarande kan använda fordonets dörrar. Detta är en väldigt tidsbesparande åtgärd.

En annan tidsbesparande åtgärd, som jag av någon oklar anledning är rätt ensam om i hela tunneln, är att helt enkelt strunta i att hoppa in i bilen för att åka de 100 meterna till nästa kamera och istället jogga dit i tid för att flagga ner bilen på rätt plats. Det hjälper mig att hålla mig varm, det håller cirkulationen igång och det tar udden av den värsta tröttheten. Dessutom tar det helt bort risken med att kliva ur ett rullande fordon precis framför ett partiellt utskjutet stödben... Anledningen till att jag är ensam löpare i tunneln är förmodligen att övrig personal inte vill riskera att drabbas av smygande kardiovaskulära effekter som hälsa och god kondition. Att springa i tunnlar är sunt.

För att inte störa trafiken i denna formidabelt sotiga Stockholmsartär bedrivs allt schemalagt underhållsarbete nattetid, typisk mellan 2230 och 0430. Ve den som inte är ute ur tunneln till dess, han/hon lär drabbas av svår... Vägverk i plånboken. Jag har tidigare i livet blivit alldeles trasig av att arbeta natt och kan inte se att detta på något sätt blivit bättre med tiden. Precis som de flesta andra kan jag med en viljeansträngning hålla mig vaken på natten men samma knep är verkningslöst när det är läggdags framåt 0500 på morgonen. Att sova på dagen, med fyra kollegor (varav en i samma säng, fråga INTE!) i en husbil, under en hårt trafikerad bro i centrala Stockholm, när en vaktmästare börjar köra traktor/lövsug klockan 0800... behöver jag fortsätta? Den andra och avslutande natten brukar präglas av svårt defekt närminne och komatöst sinnestillstånd. De enda höjdpunkterna är när utrustningen bryter ihop på nya intressanta sätt. Den här gången var det stoppklackarna till skyliftens pivotfunktion som var utslitna vilket för ett ögonblick gjorde mig till payload i ett improviserat humancentrifugexperiment med oklara fysiska begränsningar. Lyckligtvis svängde skiten åt ett håll utan mötande trafik, armaturer eller väggar. Att samma situation av en lite piggare person förmodligen hade klassats som direkt förenad med livsfara registrerades bara flyktigt i min svarta låda. Fyra meter över marken är det väldigt svårt att läsa arbetsskyddslagen, och klockan tre på morgonen ska det mer till än lite livsfarlig utrustning för att hindra oss från att tjäna peng.. jag menar göra en insats för trafiksäkerheten!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Alltså.. du skriver jävligt roligt men egentligen blir jag förbannad. Det hade varit extremt intressant att veta vad arbetsmiljöverket/skyddsombudet på företaget säger om såna här saker. För ni har väl ett skyddsombud?!

Rilleman sa...

Inga ombud. Ingen koll. Gott om plåster & Panodil.