Detta måste ha varit den bästa måndagen på länge! Efter att ha lagt två strån i kors redan i fredags fanns det nästan inget uppbackat arbete att ta hand om varför vi kunde ägna oss med liv och lust åt nya och spännande kunder. Nya uppdrag är roligare än gammalt mök och därför går det lätt. Vi hann till och med sitta en stund extra och prata om viktiga saker.
Eftersom vi innerst inne är ganska mjuka och fina killar pratade vi idag om hur "den perfekta doften" är för en kvinna. Största sannolikheten att någonsin få uppleva denna synes mig finnas hos en kvinnlig Spansk lastbilschaufför eftersom kombinationen som tydligen får våra helljus att lysa är doften av "diesel, fitta och apelsinlund". Ska man prata med folket på Chanel eller Wunderbaum?
Jag har inte varit alls flitig med att publicera de bilder jag tagit under året men har nu hittat en nisch där jag tänker fokusera. Fotosidan.se har en bildpool för flygbilder där jag nu lagt upp ett första försök. Det kanske bara blir en bild i taget i fortsättningen men det är en bild mer än ingen bild alls.
måndag 27 september 2010
söndag 26 september 2010
Spridda observationer
Jag vet att det verkar torftigt och inrutat på gränsen till autistiskt men jag uppskattar mina helgbesök ute på Tornby. Även om jag inte behöver något så är det kul att se på folk och att hålla sig a´jour med det senaste i hyllorna. Denna vecka var det uppenbart att "lönehelg" sammanfallit med den kollektiva uppfattningen "oh-shit-det-är-höst-och-ungarna-har-inga-kläder", varför hela stadens befolkning med barn i bävernylonsålder vallfärdade till reorna på Sport-och-fritidstemplen. Vilket vackert vimmel! Om city är stadens hjärta så är Tornby/Ikano i sanning Linköpingsregionens fiskala njure där strömmen av människor filtreras ifrån sina tillgångar.
Stor elakt mattsvart glidarhoj: 180 000 kr. Värsta breda däcken och extra högljudd ljuddämpare: 30 000. Svart skinnställ (tuggat av epileptiska jakar för rätta patinan!), stövlar, handskar, extra fransar, hjäm..: 20 000 kr. Neongul reflexväst från Jula: 79,90. Jag gissar att det är såhär det känns att gå på date med en Cameron Diaz klädd i en kort klänning gjord av av svagt förtätad mystik med liv av dimma samt foppatofflor...
En av de moderna televiserade trenderna verkar baseras på äkta hälfters geografiska belägenhet. Formatet är t.ex. [plats]-fruar, och platsen gärna lite exotisk. Jag vill slå ett slag (flera, egentligen) för en lokal version av detta framgångsrika koncept; Skäggetorpsfruar! På rak arm kan jag presentera de vanliga arketyperna:
Stor elakt mattsvart glidarhoj: 180 000 kr. Värsta breda däcken och extra högljudd ljuddämpare: 30 000. Svart skinnställ (tuggat av epileptiska jakar för rätta patinan!), stövlar, handskar, extra fransar, hjäm..: 20 000 kr. Neongul reflexväst från Jula: 79,90. Jag gissar att det är såhär det känns att gå på date med en Cameron Diaz klädd i en kort klänning gjord av av svagt förtätad mystik med liv av dimma samt foppatofflor...
En av de moderna televiserade trenderna verkar baseras på äkta hälfters geografiska belägenhet. Formatet är t.ex. [plats]-fruar, och platsen gärna lite exotisk. Jag vill slå ett slag (flera, egentligen) för en lokal version av detta framgångsrika koncept; Skäggetorpsfruar! På rak arm kan jag presentera de vanliga arketyperna:
- Skriktanten. En solkar favorit med en och endast en volyminställning; PÅ. Står på sin balkong och kommunicerar sina åsikter med sina (hörselskadade, får man förmoda) ungar och resten av kvarteret.
