I takt med ljusets återkomst och en allt mer påtaglig sysselsättningsrelaterad rastlöshet börjar jag så sakteliga att återigen undersöka olika intressanta möjligheter. Nuläget är stabilt och jag har ingen brådska men känner samtidigt att det är dags att skapa grunden för en förflyttning i någon för Rilleman gynnsam riktning.
Uppenbarligen är jag inte ensam på firman om att längta mig bort. Jag tror dock att jag har en smula längre tidsperspektiv och mer tålamod än våra två servicetekniker som idag plötsligt fick nog och inledde det hittills mest ambitiösa flyktförsöket i firmans historia...
Tunnelseende?
Tunnelseende?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar