"Elect, elect, elect!"

Som den oerhört fåniga rubriken antyder förväntar jag mig att ni alla röstar på ett eller annat sätt. Min filosofi är att demokrati och rösträtt är funktioner i den "samhälleliga kroppen" som om de inte används mycket väl kan komma att tillbakabildas likt gälar, svansar och päls har gjort på vår egen. Utveckling innebär nästan alltid anpassning men går inte alltid framåt. De av er som inte fattar liknelsen för att ni tror på kreationism/"intelligent design" får göra hur tusan ni vill då ni har större bekymmer än vem som styr landet...

2010 års val har på många sätt varit både intressant och spännande så här långt. Det har böljat lite fram och tillbaka mellan blocken och nu mot slutet är det i runda slängar endast 3% eller 180 000 röster som skiljer, till det borgerliga blockets fördel. Av allt att döma kommer vi att få se SD i Riksdagen, vilket jag tycker är rätt på grundval av att det är i enlighet med den demokratiska processen och fel på precis alla övriga sätt. Med lite tur visar de sig under kommande mandatperioden vara precis så värdelösa som de låter och blir om fyra år inte omvalda av dagens snorungar som då är fyra år äldre och har studieskulder/socialbidrag/husvagnsskatt som största politiska intresse snarare än invandrarpolitik.

En sak som stört mig är hur lika alla partier är i sina mål och uttalanden. De befinner sig alla på samma gråskala (SD undantaget, olika nyanser av brunt). Moderaterna har blivit ett arbetarparti, Sossarna älskar bilar och hatar bensin, miljömupparna klappar nu pensionärer istället för sälar och Lars Ohly ska gifta sig. Alla är för välfärden men på olika sätt. Härom dagen kom jag på en liknelse som jag tycker åskådliggör saken på ett tydligt vis. Arbetslivet är som ett hopp med cykel över en bred klyfta. På den sida du startar finns en ramp och ett litet hopp (modell "backhoppningsbacke"). Nedanför rampen ett skyddsnät som inte täcker riktigt hela klyftan. Sidan där du landar får väl representera pensionen eller nåt sånt... ju längre in du landar desto högre pension.

En bra start på livet är att få upp en så bra fart (utbildning, arb.marknadspolitiska åtgärder, sparkapital etc.) att du med lite lagom balanserande på vägen flyger över klyftan och landar på andra sidan, fortfarande med god fart framåt och utan att bryta lårbenshalsen. En dålig start ger dig inte tillräckligt hög fart att komma över klyftan och du faller ner i skyddsnätet, eller utanför om du vinglat till det rejält i starten.

Den borgerliga linjen verkar i liknelsen innebära att prioritera rampen; högre och bredare samt med fler trappor och handikappanpassad hiss. Alla ska ha så goda chanser som möjligt att klara hoppet till andra sidan.

Vänsterlinjen prioriterar istället skyddsnätet; detta skall göras så stort som möjligt så att fler kan hindras från att falla igenom/förbi. Det skall dessutom höjas upp så att nivåskillnaden mellan de som flyger och de i nätet är så liten som möjligt.

(Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI), borta i LZ, vill ha billigare kattmat och skyddsräcke så att de inte råkar drulla ner i nätet från sin sida... Vad ett dylikt räcke gör för en landande cyklist vill jag inte ens tänka på.)

Båda alternativen är bra, vilket man sen väljer beror i mångt och mycket på ens egen situation i livet. För egen del vet jag inte riktigt vart i liknelsen jag befinner mig. Antingen gjorde jag hoppet, kraschade och blev världsbäst på att klättra i nät eller så befinner jag mig fortfarande i luften men på en egen FL (VFR, höjd och riktning oklart) och i ett lite "ostyrigt" flygläge vilket ger en dålig överblick över LZ. Hur som helst får jag massor med frisk luft. Känns viktigt.

Morgondagen kommer att bli spännande och så länge du gör din röst hörd så skiter jag i om den är röd, blå eller grön (Är den brun blir det problem).