- Röktanten. Tre paket om dagen håller doktorn borta. De nikotingula fläckarna på fingrarna når nu armbågen och ger en vacker kontrast till den i övrigt vintergrå hyn. Alla fimpar sparas i en tom femkilos fefferoniburk på uteplatsen.
- Kröktanten. Förbannar bag-in-boxens intåg i hennes liv. Nu får hon ju inte lika mycket friskt luft som när alkohol kom på flaska.
- Pöktanten. Gör en sak riktigt bra. Barn. Mysbyxor 24/7. Favoritprogram: "Ensam mamma gökar".
- Iraktanten. En drogfri kombo av ovanstående. Familjens verkliga överhuvud, en maktfaktor bakom sin shoppingvagn på Willy´s. Håller med Jedikrafter sina ungar i någon slags terrorbalans. Var precis som alla mellan-östern-tjejer skitsnygg till den dag då hon förvandlades till sin mamma.
söndag 19 september 2010
Det ser brunt ut
Katastrofval. På något märkligt sätt lyckades Svenska folket se till att vi under de kommande fyra åren bor i ett land som riskerar att styras av ett litet oerfaret hobbyparti ute på extremhögern. Detta eftersom de stora blocken, som trots att de skyr allt samarbete med SD, inte kan hindra att partiet röstar varken med eller mot dem. Med lite tur får SD svårt att tillsätta sina mandat.
Nu står hoppet till att regeringen lyckas få till ett samarbete med MP, något som jag personligen ser en hel del fördelar med om man lyckas. Det kommer förhoppningsvis lindra den nationella valbaksmälla det här landet så rikeligen förtjänar...
Nu står hoppet till att regeringen lyckas få till ett samarbete med MP, något som jag personligen ser en hel del fördelar med om man lyckas. Det kommer förhoppningsvis lindra den nationella valbaksmälla det här landet så rikeligen förtjänar...
Valyra?
Har just uttryckt en åsikt, står utanför vallokalen och observerar.
God uppslutning och lite mild förvirring. Inte en enda partiarbetare i
sikte, ovanligt. Gamlingar som med låga röster ondgör sig över
nysvenskarnas intåg, mindre ovanligt.
God uppslutning och lite mild förvirring. Inte en enda partiarbetare i
sikte, ovanligt. Gamlingar som med låga röster ondgör sig över
nysvenskarnas intåg, mindre ovanligt.
--
Skickat från min mobila enhet
lördag 18 september 2010
"Elect, elect, elect!"
Som den oerhört fåniga rubriken antyder förväntar jag mig att ni alla röstar på ett eller annat sätt. Min filosofi är att demokrati och rösträtt är funktioner i den "samhälleliga kroppen" som om de inte används mycket väl kan komma att tillbakabildas likt gälar, svansar och päls har gjort på vår egen. Utveckling innebär nästan alltid anpassning men går inte alltid framåt. De av er som inte fattar liknelsen för att ni tror på kreationism/"intelligent design" får göra hur tusan ni vill då ni har större bekymmer än vem som styr landet...
2010 års val har på många sätt varit både intressant och spännande så här långt. Det har böljat lite fram och tillbaka mellan blocken och nu mot slutet är det i runda slängar endast 3% eller 180 000 röster som skiljer, till det borgerliga blockets fördel. Av allt att döma kommer vi att få se SD i Riksdagen, vilket jag tycker är rätt på grundval av att det är i enlighet med den demokratiska processen och fel på precis alla övriga sätt. Med lite tur visar de sig under kommande mandatperioden vara precis så värdelösa som de låter och blir om fyra år inte omvalda av dagens snorungar som då är fyra år äldre och har studieskulder/socialbidrag/husvagnsskatt som största politiska intresse snarare än invandrarpolitik.
