Blandade Bundyismer

eller

"Rilleman upptäcker bortre änden av sitt tålamod"

eller

"Civilisten ifrån Stureplan"

Jag älskar när ett avsnitt av "Våra värsta år" börjar med att Al Bundy kommer in och öppnar med ett riktigt elakt skämt på temat "a fat woman came into the shoestore today...". Inte därför att jag har något särskilt emot korpulenta kvinnor utan därför att Al så kompromisslöst regurgiterar den toviga loska av frustration och förakt man har djupt i sitt inre efter en dag i ett "kundserviceyrke". Vissa dagar tror jag att om jag harklade mig och spottade så skulle det klafsa en hel myskoxe i väggen... eller åtminstone en magsur tax. Låt mig bidra med ett exempel ur verkligheten som jag ser den.

Det kom in en kund i butiken igår. De av er som känner mig vet att det är sällan jag har anledning att kalla någon annan tanig men streckgubben som blåste in genom dörren hölls uppe enbart av sina kläder och ett uppblåst ego. Iklädd en dunjacka påminde han om en blompinne med sockervadd på. När en person pratar i en hastighet av 300 ord i minuten oavbrutet så länge han eller hon är inom synhåll (ett vilkor som sätts till en konstant logiskt "etta" när samma person börjar förfölja dig runt i verkstan) så får man veta väldigt mycket om den personen på kort tid. Utöver det som sägs kan den uppmärksamme extrahera information även ur HUR något sägs liksom vad som INTE sägs. En del av mitt medvetande sysslar mer eller mindre konstant med underättelsebearbetning, en liten lek för att behålla skärpan och samtidigt ett bra sätt att bli medveten om hur mycket av sig själv man lämnar ut. Första minutens intryck av kunden var av en 08-baserad överspänd totalt egocentrerad människa med rubbad verklighetsuppfattning, obefintlig mekanisk händighet eller självkännedom därom och med en fysik och ett beteende som hos en amfetamintrippande kolibri. Uppger man därefter "spelar poker" som sysselsättning så höjs det flaggor. Spär man på med en vild story om alla rika människor man "praktiskt taget nästan känner" samtidigt som man inte riktigt kan redogöra för vart ens plånbok är så finns det röda flaggor nog för en nationaldag i Peking. Att samtidigt knalla runt och kräva allt ifrån mjölk i kaffet till gratis "lån" av grejer i butiken plockar inte direkt fram Rillemans mest moderliga sida.

Den verksamhet vi bedriver baseras på idén att vi hyr ut "verktyget" för olika arbeten, må det vara en lift , en golvslip eller en elsvets. Vi tillhandahåller viss rådgivning i valet av verktyg och en kortfattad instruktion för att i förekommande fall känna igen verktygets kontroller och styrorgan, alla saker är ju inte helt lika. Det är dock lika otvetydigt som underförstått att kunden själv (eller dennes ombud) måste kunna använda verktyget för att utföra arbetet. Eljest skulle vi inte vara en hyrfirma utan nån slags omöjligt diversifierade mångsysslare av typ "ACME". Den stora majoriteten av våra kunder har mycket god koll på vad de behöver och hur detta brukas. En mindre del av privatpersonerna vill ha lite råd först men har i övrigt en fullt tillräcklig grad av händighet för att klara av jobbet. Sen har vi den singularitet av inkompetens som nu bestämt sig för att vägen till nästa snabba klipp går via vår snöslunga.

Bensindriven fyrtaktsmotor med snörstart. Knappast raketforskning. Gasreglage, choke och en pumpblåsa för att trycka fram bränsle i starten, dragsnöre som på en utombordare. Ett handgrepp för inkoppling av själva slungan och ett för drivningen. Tankad och testkörd. Lastad och klar på släpvagn. Bra ingångsvärden kan man tycka...

Min dag började med att lyssna på ett klagokväde med insinuanta iterationer på temat "drog i tre timmar utan resultat", "missade tåget till Stockholm" och "min Canada Goose-jacka luktar bensin!". Ett gratis tips inför framtiden är att det bara är polarforskare som behöver dunjackor i 4000-kronorsklassen som arbetskläder, att om den inte ens hostar till på ett par försök så gör du fel och att vi inte belönar talanglöshet med pengar. Har du krav på ersättning för förstörda ägodelar så tänker jag inte lista ut det själv. Eftersom maskinen i fråga fått följa med tillbaka erbjöd vi oss att kolla den varför den lastades av och drogs in i verkstaden. Eder avlades på att tre personer under lika många timmar inte lyckats dra igång motorn. Min tur. Full gas, full choke och tre tryck på blåsan. Tänder på första rycket men vill inte riktigt gå igång. Två tryck på blåsan, tänker på roddmaskiner samt drar startsnöret först ut i hela dess längd och därefter rakt av. Går och letar efter en ringnyckel och ett nytt snöre. Kunden går och fyller på sin fjärde termosmugg kaffe på 15 minuter, vill "låna" först FM-hörselkåpor och sedan handskar. "Nej, ingen har några cigg och vi röker ogärna inne där vi hålls med bensin".

