Bilism, minnesdumpning, telefånerier

Mitt finansiella bokslut för 2008 är klart. Året började lite klent men tog fart i och med att jag började arbeta på lite mer fast basis. Jag har gått plus under samtliga av årets månader utom de två där jag medvetet unnade mig en cykel respektive ett par kostymer. CSN har fått sitt skålpund magert kött och reserverna har stått på sakta tillväxt. Ett bra år på det hela taget.

Några av mina tankar bakom att överhuvud taget ha en löpande bokföring är att dels ha en "ekonomisk kalender" där kommande utgifter blir tydliga, dels att åskådliggöra hur mina kostnader fördelar sig och dessutom att få möjlighet att koppla sådan lyx som bilägande till relaterade kostnader. Detta sköts i dagsläget genom att kategorier "Bil" respektive "Bensin" matchas mot antalet körda km under året, vilka fås ur de månatligt loggade mätarställningarna. Enkelt och smidigt. I korta ordalag har bilen under 2008 gått 604 mil till en kostnad obetydligt överstigande 20 kr/mil.

Det hela började för ca 18 månader sedan som ett försök att väcka liv i insomnade Excellkunskaper samtidigt som jag gärna ville kunna ge ett vettigt svar på frågan vad min extravaganta livsstil egentligen kostar. Sedan dess har det expanderat bit för bit. Jag tror att det är nyttigt att ha en ungefärlig uppfattning om hur mycket pengar man faktiskt behöver dra in per månad för att klara sig, och vart man skall börja titta den dag man måste skära i utgifterna. I mina vildaste stunder ser jag faktiskt potentialen att utveckla konceptet till ett slags überpedagogiskt privatekonomiskt rollspel för skolelever. Alla klagar ju på att de senaste generationerna saknar självbevarelsedrift när det gäller att hantera sina pengar? Det vore kul att på ett monopolbesläktat sätt tröska igenom ett accelererat fiskalt år under det att man kastar in typiska in- och utkomster. Spelet börjar med att man skapar en ekonomisk karaktär genom att välja/slumpa fram faktorer som påverkar inkomst och utgift. Under spelets gång får spelarna fatta beslut av typen "spara/slösa" och blir utsatta för wildcards av typen "bilen går sönder" eller "din knarkförsäljning går allt bättre", vilka leder till att de sedan har mer eller mindre kapital att röra sig med. Vore kul att prova...

Ett tecken på att jag börjar bli gammal är att jag förfasar mig över hur snabbt Moores lag påverkar USB-minnen. Jag hann ju inte ens glädja mig klart åt att ha fått ett på 8 GB för 149 kr innan jag blev erbjuden ett likadant fast på 16 GB för 299 kr! Det känns fel att ha mer minne dinglande nedanför halsen än vad jag har ovanför den och eftersom HD-mössor är så fula (men ganska varma) tänker jag göra ett halsband av en runsten. "Hahaa! Interface THIS ya bastards!"

I fredags gjorde jag misstaget att pilla på en frukt jag borde låtit bli. Det var ett äpple. På en telefon... Om jag trott på den där sagan om Adam, Eva, ormen, den helige anden i flaskan, jungfrufödsel, förhistorisk vattenskidåkning och alla korslagda småtomtarna så hade jag kanske haft vett att låta bli men som det var nu blev jag liksom tjusad av dess blanka förföriska GoogleMaps och fingeravtryckstäckta baksida. Varje nytt litet dutt ledde allt djupare in på en resa jag inte hade någon returbiljett till. Ohh.. shiny.. precioussss.. We mussst have one! Framtiden får utvisa vad som anskaffas när det är dags att skaffa ny egen telefon men jag har åtminstone lärt mig uppskatta konceptet med stor pekskärm. iNtressant.