En sak som stört mig är hur lika alla partier är i sina mål och uttalanden. De befinner sig alla på samma gråskala (SD undantaget, olika nyanser av brunt). Moderaterna har blivit ett arbetarparti, Sossarna älskar bilar och hatar bensin, miljömupparna klappar nu pensionärer istället för sälar och Lars Ohly ska gifta sig. Alla är för välfärden men på olika sätt. Härom dagen kom jag på en liknelse som jag tycker åskådliggör saken på ett tydligt vis. Arbetslivet är som ett hopp med cykel över en bred klyfta. På den sida du startar finns en ramp och ett litet hopp (modell "backhoppningsbacke"). Nedanför rampen ett skyddsnät som inte täcker riktigt hela klyftan. Sidan där du landar får väl representera pensionen eller nåt sånt... ju längre in du landar desto högre pension.
En bra start på livet är att få upp en så bra fart (utbildning, arb.marknadspolitiska åtgärder, sparkapital etc.) att du med lite lagom balanserande på vägen flyger över klyftan och landar på andra sidan, fortfarande med god fart framåt och utan att bryta lårbenshalsen. En dålig start ger dig inte tillräckligt hög fart att komma över klyftan och du faller ner i skyddsnätet, eller utanför om du vinglat till det rejält i starten.
Den borgerliga linjen verkar i liknelsen innebära att prioritera rampen; högre och bredare samt med fler trappor och handikappanpassad hiss. Alla ska ha så goda chanser som möjligt att klara hoppet till andra sidan.
Vänsterlinjen prioriterar istället skyddsnätet; detta skall göras så stort som möjligt så att fler kan hindras från att falla igenom/förbi. Det skall dessutom höjas upp så att nivåskillnaden mellan de som flyger och de i nätet är så liten som möjligt.
(Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI), borta i LZ, vill ha billigare kattmat och skyddsräcke så att de inte råkar drulla ner i nätet från sin sida... Vad ett dylikt räcke gör för en landande cyklist vill jag inte ens tänka på.)
Båda alternativen är bra, vilket man sen väljer beror i mångt och mycket på ens egen situation i livet. För egen del vet jag inte riktigt vart i liknelsen jag befinner mig. Antingen gjorde jag hoppet, kraschade och blev världsbäst på att klättra i nät eller så befinner jag mig fortfarande i luften men på en egen FL (VFR, höjd och riktning oklart) och i ett lite "ostyrigt" flygläge vilket ger en dålig överblick över LZ. Hur som helst får jag massor med frisk luft. Känns viktigt.
Morgondagen kommer att bli spännande och så länge du gör din röst hörd så skiter jag i om den är röd, blå eller grön (Är den brun blir det problem).
2010 års val har på många sätt varit både intressant och spännande så här långt. Det har böljat lite fram och tillbaka mellan blocken och nu mot slutet är det i runda slängar endast 3% eller 180 000 röster som skiljer, till det borgerliga blockets fördel. Av allt att döma kommer vi att få se SD i Riksdagen, vilket jag tycker är rätt på grundval av att det är i enlighet med den demokratiska processen och fel på precis alla övriga sätt. Med lite tur visar de sig under kommande mandatperioden vara precis så värdelösa som de låter och blir om fyra år inte omvalda av dagens snorungar som då är fyra år äldre och har studieskulder/socialbidrag/husvagnsskatt som största politiska intresse snarare än invandrarpolitik.
En sak som stört mig är hur lika alla partier är i sina mål och uttalanden. De befinner sig alla på samma gråskala (SD undantaget, olika nyanser av brunt). Moderaterna har blivit ett arbetarparti, Sossarna älskar bilar och hatar bensin, miljömupparna klappar nu pensionärer istället för sälar och Lars Ohly ska gifta sig. Alla är för välfärden men på olika sätt. Härom dagen kom jag på en liknelse som jag tycker åskådliggör saken på ett tydligt vis. Arbetslivet är som ett hopp med cykel över en bred klyfta. På den sida du startar finns en ramp och ett litet hopp (modell "backhoppningsbacke"). Nedanför rampen ett skyddsnät som inte täcker riktigt hela klyftan. Sidan där du landar får väl representera pensionen eller nåt sånt... ju längre in du landar desto högre pension.
