Förbannat lycklig?

Ibland hör man talas om att människor som får allt de vill ha ändå inte är lyckliga. Länge har jag misstänkt att detta är kollektivets ("de som ännu inte fått allt de vill ha") summariska dom över de som man i brist på riktiga argument är förbannat avundsjuka på. När grannen i sin Maserati GT helt överröstar ens egna försök att, i en Nissan Micra -58, som inte tvättats sedan -70 eftersom en välvillig Bilprovning då började räkna smutsen som "bärande", få in 150 kg snorig biomassa i form av diverse blandade fyrfotingar (ungar, hundar..) som skall levereras till respektive förvar innan den egna dagens lönealstrande lidanden kan ta sin början.. är det måhända en frisk hjärnas enda och slutgiltiga försvarslinje att desperat hålla fast vid ansatsen att "den fan är åtminstone inte lycklig!".

Genom en oerhört krävande introspektiv process, som är lite svårt att översätta men som på utrikiska heter "condensing facts from the vapour of nuance", har jag nu bildat en egen uppfattning om tingens förhållningssätt. Och tro mig, tingen kan få dokusåpatrash att framstå som snälla mot varandra. Tim Burton framstår som rena miljölysröret... Till en början trodde jag att svaret stod att finna i kampen, att man blev lycklig av att uppnå ett eftersträvat mål endast om det föregåtts av en kamp för att nå dit (Jag svär! Jag är INTE smygreligiös! Luther has NOTHING on me!). Det har bevisligen fungerat för mig vid ett flertal tillfällen. Här och nu får jag erkänna att jag misstagit mig, även hårt slit kan resultera i att man uppnår något man faktiskt inte ville ha när det kommer till kritan. Det handlar om att ha realistiska förväntningar eller att åtminstone utgå från god självkännedom och en rättvisande verklighetsuppfattning.

Anledningen till att en person som får vad den vill ha allt för lättvindigt sällan blir lycklig är att han/hon hamnar i en situation där han/hon plötsligt, genom sina egna begränsningar, själv förvandlas till det största hindret för att nå sin lycka. Exempel: Den som drömmer om att köra skitfort och köper en supersportbil kommer att vara jätteglad fram till första kurvan då de med arslet först och i tangentens riktning får otvivelaktiga bevis på att de inte håller måttet, inte når upp till sina egna förväntningar. Varför tror du att det går tretton "racerhojjar i nyskick" per dussin på Blocket efter varje Vätternrunda? Varför byter "renoveringsobjekt på landet" ägare oftare än stureplansblondiner?

Ibland är drömmen om någonting mycket mer värd än innehavet av detsamma, och det tog mig 34 år att komma på. Endast den som känner sig själv vet skillnaden mellan vad den vill ha och vad den egentligen behöver.

SEPåfan!

Jag har tidigare kommenterat FMV:s val av Finska Patria istället för Hägglunds SEP i valet av pansarfordon till försvarsmakten. Hägglunds klagade bittert över beslutet och anförde tydligen tillräckliga skäl för att länsrätten skulle fundera på saken. Nu har man kommit fram till att upphandlingen brutit mot flertalet regler för hur dylikt skall gå till och att den därmed måste tas om. Jubel i Ö-vik! (Undrar var "Ö-viks-Johanna" blev av egentligen? Nåja, annan story. :-D)


Jag blir tyvärr något förvånad om utfallet ändras jämfört med första rundan, förutsatt att Hägglunds inte gör en total nedvikning och sockrar sitt erbjudande/sänker priset något helt fantastiskt. FMV har ju i praktiken luggats hårt och förlorar ansiktet om de erkänner att de valt fel första gången. Alltså kan vi inte lita på beslutsfattarna. Om det någon gång behövts en liten folkstorm så är det nu! När almarna skulle sågas ner, DÅ var minsann folk uppe på barrikaderna och smiskade snutar, men nu när det oryktade mumintrollet pissar på den svenske ingenjören orkar svensken knappt knappra fram ett lamt "meh.." på sin twitter... Skam!!

Jag uppmanar er ALLA att sluta upp bakom banderollen! Öva noga in ramsorna:

"När man inte chansar - Sveriges Eget Pansar!"

"Åka ut i strid, i en elhybrid!"

"SEP, givakt, manöver - Mumin kör vi över!"

"Patria får rådäng - SEP gör pivotsväng!"

Utflykt & verklighetsflykt

Nyss hemkommen från ett besök hos morföräldrarna i Säter. Saaben matades med 95 oktan och gick riktigt bra på sina "miljöanpassade nästan dubbfria dubbdäck". Precis under 0,86 liter per mil med lite blyfot indikerar åtminstone ingen drastisk försämring. Till och med kupéfläkten ville vara med på ett hörn och gnisslade muntert. Vindrutetorkarna.. ja dom gjorde sitt bästa i alla fall.