Nytt skitstarkt snöre. Startar klockrent på andra försöket. "Nej, den kan inte stå på tomgång på släpkärran tills du kommer ner till Brokind". Förevisar startprocedur och kontrollorgan. Lastar på kärra. Ger tips på hur man gör detta ensam. Väntar på det oundvikliga telefonsamtalet.

"Den går inte igång vad jag än gör!". Kunden tycker att Linköping är dåligt och dirigeras till mer närbeläget ombud (omtänksamt förvarnat) i Kisa för assistans och byte av förmodat jävelsurt tändstift. Exakta detaljer härvidlag oklara. Kunden, släpvagn och snöslunga åter i Linköping framåt eftermiddagen. Rilleman kidnappar annan kund i rent självförsvar och gör sig brådskande ärende ute i gasförådet under tiden. Hyresavtalet rivs. Får senare veta att ingen snö röjts, att slungan nu är i ett obrukbart skick och att kunden "tänker rekommendera oss till alla han känner!". Det hade varit enklare att bara köra över slungan med traktorn. (Eller kunden, när jag tänker efter.)

Vid ingången till en del berg-och-dalbanor finns anslag av typen "du måste vara minst SÅ HÄR lång för att få åka". Tänk vad bra det vore med ett motsvarande kriterium för hyrkunder; "Du måste vara minst så här HÄNDIG för att få hyra"! Ett pedagogiskt exempel vore att lägga en Glock i lösa delar på vår disk och bara hyra ut till kunder som kan montera ihop den på under 15 sekunder. Misslyckande härvidlag medför att turen går över till mig och man har så lång tid på sig att försvinna som jag behöver. (evil) Kaffeautomaten står visserligen på vägen ut men jag skulle inte chansa... (/evil)

Disclaimer; Alla likheter med nu levande eller döende personer är inte mitt fel. Känner du igen dig så har du större problem i livet än att nån skriver om dig på Internet!

Juldag. Dåligt med sömn. 10 rastlösa personer i ett hus. Livet cirklar
runt det fyllda bordet likt en stjärna runt ett svart hål. En meter
snö utanför avskräcker från alla försök till hurtighet. Blir nog
soffan idag, med en aldrig sinande kaffekopp. God fortsättning.

--
Skickat från min mobila enhet

Picasa

Jag är slö när det gäller att publicera mina alster men nu har jag slängt upp några i ett webbalbum. Tror de flesta motiven är från sommarens flygdag.

Välsignade okunnighet

Ett nationellt uppvaknande till ljudet av en rejäl smäll. Självmordsattentatet i Stockholm har anslutit Sverige till den tyvärr inte alltför exklusiva skaran av länder där åsikter förmedlas via chockvågor och splitter.

Redan vid tiden för bombningarna i London anade jag att det endast var en fråga om tid innan Sverige drabbades av denna sortens händelse. Vårt samhälle är en perfekt måltavla, dels på grund av vår stora frihet och dels på grund av vår djupt rotade inställning att "något sånt här inte händer i Sverige" vilket gör att vi inte ser faran innan den blivit verklighet. Om man ser till hur brutalt vår naiva oskuldsfullhet tagit ifrån oss är det inte svårt att dra paralleller med en slags nationell våldtäkt.

Det har sagts att det är näst intill omöjligt att försvara/skydda sig emot en attentatsman som är villig att offra sitt eget liv. I fallet med Stockholmsbombaren känns det som att den enskilt största "dämpfaktorn" var densammes stora okunskap när det gällde att hantera sina laddningar; en MYCKET otäck tanke. Flanörerna i omgivningen hade minst lika stor tur som den där där dagen på Vattenfestivalen när Gripen landade på egen hand. Innan utredningen börjar publicera några resultat är det dumt att spekulera för mycket men inledningsvis verkar de mörka krafterna vara märkligt talanglösa, lite som om man först fått sin inspiration från TV och sen utsett gängets kluns till martyr för genomförandet. Samtidigt som jag är mycket glad över att detta dåd inte medfört några förluster bland "friendlies" kan jag inte låta bli att hitta en hel bunt rätt självklara ändringar i upplägget som definitivt hade ökat verkan. För den intresserade är det bara att se CNN-inslagen från Irak/Afghanistan/Israel mfl om IED:s och roadside bombings. Kunskaperna finns där ute och om de hittar hit har vi problem på riktigt.