En bra start på livet är att få upp en så bra fart (utbildning, arb.marknadspolitiska åtgärder, sparkapital etc.) att du med lite lagom balanserande på vägen flyger över klyftan och landar på andra sidan, fortfarande med god fart framåt och utan att bryta lårbenshalsen. En dålig start ger dig inte tillräckligt hög fart att komma över klyftan och du faller ner i skyddsnätet, eller utanför om du vinglat till det rejält i starten.
Den borgerliga linjen verkar i liknelsen innebära att prioritera rampen; högre och bredare samt med fler trappor och handikappanpassad hiss. Alla ska ha så goda chanser som möjligt att klara hoppet till andra sidan.
Vänsterlinjen prioriterar istället skyddsnätet; detta skall göras så stort som möjligt så att fler kan hindras från att falla igenom/förbi. Det skall dessutom höjas upp så att nivåskillnaden mellan de som flyger och de i nätet är så liten som möjligt.
(Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI), borta i LZ, vill ha billigare kattmat och skyddsräcke så att de inte råkar drulla ner i nätet från sin sida... Vad ett dylikt räcke gör för en landande cyklist vill jag inte ens tänka på.)
Båda alternativen är bra, vilket man sen väljer beror i mångt och mycket på ens egen situation i livet. För egen del vet jag inte riktigt vart i liknelsen jag befinner mig. Antingen gjorde jag hoppet, kraschade och blev världsbäst på att klättra i nät eller så befinner jag mig fortfarande i luften men på en egen FL (VFR, höjd och riktning oklart) och i ett lite "ostyrigt" flygläge vilket ger en dålig överblick över LZ. Hur som helst får jag massor med frisk luft. Känns viktigt.
Morgondagen kommer att bli spännande och så länge du gör din röst hörd så skiter jag i om den är röd, blå eller grön (Är den brun blir det problem).
torsdag 16 september 2010
Positively stupid
Dags för ett litet exempel taget ur prövningen jag kallar vardag:
En hyrmaskin kommer tillbaka från kund med tanken till hälften full med diesel, är den då halvfull eller halvtom? Är det så enkelt som att ansätta ett positivt synsätt för att bli gladare här i livet? Kanske, men det funkar inte så bra för mig. Inte när maskinen i exemplet går på bensin. Det anses finnas mellan 3000 och 8000 språk i världen beroende på hur man räknar. Det är min tro att ordet [kund] på många av dem är ett tillmäle så grovt att det får boskap inom hörhåll att tappa pälsen.
En hyrmaskin kommer tillbaka från kund med tanken till hälften full med diesel, är den då halvfull eller halvtom? Är det så enkelt som att ansätta ett positivt synsätt för att bli gladare här i livet? Kanske, men det funkar inte så bra för mig. Inte när maskinen i exemplet går på bensin. Det anses finnas mellan 3000 och 8000 språk i världen beroende på hur man räknar. Det är min tro att ordet [kund] på många av dem är ett tillmäle så grovt att det får boskap inom hörhåll att tappa pälsen.
onsdag 15 september 2010
Cetologiskt Svammel!
Vem i helvete kom på att valsång skulle vara avslappnande?! Nu har jag lyssnat på Internationalen åtta jävla gånger och klättrar snart på väggarna! Idiotiska påhitt av vänstergängade kristallmånglande lusekofteteoretiker som druckit en hink rödfärg!!
En sån dag...
o530. Revelj (har den som alarmsignal på telefonen, det enda som funkar). När jag motvilligt drar av mig täcket och sätter ner fötterna på golvet lämnar värmen kroppen lika obevekligt som ett tåg på väg med kanonmat till en front långt borta. Kroppen är trött, sliten och alla rörelser sker motvilligt. Om inte Solen bryr sig nog för att gå upp så vill inte jag heller. Höst är inte så mycket en årstid som en sinnesstämning i mitt fall. Snart börjar jag stalka igelkottar för att se var de bästa lövhögarna finns...
