Om kring klockan 0900 idag hade jag jättekul, sådär roligt som får folk i ens omgivning att sluta göra vad de höll på med och sakta skjuta sina stolar bakåt och bort från en. Det som utlöste den otyglade munterheten var ännu en av dessa intersektioner mellan verklighetens rent buddhistiska lidande och en seriestrip. Somliga grafiska artister har en förmåga utöver det vanliga att fånga vardagens små katastrofer på ett sätt som man omedelbart kan känna igen sig i.
Något senare, nästan hemma vid porten, råkade jag se en kraftig reflektion ovanför mig. En istapp på en tunn gren i ett kalt träd. Närd av en tunn rännil av droppar från den smältande snön högre upp i samma träd. Helt ensam och förödande elegant i sin trots för allt vad konvention och vårväder heter.
Respect, boom shacka-lack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar