Kors i taket...

...finns det i Domkyrkan, där jag just varit på Sverigepremiär av "Lament for Jerusalem", komponerat av Sir John Tavener. Besöket är ett led i min strävan att stimulera delar av min hjärna som legat i träda sedan jag började bära möbler igen. Verket framfördes av domkyrkans kammarkör, kören Ad Libitum, domkyrkans kammarorkester m.fl samt sopran och countertenor. Kompositören själv karaktäriserar sitt verk som "en mystisk kärlekssång" där Jerusalem symboliserar vårt allra djupaste hem och gemensamma ursprung, vilket vi tydligen "vemodigt saknar och längtar efter". Tro det?


Vemodet och saknaden gestaltas utifrån både judiska (Psaltaren 137), kristna (Matteus 23 och Lukas 21) och muslimska texter (Jalal al-din Rumis Masnavi - "Vassflöjtens sång"). Verket är uppbyggt av sju cykler där kören, countertenoren och sopranen avlöser varandra. Musiken kändes potent, modern och väl avstämd till både miljön och textens innehåll. Texterna varierar mellan engelska och grekiska vilket gör att jag stundtals hade lite svårt att följa med i programmet. Musiken var dock bedövande vacker och med domkyrkan som kuliss blev det hela en minnesvärd upplevelse. Jag fick samma känsla som när jag var liten och hade följt med på Julotta och satt i den av levande ljus upplysta kyrkan. Någon gång under den timslånga föreställningen kom jag på mig själv med att ha vandrat iväg i tanken och satt och funderade på hur coolt det vore att fylla hela domkyrkan med kristallklart vatten och sen dyka i den, uppleva den enorma rymden med rörlighet i tre dimensioner och en skenbar känsla av viktlöshet... "Stenkatedralen" är i alla fall grottlik så det räcker.

Två strofer ur texterna gjorde särskilt stort intryck på mig. Den första var en rad ur "Vassflöjtens sång"; "Vem som än vistas fjärran från sitt ursprung åtrår sin egen återförenings stund". För mig handlar det mycket om att uppnå självkännedom, att skala av sig ytligheterna och hitta tillbaka till sig själv, något som jag ser som en viktig grundsten för vad vi än väljer att ta oss för. Den andra strofen kom från Psaltaren, handlar om Babyloniska fångenskapen, och var inte lika positiv; "Blessed shall he be who shall seize and clash thine infants against the rock". Om det är sådan dynga som står i bibelns gamla testament är jag bara ännu gladare över att jag lämnat Kyrkan, och har fått en nyfödd förståelse för varför Israel-Mellanöstern-krisen aldrig tycks få någon fredlig lösning. Var snälla istället, kramas.. "Make falaffel - not war!"

Hur som helst var det en välinvesterad timma av mitt liv, särskilt som alternativet var att åka till jobbet och stapla tomglas. För er som missade konserten så finns musiken att köpa från Naxos, och rekommenderas varmt.


Ordlista:
Countertenor; Manlig sångare, sjunger som en tjej. (nb, HAR till skillnad från kastraten pungkulor men ANVÄNDER dom inte...)
Sopran; Snygg tjej som sjunger som en hel karl. Ger vissa åhörare både ståpäls och ståfräs.