0700. Kaffet slut. Arbetsdagen börjar.
0800. Halar upp och monterar sista ställningsdelarna på omkring 8 meters höjd. Det gungar en del men känns säkert och bra. Allt lyftande och klättrande har gjort att jag i huvudsak är tillbaka i "flyttform" igen; fortfarande lätt som fan och förmodligen lika elak. Förra veckan antyddes att jag har "Stallone-ådror" på underarmarna. Jobbar Sly också med uthyrning tro? Mina dagliga arbetsuppgifter skulle kunna utgöra grunden för en helt ny styrketräningsfluga... "Först bygger du ställningen av delar som du halar upp en i taget medan du klättrar och balanserar som en apa, sen plockar du ner samma ställning och lastar den på ett bilflak som du hoppar upp och ner ifrån ett par gånger. Upprepa tills dagen tar slut. Smit emellan med några tunga lyft."
0900. Frukost. Min livlina. Förmodligen kollegornas också eftersom jag blir påtagligt taggig när blodsockernivån sjunker. Ett par mackor, nåt varmt att dricka och en chans att samordna dagens uppdrag med kollegorna. Sine qua non!
0930-1700. Ändlöst jagande och plockande. Jag arbetar tämligen planlöst eftersom ingen av mina planer lever längre än fem minuter ändå. Istället tar jag en sak i taget som ser ut att behöva göras och när en sak är klar fortsätter jag arbeta med det som för tillfället är närmast. Det är förvånansvärt effektivt eftersom det medför korta ledtider. Det finns hur mycket att göra som helst. Tanka, tvätta, smörja, köra truck, hämta kollegor, hjälpa kunder, lasta och lossa gods, underhålla fordon, hålla ordning och slänga skräp... alla småsaker som är så lätta att glömma bort när man har större projekt på gång. För att klara att arbeta på detta sätt måste jag helt överge mitt normala tankesätt och tvinga mig att acceptera att jag inte längre har full koll på vad som blir gjort, att göra vad som kan göras men inte kunna ansvara för slutresultatet. Att skylla på omständigheter bortom min kontroll är fan mer plågsamt än att dra visdomständer när man är van att se allt man gör som miniprojekt.
1720. Varför måste samma person som har gåvan att obehindrat kunna placera sig precis i mitten av vägar och gångar, helt utan känsla för att det finns en Värld bortanför näsbenet, OCKSÅ vara en av de personer som har all tid i världen att gå och dröna i underljudshastighet när jag inget hellre vill än att få köpa min müsli och gå hem?! Kretiner! Sossar! Civilister!!
0700. Kaffet slut. Arbetsdagen börjar.
0800. Halar upp och monterar sista ställningsdelarna på omkring 8 meters höjd. Det gungar en del men känns säkert och bra. Allt lyftande och klättrande har gjort att jag i huvudsak är tillbaka i "flyttform" igen; fortfarande lätt som fan och förmodligen lika elak. Förra veckan antyddes att jag har "Stallone-ådror" på underarmarna. Jobbar Sly också med uthyrning tro? Mina dagliga arbetsuppgifter skulle kunna utgöra grunden för en helt ny styrketräningsfluga... "Först bygger du ställningen av delar som du halar upp en i taget medan du klättrar och balanserar som en apa, sen plockar du ner samma ställning och lastar den på ett bilflak som du hoppar upp och ner ifrån ett par gånger. Upprepa tills dagen tar slut. Smit emellan med några tunga lyft."
0900. Frukost. Min livlina. Förmodligen kollegornas också eftersom jag blir påtagligt taggig när blodsockernivån sjunker. Ett par mackor, nåt varmt att dricka och en chans att samordna dagens uppdrag med kollegorna. Sine qua non!
