"To BE, or not to BE.."

Dagen började helt utan sovmorgon men med något mindre brådska än vanligt. Med en tid för kunskapsprov för tungt släp inbokad 0815 kändes det bara fånigt att först studsa förbi på jobbet för att meddela att jag genast måste dra igen... Jag knallade ut mot bilen i god tid då jag tycker om att ha lite tid för att fokusera innan en skrivning och för att tackla små oförutsedda problem på vägen.

Under de senaste dagarna har jag till ingen nytta alls låtit min bil belysa sin designerade uppställningsplats. Uppenbarligen. Defendern har "ljus på" och "ljus av". Den kan sägas vara mitt alter ego bland fordon; den gör det du ber den om hur dumt det än är och låter dig reda ut konsekvenserna själv. Med något mindre god tid till mitt förfogande men utan panik bytte jag till plan B och cykel.


Trafikverkets lokaler uppe på Garnisonsområdet öppnar 0800 och jag var där i god tid. Efter lite inledande förvirring knölade jag mig in i fotoautomaten och förevigades samt präntade ner min namnteckning på en skrivplatta.

Jag tog mitt körkort 1997 och kan inte minnas att jag någonsin skrivit ett datoriserat kunskapsprov (?). Det var dock på en nivå som även den mest datorillitterate kan hantera. 60 frågor varav fem som var med för utvärdering och inte ingick i provet, således maximalt 55 poäng och 44 för godkänt. Låter ju som att man har en sportslig chans, eller?

Jag kan glatt meddela att åren som flyttgubbe satt obotliga spår då ingen körundervisning i Världen kan förmå mig att fatta varför jag inte får parkera min bil därhelst jag behöver ha den för att kunna lösa mitt uppdrag. Inte heller är jag helt överens med Trafikverket om bästa approach vid en olycka där det förekommer farligt gods, dom förutsätter att man inte kan uttyda EU-numren på märkskylten eller organisera en framskjuten förbandsplats ... lättviktare! Jag noterade 51 rätta svar och kunde andas ut. Nu återstår att boka upp tid för körprovet, men detta har vi redan övat en gång och bedömt såsom banalt i ljuset av att vi rangerar runt släpvagnar och liftar hela dagarna i tjänsten.


Efter arbetsdagens slut kastade jag mig över den grannlaga uppgiften att få ner lite laddning i mitt stackars bilbatteri. På en Defender är detta intressant nog placerat inne i kupén, en decimeter under förarens arsle. Man lyfter på sitsen och tar bort locket och vips tittar man på 105 Ah och ett spännande nystan av kabel. I brist på eluttag vid parkeringsplatsen måste jag ta med det in i lägenheten. Detta batteri är till kapaciteten DUBBELT så stort som vad jag hade i Saaben och när jag under dess tyngd vacklade i en fin sinuskurva mot hemmet syntes grannar och övrig löst folk avundssjukt titta efter mig och väsa saker på temat "annorlunda" och "icke-normerat". Nu laddar det hur som helst men min gamla plåtlåda till laddare har sina bästa år bakom sig. Framtiden stavas CTEK.