Helgen har gått i informationsteknikens tecken. Avsikten med resan var, förutom att låta mormor göda mig under avslappnade former, att hjälpa morföräldrarna att få igång ett fungerande mobilt bredband och därtill kopplad tillgång till internet, webbtjänster, epost och hela resten. Från början var uppgiften även att hjälpa dem välja en lämplig laptop som bas men efter nästan en hel sekunds eftertanke valde jag att istället överlåta min gamla men fullt fungerande Dell Inspiron 82oo som mest tjänstgjort som soffdator och reserv. Den är från 2003 och köptes under tiden på Okmetic. Motivet är inte enbart altruistiskt emedan jag hellre ser att de ringer och har tusen frågor om ett system jag känner till, när de väl kommit så långt att de vågar trycka på någon knapp och därmed genererar en läskig respons av någon sort. Burken levererades med XP och ett fåtal program som de kan tänkas vilja använda. "Less is more", Keep it simple, Stupid!", "DATA - Dubbelt Arbete Till Alla".. ja ni fattar.

Eftersom jag var helt dödligt trött i fredags var det uteslutet att köra till Säter efter jobbet, jag sov gott och körde upp på lördag förmiddag varefter det sörplades kaffe och åktes till "staden". Efter lite snokande och konfererande i butiken föll valet på Tele2 som bredbandsoperatör. Tyvärr hade Elgiganten i Borlänge ännu på söndagen inte rapporterat in försäljningen av abonnemanget till Tele2 varför det inte medgavs nätaccess. Riktigt dåligt. Jag tog dock alla uppgifter innan jag åkte hem och kan förmodligen stridsleda gamlingarna via telefon. När jag inte lekt data har jag installerat en 19" Toshiba LCD-TV i köket, komplett m digitalbox (Morfar strålade som ett gaydisco i morse när han kunde se jättekrokodiler äta folk till frukost. Morfars frukost alltså, krokodilen åt folk till varje mål..), och monterat bort/burit ut en dörr som tydligen ådragit sig mormors missnöje.

För övrigt har jag under resan provat Google Maps förmåga att via telefonen vägleda bilister och funnit den tillräcklig om än hästlängder ifrån Turn-By-Turnkapaciteten hos en riktig bilnavigator. En lagom utzoomad skala gav dock adekvat förvarning om kommande brytpunkter och lämpliga raktsträckor för omkörning etc. Datatrafiken under ca 8 timmars total körning uppmättes inte men förefaller inte vara skäl för fiskal panik emedan jag har ett flatrateabbonnemang upp till 0,5 Gb per månad.

Telefonen är numera konfigurerad för åtkomst till Gmail från både Googles egen app och från den inbyggda mailklienten (reserv, Google-appen verkar inte kunna skicka bilagor (?)). GPS:en vägleder antingen via Google Maps eller via Nokias inbyggda kartdatabas. Kalendern synkar mot Google. Topgun finns till efterfesten, Periodiska systemet ligger som snabbval och Nokias Handwriting Calculator är en källa till alla sorters mattematiska muntrationer. Moderna telefoners släktskap med datorerna märks bäst i den tid det tar att sätta sig in i alla funktioner och att göra alla personliga inställningar. Min inre nörd är numera välmatad och lycklig.

På vägen hem funderade jag lite. Stiger blodalkoholhalten automatiskt på en utkastad höna? Jag menar; den är ju faktiskt redlös och... :-P

What a tool...

Om det du skriver tenderar att bli lite för långrandigt kan du försöka trimma det med en textfil...

Blod, svett och dårar

Sitter på LHC mot Skellefteå, känner inte att jag missar nåt om jag bloggar lite. Oengagerad dutthockey" och taffligt halkande är väl en rättvis sammanfattning. Bah! Det VAR bättre förr! LHC.. Les Hommes Catastrophique? (Pardon my french) Tur att det serveras pilsner. :-)

--
Skickat från min mobila enhet

Mediala muntrationer

Vad tänkte Corren på när de satte rubriken "Svensk gripen i Österrike"?? När en så stor mängd entusiastiska JAS-anhängare får läsa om ett deprimerande knarkhuvud som åkt fast i alplandet istället för en ny fin exportaffär så skapar ju den samfällda sucken ett lokalt lågtryck över staden som lovar regn i flera veckor...


Dagens andra mediahit var en helsida i Linköpingsposten där min nuvarande arbetsgivare fått vika ut sig. Personalen poserar praktfullt och jag har mitt finaste ansikte på mig.

Kobratunga

En kund kom in och ville ha en trestegsbock. Jag lämnade över en med ett hurtigt "Varsågod! En styck fyllekåt Christian Olsson!"

I söndags åt jag på Max. De flesta inrättningar av "kött-i-bröd-typ" är numera noga med att påpeka att den heta olja de använder för att minimera näringsvärdet i fullt normal potatis INTE är ett så kallat transfett. Jag bryr mig inte. Enda kända fallet av obehagligt transfett torde väl vara Lasse Flinckman i After Dark?

Momentant muttrande

Jag läser ofta i tidningen att gängbrotten ökar i landet. Tror fan det, man ser nästan aldrig någon använda en riktig momentnyckel nu för tiden...

På ett helt annat tema så har mina idoga försök äntligen krönts med framgång; Jag har nu laddat min telefon med en fungerande kopia av den ultimata efterfestfilmen: TopGun! Det krävde en jälva massa mipplande med mjukvara från konstiga håll men till slut föll allt på plats. Party On! "Gleeeen!?"

För övrigt är läget lätt vankelmodigt. Det är kallt utan att att vara vinter och det är mörkt utan att vara natt.

Frigid night, I declare distress in excess,
blanket pulled tight, wish there was a mistress on the mattress.
The mood is dark'n bad, the mind is tired,
the look is barkin' mad; the java's got me wired.

Morning air, gloomy skies,
silent despair, resilience degrades and dies.
I beg for snow, and winters's white,
for in winter's tow, comes back the light!

På gott humör

Efter lite leveranser bar det åter till gamla jobbet, denna gång för att montera ner och packa det jag monterade upp i tisdags. Tydligen ville ingen titta på den fina kassunen och nu ska den skeppas till kund. Vika presenningar, stapla stolpar och sortera skruv... jag jobbar på timmar och tänker på cyklar så jag är glad oavsett! Det var rätt skönt att få pilla lite med ett utejobb i friska luften.

Vädret under dagen har varit underbart höstskönt; klar himmel, lite vind och minst 15 grader varmt. Efter jobbet hann jag bara nätt och jämnt hem innan ett rejält regn började falla. Pyjamasbyxor, tofflor och en kopp te fullbordar hemmakvällen. Lite Spotify och "Boat behind" av Kings of Convenience i högtalarna skapar utrymme för själsligt lugn.

Sedan jag bytte arbetsgivare har jag jobbat rätt hårt och det börjar nu kännas som läge för en semester för att ladda lite inför vintern. Frågan är då bara vart jag ska ta vägen? Jag har haft tankar på allt ifrån "Vandra på vulkanerna på Teneriffa" till "En iskall i Alexandria" till "Gumbo och Gunclub i Miami"... alternativen är många och bara fantasin sätter gränserna just nu. Senare delen av november är det som gäller.


Dagens "mest spännande" var ett mail ifrån min moster som tydligen har hittat mig en trevlig och träningsintresserad tjej med cykeln bredvid sänkanten... Jag känner att jag måste undersöka saken, och första steget blir att verifiera att vi INTE är varandras okända syskon a´la Luke och Leia i StarWars... likheterna kan ju göra vem som helst lite nojig och det är komplicerat nog att limma på andras systrar utan att behöva ragga på sin egen... :-P

Flyg som fan just nu!

Först ut ett stort grattis till Sven som framgångsrikt avlagt prov för privatpilotlicens! Snyggt jobbat! Att flyga är att leva så.. ja må du leva!

Härom veckan hade jag en rent flygreligiös upplevelse. Jag åkte och hämtade en högtryckstvätt utanför Åtvidaberg och passerade då både på ut- och hemvägen stadens stolthet, SAAB-fältet. På utvägen får jag uppleva ett Gripen som startar med sådan exakt timing att det passerar precis över mig och ger mig en fantastisk utsikt när den drar på och tar höjd. Mäktigt!


På hemvägen hade jag lite ökat fokus på luftrummet ovanför SAAB och såg därför på riktigt långt håll en sakta kurvande sillhuet. Hmm.. för långt för att identifiera, definitivt ett propellerplan... JO! Det ÄR ett SAAB B17! Detta mäktiga plan som låter som ett plan ska göra och som ofta nästan fått mig att trilla av fasader och hustak då det flugit över staden. Uppenbarligen övades touch-and-go för Blå Johan for omkring som ett ystert höstlöv; upp och ner igen med de stora landställskåporna/dykbromsarna utfällda. Genom den stora flyggudens försyn lyckads jag inte bara låta bli att köra bilen av vägen när vägen svängde och jag tittade på flygplan, jag lyckades också placera mig precis vid banänden när den gamla störtbombaren gjorde sin final, landning och ytterligare ett pådrag. Världens absolut coolaste hiss! Naturligtvis körde jag då med alla bilens rutor nedvevade för att höra motorljudet och skulle även ha tryckt ut huvudet likt en fartglad familjehund om bara detta varit möjligt utan att tappa kontakten med gaspedalen... Jävla Ford som inte sätter in styrautomat i bilarna!