I vanlig ordning kommer vi väl att reagera med typisk svenskhet, gå några fackeltåg, lyssna på att alla som vill synas har talat klart och sen filtrera bort hela skiten ur medvetandet. För sånt här händer ju inte i Sverge. "Åtminstone händer det inte mig"...

Edit: Finns uppenbarligen minst en ytterligare person i landet som gjort samma bedöming som jag.

Konstigheter och kontraster

Efter att under de senaste dagarna har fått ge upp den ena striden efter den andra mot det entropiska förfallet i verksamheten har jag nu uppnått ett slags ekvilibrium och förklarar onsdagens resultat såsom 0-0. Prognosen är att jag fr.o.m. morgondagen kommer att bryta ny mark och därmed kunna beta av högen med uppgifter som fått vänta på bättre tider.

I brist på inspiration nog att trakassera/dissekera/raljera så vill jag som en ringa kompensation dela med mig av ett par bilder tagna under arbetsdagen. När jag tänkte spola av bilen lät detta sig inte göras med följande skriftliga motivation:


När det mesta fnissandet lagt sig började jag fundera på om det kunde vara så att lappens författare faktiskt är så förtjust i att smörja lastmaskiner att det rätteligen kan beskrivas som underhållande? Eller dukas det upp för konsert? Vår tvätthall torde ha en ganska oförlåtande akustik men detta är ju inget som hindrar att man kör ett uruppförande av "Adagio för två slampumpar och en tvillingkap".

Dagens andra bild härör från min resa med Defendern bort mot vårt kontor via glasmästaren för att få prisuppgift på en ny sidoruta till flakkåpan (Det blev dyrt. Dyrt är bra, men mest dyrt). På vägen anmodades jag ta med en del festparafernalia tillbaka emedan det under kvällen vankas nån slags demokväll av elverktygsnatur. Pappmuggar, kokplattor mm lastades in i Defenderns generösa arsle. Dock så hickade jag till och fick ett nytt skrattanfall när jag lastat ljusstakarna.


Kontraster brukar förhöja värdet av en bild, detta har fotografer varit överens om i alla tider. De rent fotografiska värdena av ovanstående må vara klena men innehållsmässigt så blir det en utmaning att hitta större kontraster än mellan en kolsvart Defender och de fem kandelabrarna som för tillfället ockuperar flaket.

(Flaket ÄR stort nog för en romantisk middag för två. Ska bara hitta kvinnan som faller för raggningsrepliken "Vill fröken följa med hem och tända bakljusen på min bil?")

Klappa till bara!

Denna moddiga sörja vi svårmodigt vada runt i kan ju få vem som helst att vilja gå i ide tills potatisen är klar på midsommarafton. Även om jag inte har några större problem att ta mig fram i trafiken längre så stör allt slask min känsla för det som är rätt och riktigt! Snö skall antingen vara kall, torr och grat... (nej, det var visst nåt annat, börjar om). Snö skall antingen vara lika jungfrueligt vit och orörd som en anemisk mö med ett Franz-Jaeger kyskhetsbälte, eller redigt plogad och upptryckt mot ett mitträcke på E4:an eller nåt så att man vet var man har varandra. Jag tror att jag fortfarande pratar om snö.

För att liva upp en smula avser jag dela med mig av några från erfarenheter kondenserade julklappstips. Då mina vanligaste arbetsuppgifter till stor del består av att lösa dåliga människors (se "kund") problem har jag skaffat mig en slags bank av ting som hjälper mig i mitt Sisyfosvärv. Det är helt enkelt saker som ingen borde vara utan och som i vissa givna situationer kan rädda både ens dag och förstånd.

• Kil att ställa upp dörren med. Älskade lilla tårtbit, flyttgubbens BÄSTA vän! Finns att köpa i gummi för en spottstyver och blir ännu billigare att såga till av trä hemma i garaget. Får plats i vilken ficka som helst och ser till att den förbannade dörren inte går igen hela tiden.
• Pumpspännband. Finns i alla storlekar och priser. Hör hemma i varje bil och släpvagn och gör livet så mycket enklare när tillvaron börjat handla om lastsäkring. Knyt inte fast Svärmor på taket med tvättlinan, dra åt rejält med spännaren istället!
• Spaklyftblocket är en relativt ny bekantskap och ett fantastiskt sätt att dra, lyfta eller spänna något med både stor kraft och stor kontroll. För tillfället räddar det min dag varje gång jag t.ex. måste dra fram en stor fastfrusen manskapsvagn (typ husvagn fast "brötigare") så att jag kan koppla den på bilen. Ett sant multiverktyg och ett måste i lådan. Små modeller ger 5-10 kN vilket räcker till mycket.
  
