En sån dag...

o530. Revelj (har den som alarmsignal på telefonen, det enda som funkar). När jag motvilligt drar av mig täcket och sätter ner fötterna på golvet lämnar värmen kroppen lika obevekligt som ett tåg på väg med kanonmat till en front långt borta. Kroppen är trött, sliten och alla rörelser sker motvilligt. Om inte Solen bryr sig nog för att gå upp så vill inte jag heller. Höst är inte så mycket en årstid som en sinnesstämning i mitt fall. Snart börjar jag stalka igelkottar för att se var de bästa lövhögarna finns...

0700. Kaffet slut. Arbetsdagen börjar.

0800. Halar upp och monterar sista ställningsdelarna på omkring 8 meters höjd. Det gungar en del men känns säkert och bra. Allt lyftande och klättrande har gjort att jag i huvudsak är tillbaka i "flyttform" igen; fortfarande lätt som fan och förmodligen lika elak. Förra veckan antyddes att jag har "Stallone-ådror" på underarmarna. Jobbar Sly också med uthyrning tro? Mina dagliga arbetsuppgifter skulle kunna utgöra grunden för en helt ny styrketräningsfluga... "Först bygger du ställningen av delar som du halar upp en i taget medan du klättrar och balanserar som en apa, sen plockar du ner samma ställning och lastar den på ett bilflak som du hoppar upp och ner ifrån ett par gånger. Upprepa tills dagen tar slut. Smit emellan med några tunga lyft."

0900. Frukost. Min livlina. Förmodligen kollegornas också eftersom jag blir påtagligt taggig när blodsockernivån sjunker. Ett par mackor, nåt varmt att dricka och en chans att samordna dagens uppdrag med kollegorna. Sine qua non!

0930-1700. Ändlöst jagande och plockande. Jag arbetar tämligen planlöst eftersom ingen av mina planer lever längre än fem minuter ändå. Istället tar jag en sak i taget som ser ut att behöva göras och när en sak är klar fortsätter jag arbeta med det som för tillfället är närmast. Det är förvånansvärt effektivt eftersom det medför korta ledtider. Det finns hur mycket att göra som helst. Tanka, tvätta, smörja, köra truck, hämta kollegor, hjälpa kunder, lasta och lossa gods, underhålla fordon, hålla ordning och slänga skräp... alla småsaker som är så lätta att glömma bort när man har större projekt på gång. För att klara att arbeta på detta sätt måste jag helt överge mitt normala tankesätt och tvinga mig att acceptera att jag inte längre har full koll på vad som blir gjort, att göra vad som kan göras men inte kunna ansvara för slutresultatet. Att skylla på omständigheter bortom min kontroll är fan mer plågsamt än att dra visdomständer när man är van att se allt man gör som miniprojekt.

1720. Varför måste samma person som har gåvan att obehindrat kunna placera sig precis i mitten av vägar och gångar, helt utan känsla för att det finns en Värld bortanför näsbenet, OCKSÅ vara en av de personer som har all tid i världen att gå och dröna i underljudshastighet när jag inget hellre vill än att få köpa min müsli och gå hem?! Kretiner! Sossar! Civilister!!