0930-1700. Ändlöst jagande och plockande. Jag arbetar tämligen planlöst eftersom ingen av mina planer lever längre än fem minuter ändå. Istället tar jag en sak i taget som ser ut att behöva göras och när en sak är klar fortsätter jag arbeta med det som för tillfället är närmast. Det är förvånansvärt effektivt eftersom det medför korta ledtider. Det finns hur mycket att göra som helst. Tanka, tvätta, smörja, köra truck, hämta kollegor, hjälpa kunder, lasta och lossa gods, underhålla fordon, hålla ordning och slänga skräp... alla småsaker som är så lätta att glömma bort när man har större projekt på gång. För att klara att arbeta på detta sätt måste jag helt överge mitt normala tankesätt och tvinga mig att acceptera att jag inte längre har full koll på vad som blir gjort, att göra vad som kan göras men inte kunna ansvara för slutresultatet. Att skylla på omständigheter bortom min kontroll är fan mer plågsamt än att dra visdomständer när man är van att se allt man gör som miniprojekt.
1720. Varför måste samma person som har gåvan att obehindrat kunna placera sig precis i mitten av vägar och gångar, helt utan känsla för att det finns en Värld bortanför näsbenet, OCKSÅ vara en av de personer som har all tid i världen att gå och dröna i underljudshastighet när jag inget hellre vill än att få köpa min müsli och gå hem?! Kretiner! Sossar! Civilister!!
måndag 13 september 2010
Väl inramad konst
Farorna med att samla på sig för många cyklar kan inte överdrivas. En liten "samling" blir innan offret vet ordet av ett komplett vansinne! Svetsar fräser, slipskivor spinner och gnistor flyger igenom mörkret... Spring mot kullarna!
söndag 12 september 2010
Ain't that a kick(-off) in the head?
Nyss hemkommen ifrån Växjö där vi har varit på kick-off med firman. Gott sällskap, god mat och viktig information har laddat mina batterier. Lördagens förbrödrande aktivitet var förlagd till Uråsa flygfält utanför Växjö där Motorevent håller till. Diverse misshandlade och stympade fordon manövrerades runt, och ibland över.. koner och hinder på tid. Det var lika roligt som knepigt. Höjdpunkten för de flesta av oss var de varv vi körde på folkracebanan i gamla Volvo 240:s. Jag har en minneslucka från min egen körning men från åskådarplats uppges det ha reagerats med förvåning, klentrogenhet över vem det egentligen var bakom ratten och därefter vilt jubel. Jag offrade måhända det perfekta vägvalet men hade i gengäld fina uppställ igenom kurvorna. Hörntänderna kändes angenämt vassa när jag klev ur bilen. Jag får ett fyrpunktsbälte att se bra ut. :-)
Kvällens middag intogs på hotellet vilket gav en tacksam närhet till kudden när ögonlocken väl började fladdra framåt sena kvällen. Starkare krafter än jag drog ut på stan istället och satt blekt och modlöst och stirrade på övriga som avnjöt den utsökta hotellfrukosten i morse. Största värdet av sammankomsten var att få träffa kollegorna på de andra depåerna och att med dessa få utbyta erfarenheter och uppfattningar om läget. Det råder stor spridning på hur depåerna arbetar i de flesta dimensioner men det fanns ändå ett stort antal beröringspunkter där de flesta har samma uppfattning. Intressant och lovande inför framtiden. Vi har en del att lära av varandra.