• På tal om multiverktyg så bör man ha ett sånt också. Jag må gnälla om att dess mejslar och annat inte är i klass med riktiga verktyg men när jag står där i skuren av spån som blåser ur byggfläkten med vargar nafsande i spikfickorna och tredje gradens koffeindelirium så är jag helt tillfreds med vadhelst jag kan fälla upp ur den där grunkan. Köptipset är antingen billigt nog att ha som slit och släng eller dyrt nog att kunna få den servad. Båda funkar. Men dyrt är roligare.
  
• Vikmugg och Spork. Det finns alltid någon lycklig fan som har en slurk kaffe kvar och med egen mugg finns inga motargument, Ge Hit!. När alla andra står och försöker pilla i sig fredagstårtbiten med ett frimärke till plastkaffesked hugger du och din Spork redan in på andra omgången. Vanligast i lexan men finns även i titan för samvetslösa individer som inte bryr sig ett svkatt om att flygindustrin redan har svårt nog att få tag på de legeringar de behöver! Sanna mina ord, om titanpriset går upp mer så kommer ni få se flygingenjörer börja jaga golfare...
• Cu Dhub Black Single Malt. En riktig "Cyndee Peterswhiskey"; mjuk, rund och kolsvart. Antingen för att fira att dagen är slut eller för att glömma att det är en ny i morgon.

Tänk även på de som inget har och fundera på om inte en del av julklappspengarna gör sig bäst i en bössa. (Nej, Johannes! Inte en SÅN. En IN-SAM-LINGS-BÖSSA!) ;-)

En kall omvärld

Sedan jag "därtill nödd och tvungen" registrerade mig som en del av den stora gemenskapen på Facebook har jag börjat förstå vilket tidsmässigt sjunkhål det handlar om. Några minuter då och då känns inte mycket men totalt under en dag försvinner massvis med tid. Efter att nyhetens behag nu lagt sig är det dags att återgå till bloggandet.

Wikileaks moraliskt obestämbare ledare Julian Assange måste leva ett spännande liv. Hans Robin-Hood-gloria verkar ha hamnat på sniskan i och med anklagelserna om våldtäkt och enligt senaste rönen i slaskpressen bör han nu också frukta för sitt liv då folk på höga poster "gärna skulle se honom död". Klart är att han inte lär stå på Hillary Clintons julkortslista annat än om sagda kort leverades med en BLU-82:a. Förr i tiden sprang det runt en massa hackerwannabes och tapetserade tillvaron med klyschor av typen "Information just wants to be free!" och gick sen och hade copy-party där man laddade ner Tetris på 42 disketter. När Wikileaks väljer att publicera en samlingsutgåva av Amerikanskt diplomatiskt skitsnack så slår de med imponerande kraft in en dörr som aldrig någonsin varit stängd. Möjligen bevisar de i processen ett par saker vi redan visste; att folk är dumma och att diplomater är som folk är mest. Det är ingen högoddsare att nominera herr Assange till titeln "Världens just nu ensammaste person" och han gör gott i att studera det historiska citatet "Der Feind liebt den Verrat aber nicht den Verräder". En grundregel för den som tänker avslöja någon annans hemligheter bör vara att ta minst så mycket betalt så att det räcker till en biljett hem, för man har definitivt bränt sina skepp. Blir intressant att se om det kommer nåt på allvar intressant ur högen med läckta dokument.

Trenden att ha prisvärd arbetskraft från våra östeuropeiska grannländer har varit stark under den gångna hösten och har nästan kunnat berättiga inköpet av en kort språkkurs för att ha en chans att veta vad kunden vill ha utan att behöva ta fram ritblocket.
-"Dobrechka no twietja?"
-"??"
-"Do-bre-chka... argh... Ra-ta-ta-ta-ta-tat?! Panjemajo?"
-"Do you want a ..Kalasjnikov?? We don't.."
-"Zsjut! Dobr.. Bohrhammer!! Ja?!"
-"Ahh! Bohrhammer, yes!! You want a hammerdrill! Bosch!"
-"Njet Bosch. Hilti!"
Jag ansätter att Polen inom kort kommer att överraska oss alla och placera en medborgare på Månen. Det är ju nästan oundvikligt med tanke på hur många vilsna polacker det verkar finnas i omlopp just nu...