Flytt-trött

Helgens omlokalisering av Mor avlöpte väl, om än med en lägre nivå av organisation än vad jag anser vara Rillemanstandard för en flytt. Efter att nu ha flyttat båda mina föräldrar står det helt klart att mina framgångar i flyttbranschen beror på förvärvade egenskaper snarare än nedärvda. Flytten blev något av en släktträff och under helgen har jag nött ner tvenne morbröder och en kusin samt på ett opedagogiskt (men rakt) sätt visat vad jag tycker om att ställa ifrån sig flyttgods i trappor och i dörröppningar. "Mor är rar" etc... men också alldeles för lättstressad och lättdistraherad för att vara helt bra på den här sortens lekar. Prioritet ett; att få till en stabil boendesituation i nya lägenheten gick tack vare dess ringa storlek relativt fort. Prioritet två; att evakuera kvarvarande större möbler från villan inför kommande flyttstädning tog nästan hela resten av lördagen. Lyckligtvis kan överflödigt gods magasineras i ett närbeläget uthus tills dess man hinner vidtala auktionshus etc. Söndagen gick åt till att röja ur vindsförråd med allsköns hamstrat skräp samt "mina saker". I ett utslag av moderlig välvilja har hon samlat så gott som hela min produktion av skrivböcker, stenciler, och whatnot ifrån grundskolan. Därtill flera kartonger med grundligt sönderlekta småleksaker samt ett par kartonger med barn- och ungdomsböcker. Allt utom de mest värdefulla böckerna och minnena är nu på sin väg mot en fjärrvärmepanna och kommer i sinom tid värma en mindre stad som t.ex. Göteborg. Höjdpunkten var att dela upp gamla foton från min uppväxt, jag återkommer när jag digitaliserat några.

Defendern visade storform under flytten och vann, trots mina inledande farhågor, mors uppskattning när det kom till att erbjuda kubikmetervis med transportmöjligheter av allsköns bråte. Dessvärre bekräftades en annan av mina mina farhågor, nämligen den att Defenders egentligen tillhör gruppen "grävande djur" (kaniner, grävlingar, infanterister...). För att till fullo förstå med vilken glädje den stänkte lera över sig får man titta på National Geographics filmer om elefanter som trynar i närmsta vattenhål. Grova däck och stänkskärmar som mest är ett livsstilsattribut i kombination med en väl uppblött grusväg och Västgötsk lerjord... den såg fan lycklig ut. Resan gick överlag bra. 122 hästkrafter i en lågt växlad tvåtonsbil ger inte några imponerande fartresurser men vi höll 85-95 km/h på motorvägen. Alla olje-, filterbyten och övrigt underhåll verkar ha gjort bilen gott. Bränsleförbrukningen ToR Västergötland var denna gång nästan exakt en liter per mil, att jämföra med drygt 1,2 innan service. Det duger. Bästa biltilbehöret vid långresor är förresten ett par hörselproppar, "massagesäte" finns redan (Ace Ventura skojade mindre än du tror). När jag tyckte att resan skulle bli en passande "shake-down cruise" hade jag ingen aning om att jag det skulle få bokstavliga konsekvenser. Bland sakerna som skakade loss den här gången finns förardörrens fönstervev, hållaren till stereon samt nackkotor C3-C7 . Vägarna norr om Jönköping mot Falköping är HEMSKA!