Under de senaste dagarna har det blåst rätt bra och jag har haft uppdrag som fört mig till Lambohov. Rådande vindriktning har gjort att jag fått se ankommande SK60 i en mängd som påminner om min barndoms dagar. Yttermera har jag förundrats över den stora aktiviteten med Hkp 15, förmodligen pågpår just nu TIS (TypInflygningsSkede) på modellen. Det är rätt fräckt att se en rote komma morrande, helikoptern har ju (relativt sett, alla helikoptrar är fula i grunden..) ett visst mått av appeal om man har snälla ögon. "Grey is the new green.." liksom. Det märks att den är några generationer nyare än sina föregångare. Jag kan dock inte riktigt förlika mig med avsaknaden av fenestronrotor, det skulle i mina ögon (och öron) fullända intrycket.

Uthyrd, inhyrd och slutkörd

Idag har jag varit uthyrd åt min gamla arbetsgivare. Uppgiften var att montera och dokumentera ett av de projekt jag var inblandad i under min tid på företaget. Det har varit ett i alla avseenden lagom hårt jobb emedan jag är rätt öm i kroppen efter helgens (pr)övningar.


Barnpoolen är egentligen en portabel kassun, en pressenningsbaserad miljöinneslutning i vilken man kan ställa t.ex. en transformator. Om det läcker så stannar oljan i kassunen tills man kan göra nåt vettigt åt saken. Produkten gör det möjligt att snabbt och/eller under kortare tid (<2 år) ställa upp en trafo utan att behöva ställa upp dyra betongfundament. Övriga användningsområden jag haft i åtanke är generell vätskebehållare (18 kubik) samt som inneslutning vid sanering av fordon eller annat där man vill ha koll på spillvattnet. Jag har designat bassängen så att valfri sida går att vika ner för att kunna köra in gods när lyftmöjlighet saknas. Gigant Miljöteknik i Västervik har tillverkat prototypen på bilden nästan rakt av utifrån mina skisser.

Ramverket är i dagsläget lättmetallelement från Jokab Safety, avsett för att bygga t.ex. staket och inhägnader i verkstadsmiljö. Detta eftersom tillverkaren redan hade tillgång till materialet. Det ser snyggt ut men är förbannat pilligt att montera med alla små skruvar och jag är tveksam till dess väderbeständighet i långa loppet. Galvat, aluminium, mässing och rostfritt... nåt lär ju oxidera när Ruhr-regnet faller. När vi satte upp det förra gången tidigt i våras blev nedmonteringen helt omöjlig av en så enkel sak som is i huvudet på insexskruvarna, så att nyckeln inte passade. Mina önskemål (ingick i originalkonceptet btw) om att förenkla, använda galvade rör, en femtedel så många delar och lösningar med tappar/hål och sprintar som en trött och frusen människa i vinterhandskar kan montera i sömnen har hittills inte fallit någon på läppen. Efter att ha arbetat med diverse krångliga saker i eländiga klimat är jag numera benägen att designa allt med utgångspunkt ifrån ett Sovjetisk järnspett; inga rörliga delar och är du korkad nog att vända det åt fel håll så får du ändå ett hål av något slag...

Det var trevligt att träffa på gamla kollegor, att se att det mesta är sig likt och kanske trevligast av allt att det inte var jag som packade bilen för att åka och göra ett jobb i Östersund.

Största delen av "flytt" är just "fly.."

Har sedan i fredags kväll varit involverad i föräldrarnas flytt av möbler som varit magasinerade i Bromma till nya upplag i skumma och trånga källarkatakomber i Valla, Linköping. Involverad på samma sätt som en dinosaurie är involverad i en bubblande tjärpöl; enorma ansträngningar och inte skuggan av en chans att komma därifrån. "Malmö 2010" har aldrig sett så bra ut som nu. Just den här flytten råkade ha drag av "få ett finger, ta hela handen upp till armbågen" och jag kommer under kommande vecka knalla runt och undra vart min helgvila tog vägen.

(Här stod det bara en massa gnäll som jag gärna låter bli att publicera)