Viktiga frågor ställdes uppåt och slutsatser drogs utifrån det som fick gälla för svar. Det är i enkla ordalag "snafu" fast med något mindre bokstäver än tidigare. Saker är på väg åt ungefärligen rätt håll men på sicksack-kurs och inte så fort som jag skulle önska. För övrigt; årets listetta bland konsultfloskler är "struktur". Det är teh shit 2010 och exakt ingen (jag räknade) missade att använda ordet. Alltså har vi förmodligen betalat nån en fruktansvärd massa pengar för att berätta för oss att vi har dålig ordning, att vi är odisciplinerade och helt generellt "spelar pojkfotboll" i verksamheten (alla springer på bollen, inget riktigt organiserat passningsspel mot mål, du fattar..). Den lilla biten info kunde vem som helst ute i frontlinjen ha donerat helt gratis. För egen del anser jag att det är bättre att tydligt styra saker genom att stå vid en stor ratt, som på ett skepp, än att från avstånd hålla på att dra i en massa trådar som på en dockteater. När dockorna får nog skaffar dockorna en sax.
Kvällens middag intogs på hotellet vilket gav en tacksam närhet till kudden när ögonlocken väl började fladdra framåt sena kvällen. Starkare krafter än jag drog ut på stan istället och satt blekt och modlöst och stirrade på övriga som avnjöt den utsökta hotellfrukosten i morse. Största värdet av sammankomsten var att få träffa kollegorna på de andra depåerna och att med dessa få utbyta erfarenheter och uppfattningar om läget. Det råder stor spridning på hur depåerna arbetar i de flesta dimensioner men det fanns ändå ett stort antal beröringspunkter där de flesta har samma uppfattning. Intressant och lovande inför framtiden. Vi har en del att lära av varandra.
Viktiga frågor ställdes uppåt och slutsatser drogs utifrån det som fick gälla för svar. Det är i enkla ordalag "snafu" fast med något mindre bokstäver än tidigare. Saker är på väg åt ungefärligen rätt håll men på sicksack-kurs och inte så fort som jag skulle önska. För övrigt; årets listetta bland konsultfloskler är "struktur". Det är teh shit 2010 och exakt ingen (jag räknade) missade att använda ordet. Alltså har vi förmodligen betalat nån en fruktansvärd massa pengar för att berätta för oss att vi har dålig ordning, att vi är odisciplinerade och helt generellt "spelar pojkfotboll" i verksamheten (alla springer på bollen, inget riktigt organiserat passningsspel mot mål, du fattar..). Den lilla biten info kunde vem som helst ute i frontlinjen ha donerat helt gratis. För egen del anser jag att det är bättre att tydligt styra saker genom att stå vid en stor ratt, som på ett skepp, än att från avstånd hålla på att dra i en massa trådar som på en dockteater. När dockorna får nog skaffar dockorna en sax.
onsdag 1 september 2010
Mnemotekniskt multiverktyg
Jag är Rilleman. Jag har ett otäckt bra minne för vissa saker. Många saker till och med. Saker som triggas av associationer. Jag delar gärna med mig av det jag vet. Jag är hjälpsam.
Därför vill jag å det bestämdaste överklaga den fruktansvärt misstänksamma blick jag fick av sköterskorna/receptionisterna hos min tandläkare då jag, efter att de fruktlöst debatterat saken i mer än en kvarts timma inför försvarslösa väntande patienter, avslöjade att när framlidne Patric Swayze hångeldrejade med Demi Moore i "Ghost".. så var det "Unchained Melody" av The Righteous Brothers som spelades och inget annat. Rilleman kan filmmusik. Även om den råkar komma från en chickflick.
(För övrigt hade jag inga hål i tänderna, minimalt med tandsten och Världen sötaste tandhygienist.)
Därför vill jag å det bestämdaste överklaga den fruktansvärt misstänksamma blick jag fick av sköterskorna/receptionisterna hos min tandläkare då jag, efter att de fruktlöst debatterat saken i mer än en kvarts timma inför försvarslösa väntande patienter, avslöjade att när framlidne Patric Swayze hångeldrejade med Demi Moore i "Ghost".. så var det "Unchained Melody" av The Righteous Brothers som spelades och inget annat. Rilleman kan filmmusik. Även om den råkar komma från en chickflick.
(För övrigt hade jag inga hål i tänderna, minimalt med tandsten och Världen sötaste tandhygienist.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
