måndag 21 december 2009

Hjulspinn och kulspinn

De senaste meteorologiska nedfallen har belagt stora delar av den omgivning jag nödgas trafikera i tjänsten med en imponerande friktionslös yta, vilken tvingat mig till ingående studier av grundläggande dynamisk mekanik i fallet hjulburet transportfordon med anpassningsbar dragkraftsfördelning.

Ett kortare sätt att säga samma sak är att jag under senaste veckan upptäckt fyrhjulsdriften. Och det snarlika fenomenet fyrhjulsdriftingen!
Det fordon jag oftast kör i tjänsten är en Ford Ranger pickup. Designen är utilitär med stort lastflak på bekostnad av personbefordringskapaciteten. Det finns plats för två människor i varsin stol och några getter i det som på en vanlig bil skulle kallas baksäte. Bilen är påfallande väl lämpad för det vi använder den till; ärenden, transporter och som dragbil. Rangern är i normalfallet bakhjulsdriven och har manuellt inkopplingsbar fyrhjulsdrift. Vid fyrhjulsdrift kopplas även "Remote Free Wheel lock" in (RFW, stor otäck lysande symbol på panelen..), och låser då framhjulen till den främre differentialen vilket ger drivning även fram. Man använder den vid fyrhjulsdrift och kopplar manuellt ur den vid återgång till bakhjulsdrift. Glömska härvidlag får konsekvenser av drivlinemekanisk karaktär där den lindrigaste är att man slår huvudet i sitt intelligenstak emedan man då använder framhjulen för att driva runt den främre fördelningslådan utan några andra vinster än höjd friktion.

När snön lagt sig och efter hand förvandlats till en hård och hal skorpa började jag känna av problem med att få ner motorns vridmoment i gatunivå. Jag slirade och spann och tog hela trafikljuscykler på mig att komma över korsningarna i stan. Min förmåga att köra bil och lämplighet att fortplanta mig/andas luft ifrågasattes. Det antyddes på ett ofint sätt att jag skulle ha de egna genitalierna i huvudhöjd. Detta stämde inte alls med min bild av hur stora bilar med grova däcksmönster skall bete sig i och experimenterande vidtog.

Stora pickuper är kapabla att transportera imponerande laster, både på flaket och som bogserad last. Därför har de stora grova däck och en ganska renodlad lastyta bakom hytten. Stora däck ger stort "footprint" som ger lågt marktryck som ger låg friktion på ett redan halt underlag.. och avsaknad av last gör att bilens vikt i alla händelser inte är koncentrerad över de (oftast) drivande bakhjulen. En rastlös turbodielsel med vridmoment nog att fläta järnvägsräls i andra änden av problemet, under kontroll av en 60-kilos manlig (det står så i passet) förare med begränsad impulskontroll fulländar det hela.

Min upplevelse av fyrhjulsdriften var rent magisk. Där jag tidigare bara knappt kommit ur fläcken var det nu nästan som att köra på barmark. Trade-offen är möjligen att drivningen fram gör bilen lite mer tungstyrd och svårsvängd, något som ändå oftast inte märks när det slirar.

Bilens bristande axeltryck bak har en lika enkel som elegant lösning. Släng på något rejält på flaket! Göran Persson var inte tillgänglig men det råder ingen brist på tung utrustning på en uthyrningsfirma varför vi snabbt apterade en 450-kilos vibroplatta (markkompaktor) på flaket istället. Det kan låta mycket men är vad som går åt på en stor bil. "Stabil" är ett för klent ord för att beskriva de nya vägegenskaperna. Det man inte orkar köra över kör man igenom. Med denna konfiguration lyckades jag utan mer än några gråa hår leverera en hel byggbod ut till kund mitt under rådande snöstorm. Ice road truckers kan kyssa den mörkaste delen av mitt snövita arsle! :-)

Upplevelsen av flerhjulsdrivningens förtjänster och begränsningar har givit mig viktiga erfarenheter och har skoningslöst avlivat några av de felaktiga uppfattningar jag skaffat mig. Det är skillnad på fyrhjulsdriften i en personbil och en bil avpassad för terrängkörning. Difflås är guld värt. Det handlar lika mycket om viktfördelning som om dragkraft. Förarens insats är avgörande; "kör du som en idiot så får du sitta fast som en idiot", för man får sällan en andra chans. Samtidigt som jag tagit mina chanser att på ett säkert sätt provocera bilen till väggreppets gräns (och vidare ;-) så har jag vunnit en ny respekt för hur snabbt man kan hamna i en okontrollerad och farlig situation. Fyrhjulsdrift kan hjälpa dig att få upp en högre fart på halt underlag men du får inte fler bromsar eller bättre friktion när du väl måste stanna. Att öva lite halkkörning på eget bevåg kan vara väldigt roligt och får nog de flesta att ta det lite lugnare ute i riktiga trafiken.

Två hjul är bra. Fyrhjulsdrift är bättre. Sexdrift får du lista ut själv.

3 kommentarer:

Björn sa...

Som norrlänning förbluffas man över den låga respekt folk hyser för väglaget i den här delen av landet.
Det som kallas "snökaos" här är fullständigt normal vardag i andra delar av landet (underförstått: "där vi tuffingar är uppväxta").

Grundregler:
- Kör sakta, håll avstånd och bromsa lååångt innan korsningen.
- Sväng inte. Om du ändå blir tvungen att svänga på grund vägens utformning, så gasa INTE så länge det finns rattutslag.
- Kör dubbat. Enda alternativet är kedjor.

/Kramas i trafiken

NLC sa...

"öva lite halkkörning på eget bevåg" is the shit :-)

Kent sa...

Efter att under hjulhelgen (!) kört både vår egna 4wd subaru och svärmors framhjulsdrivna toyota yaris utan dubbdäck ute i en snöbemängd skärgårdsmiljö kan jag intyga att skillnaden är stor även för personbilar. Men nej, det går inte att göra någon egentlig terrängkörning med en personbil, även om den har fyrhjulsdrift.