När jag lite senare klev igenom Willy's blev jag antastad av en ung dam som ville stoppa frimärksstora bitar av smörad skogaholmslimpa i truten på mig. Det var tydligt att jag som motprestation förväntades tycka nåt. Jag teg som muren och visade lika mycket känsloyra som Spock i Star Trek (TOS*) medan limpan sakta förvandlades till sött sliskigt gegg i munnen. Tjejen började se lite stressad ut och klämde i med ett slemmigt käckt "Nu är 50% fullkorn!". Svaret blev ju naturligtvis att "Då är ni ju åtminstonde halvvägs, bara resten kvar". Detta orsakade en rätt gullig rynka mitt i pannan på henne, mitt emellan ögonen. Jag gillade rynkan och bestämde mig för att hålla den kvar. Jag började berätta hur jag vill ha mitt bröd:
- "Grovt ska det vara!"
- "Ahh..Skogaholmslimpan innehåll.."
- "Som sågspån från svartek! Eller vägbeläggning från en gammal Sovjetisk motorväg! Där man kört tanks!"
- "...det tror jag int.."
- "Rälsspik inslagen i en TALL! Så uppkäftig och seg att man måste skjuta fast den i bordet med en spikpistol för att den inte skall krypa iväg och ansluta sig till motståndsrörelsen!! SÅ vill jag ha mitt bröd!!"
- "..."
- "Eternit.. med västerbotten på.. mmm, nu måste jag nog kila. Hejs svejs!"
DEN rynkan får dom ta bort med ångstrykjärn och planhyvel för hon lär inte överleva den dos Botox det skulle kräva.
(* TOS - The Original Series, den med Captain Kirk och grabbarna.)
3 kommentarer:
Du fick inte med dig limpflickan hem? ;)
Nu får jag dåligt samvete för att min cykel stått still i över ett år.
Jag kommer mest att tänka på ett gammalt skivomslag: Det här
Ååååh Fulcrum3:or! Må din Sintesi rulla lätt och vinden alltid blåsa med dig :)
Skicka en kommentar