Webb-pantrar!

I helgen var jag åter hos morföräldrarna i Säter för att hjälpa dem ut på "det bland ungdomen så populära världsomspännande datanätverket Internet" via min gamla laptop och deras nyanskaffade trådlösa bredband. Morfar är 77 år, mormor några år yngre och jag tycker att det är coolare än en nyblandad Dry Martini (..där iskristaller fortfarande dansar suspenderade likt änglar på personalfest i spriten! Snöglob för fullvuxna helt enkelt...) att de i en sådan relativt mogen ålder vill ta sina första steg ut på webben.

Det här med steg och gamla människor ja.. Hmm. Det är helt klart ingen slump att man ser så många äldre använda kryckor, rullatorer och stödstrumpor snarare än marschkängor och vesslesnabba dubbade löpskor. Att säga att de är ett lite försiktigt gäng är som att säga att Paris Hilton verkar vara en glad tjej. Nu ÄR mina älskade morföräldrar av en mycket framåt sort men jag hade avgjort underskattat nivån vi fick börja på, något som utgjorde grunden för en ömsesidigt lärorik och hårförgråande upplevelse.

Uppgiften syntes mig enkel; "Visa oss hur vi letar efter lägenheter på internet och bokar biljetter till Finlandsfärjan, och så vill vi ha epost!". Jag såg framför mig en vistelse helt inom Firefox, utan att behöva krångla med något. Den tanken överlevde de tre första sekunderna innan jag insåg att ett gränssnitt med grundläggande fönster- och mushantering inte är helt självklart på ett avstånd av två generationer. För att inte tala om förmågan att sovra i innehållet på en plottrig websida i jakten på det du faktiskt är intresserad av. Vi fick börja med sånt som öppna/stäng/minimera/gråt inte du hade inte sönder... nu tar vi kaffe. Så småningom kunde vi börja titta på själva webbläsaren och dess navigeringsfunktioner. För att inte bränna en säkring (det är lite ont om reservdelar till äldre modeller) koncentrerade jag mig på adressfältet och sökrutan, vilket visade sig klokt. Försöket att visa arbete med flera flikar skapade uppenbar otrygghet och terminerades skyndsamt.

Ett gmailkonto skapades och till enorm förundran lyckades mormor skicka sitt första e-postmeddelande till barnbarnet, som på ett uppenbarligen magiskt sätt svarade från sin TELEFON (!) sittandes hemma vid hennes köksbord! Ungdomliga tokerier, vad dom kan nu för tiden och har du fått kaffe?...

Morfar intresserade sig för statusen på sina frequent flyer miles (motsv.) hos Silja Line och fick logga in på deras kundklubb. När han då avkrävdes ett lösenord han aldrig ansett sig behöva (morfar kör sin support IRL, liksom..) fick jag chansen att i ett "skarpt fall" förevisa den eminenta funktionen "skicka mig ett nytt lösenord till min nya fina e-postaddress" och körde Silja och gmail i parallella flikar. Stor framgång.

Då båda morföräldrarna är övertygade gamla socialister passade jag på att förevisa Youtube och sökte reda på några gamla tal med Olof Palme. Lyckan var så stor att inte ett öga var torrt i köket och jag misstänker att jag avancerade ett par dryga placeringar på Tomtens lista. Som ett skämt hade jag under städningen av datorn innan överlämnandet ställt in Pravdas internationella sida som startsida, som en liten intern referens åt morfar som "läser Aftonbladet som vore det Pravda".

I övrigt åts det underbart god mat och jag hade långa intressanta diskussioner med morfar, som är bokstavstroende läsare av Illusionerad Vetenskap, om sånt som fyrfärgstryckets uppenbara inkompatibilitet med vetenskaplig trovärdighet och det lite gemena i att plötsligt börja kasta in argument från helt andra diskussioner när barnbarnet nu ägnat så mycket tid åt att smula sönder hans argument i den fråga vi faktiskt höll på med. Han är en värdig motståndare han Morfar.