Bloggsallad

Som rubriken antyder blir det lite gott och blandat i det här inlägget. Jag har samlat på mig lite saker att kommentera men har på grund av värmen fått en träningsknäpp och varit ute och svettats på kvällarna istället för att skriva inlägg. Träningen har ju fått ett ökat fokus på sistone men pga tecken på överansträngning tar jag det lugn tills på lördag, då jag cykelledes tänker titta på Tinnerö eklandskap och Rosenkällasjön alternativt vara fruktansvärt bakfull, lite beroende på hur fredagens grillfest med förra och nuvarande arbetsgivaren avlöper. Hellre dö än tveka, borrhammare och skyliftar till alla... vad kan gå fel.

Första ämnet får bli den kommunala jakten på rökare. Var fjärde kommun har bestämt att de anställda inte längre får röka på betald arbetstid. I 18 fall gäller förbudet även snusning. Nikotin får i förekommande fall intas på lunchtid som är utanför arbetstid. Kommunerna åberopar hälsoskäl och att rökpauser och rökrelaterad sjukfrånvaro kostar dem 27000-36000 kr per rökare. Rökarna skriker om förmynderi och förbudssverige. Sen hostar dom vanligtvis en stund. Som övertygad ickerökare är jag helt för att man låter den som så önskar röka så mycket de bara vill och kan så länge de inte stör någon. Det är ett personligt beslut så gott som något. Jag skulle bli heltokig om någon ville förbjuda mig att träna. Däremot har jag aldrig förstått att man i alla dessa år har accepterat rökarens alla pauser och avbrott i arbetet. När jag påpekade att det vore rättvist att ge mig 2,5 timmars träning på betald arbetstid per vecka för att jag skulle få samma "lättnader i arbetet" som mina rökande kollegor blev det dålig stämning direkt. Eftersom poängen gått fram ganska skoningslöst behövde jag inte göra allvar av hotet att införa en "spinningruta".


Senaste tiden har jag med spänning följt BAE Land Systems/Hägglunds jakt på ett FMV-kontrakt på nya stridsfordonet SEP. Idag kom beslutet att FMV istället köper AMV från Finska Patria, något som med lite otur innebär dödsstöten för SEP-satsningen. Jag har blandade känslor inför nyheten. Man får ju anta att FMV åtminstone har några indianer i kanoten och således har fattat det under rådande omständigheter vettigaste beslutet, "mest pang för pengarna" eller vad det nu heter i pansarkretsar ("mest pang i plåten"?). Samtidigt är jag svårt förtjust i SEP pga dess innovativa design med diesel-elektrisk hybriddrift, navmotorer i varje hjul och unik förmåga att med hjulchassi utföra pivotsväng. Dessutom har fordonet parats med ett fett aktivt försvar mot inkommande stridsdelar från diverse system. Den fjärrstyrda tunga kulsprutan "LEMUR" på taket låter ju som något Ingvar Kamprad kommit på efter ett hemvärnsmöte. För övrigt är pansar för de som är så veka att de måste åka sittande ut i strid och dess enda berättigande på slagfältet är att de hindrar PV-hkp-besättningarna från att falla i sömn av leda. Så det så. Nästa vecka ska vi prata om det dumma med just helikoptrar och hur de flyger pga estetiska principer snarare än aerodynamiska.


Igår fick jag göra en snabbutryckning för att försöka laga en ytfräs uppe på US där det pågår renoveringsarbeten. Ytfräsar är stora maskiner som behandlar betonggolv helt utan respekt och som kan få en hel psykiatrisk klinik att vibrera på ett ganska störande sätt, det kittlar på ställen man inte visste att man hade. Arbetet komplicerades av att maskinen i fråga befann sig inne i en "hot zone" där man sanerade asbest (det är inte bara hälsofarligt, det är verkligen VARMT eftersom all frånluftventilation stängs av för att inte sprida dammet). Jag var helt nöjd med att sakna tillträde dit men fick istället finna mig i att en jäktad och svettig kille fick springa fram och tillbaka genom luftslussen för att passa in den nya reservdelen jag tillverkade. Jag hade två skäl att vara glad; dels var det för en gångs skull ingen risk att JAG skulle dö på jobbet och dels hade jag gott om tid att rota igenom en container för elskrot. Där såg jag något fint:


Macintosh Powerbook 180c, anno ca Juni 1993. 8,3 tums aktiv matrisskärm med 265 färger. 1,4 MB diskettdrive och 80 eller 120 MB HD. 33 MHz Motorola 68030 CPU, med möjlighet att ställa ner till 16 Mhz för att spara batteri. Styrkula. När jag stod där och höll i den kände jag på ett trevligt sätt den annars så diskreta dimension vi kallar "tid" svepa över och genom mig likt fartvinden runt en SR-71 med vidöppet spjäll. Efter att ha bekämpat instinkten att samla på mig skräpet började jag plötsligt att asgarva, något som är lite vanskligt med tanke på att jag ju befann mig på psyk... Det som slog mig var att jag nu sett netbooken gå full circle! Så här i efterhand inser jag ju att jag borde ha satt in en annons på Blocket, "Billig netbook säljes, för dig som inte behöver det senaste"...