Unga arga fysiker och musproblem

Jag har fått möss. Det är en deduktiv slutsats baserat på observerade skadeverkningar i min omedelbara omgivning. Någon har gnagt i sig en god portion av vikterna jag har på skivstången. Den är helt enkelt inte lika tung som den borde vara, trots att enkel mattematik klart och tydligt visar att alla vikterna är där. Jag trodde att mössen hade flyttat vidare efter att samma sak inträffade förra året, men ack så fel jag hade. Nu återstår bara att återigen ersätta de skadade viktena med nya och att sätta ut fällor betade med järnfilspån. Om det bara var en rent ekonomisk/logistisk operation så skulle jag inte gnälla, men dom jäkla gnagarnas framfart har nu lett till att jag curlar över 50% av min kroppsvikt. Kan aldrig vara nyttigt, inte ens för en räka som jag...

I lördags tog jag en sen promenad på stan. När jag kom gående runt ett gatuhörn befann jag mig plötsligt mitt i ett stort gäng upphetsade människor. Först blev jag lite skärrad men snart insåg jag att det var en grupp fysikstudenter som var ute och firade. De var jätteupphetsade och skrek en massa saker till varandra, och till slut lyckades jag urskilja några ord och fraser. Anledningen till uppståndelsen var tydligen den nära förestående starten av LHC - Large Hadron Collider, nere på CERN! Och, ärligt talat, vem skulle INTE vara lite till sig av tanken på att krascha partiklar i upp till 7 TeV? Jag blev lite smittad av stämningen och slog följe med de ystra fysikerna. Jag frågade en av dem vad han trodde att man skulle uppnå och fick som svar att han trodde man skulle lyckas göra guld! Oj! Jag hade ingen aning om att man nått så långt i utvecklingen! Jag tackade för mig och vek av hemåt igen, men länge hörde jag deras glada rop.. "LHC - LHC - LHC...MÖÖÖHH!!".

Hjulfirande och Skogaholmslimpa

Idag har jag skämt bort mig lite för att fira nya jobbet. Jag har länge gått och sneglat på ett par svarta "Fulcrum Racing 3" till min Sintesi Nyx, och idag fick jag ett erbjudande jag inte kunde motstå av min vänlige lokala cykellangare. 26 mm fräst fälgprofil, frästa bromsytor, aerodynamiska ekrar - 16 fram och 21 bak i 2:1-ekring, 710/895 gram (fram/bak) och med en roterande massa så liten att man måste vara skapt som Thomas DiLeva för att förstå det... Nu återstår att fixa resten av hårdvaran innan jag kan ge mig ut på en provrunda. 12-23-kassett från Campa, Michelin Pro3 Race däck och en ny kedja kommer att sitta som en smäck!


När jag lite senare klev igenom Willy's blev jag antastad av en ung dam som ville stoppa frimärksstora bitar av smörad skogaholmslimpa i truten på mig. Det var tydligt att jag som motprestation förväntades tycka nåt. Jag teg som muren och visade lika mycket känsloyra som Spock i Star Trek (TOS*) medan limpan sakta förvandlades till sött sliskigt gegg i munnen. Tjejen började se lite stressad ut och klämde i med ett slemmigt käckt "Nu är 50% fullkorn!". Svaret blev ju naturligtvis att "Då är ni ju åtminstonde halvvägs, bara resten kvar". Detta orsakade en rätt gullig rynka mitt i pannan på henne, mitt emellan ögonen. Jag gillade rynkan och bestämde mig för att hålla den kvar. Jag började berätta hur jag vill ha mitt bröd:
- "Grovt ska det vara!"
- "Ahh..Skogaholmslimpan innehåll.."
- "Som sågspån från svartek! Eller vägbeläggning från en gammal Sovjetisk motorväg! Där man kört tanks!"
- "...det tror jag int.."
- "Rälsspik inslagen i en TALL! Så uppkäftig och seg att man måste skjuta fast den i bordet med en spikpistol för att den inte skall krypa iväg och ansluta sig till motståndsrörelsen!! SÅ vill jag ha mitt bröd!!"
- "..."
- "Eternit.. med västerbotten på.. mmm, nu måste jag nog kila. Hejs svejs!"

DEN rynkan får dom ta bort med ångstrykjärn och planhyvel för hon lär inte överleva den dos Botox det skulle kräva.

(* TOS - The Original Series, den med Captain Kirk och grabbarna.)

LandsDINGet i Östergötland

I dagens Extra Östergötland står att läsa om Landstingets ekonomiska kris, vilken nu manifesterat sig i ett anställningsstopp. Det ekonomiska underskottet sägs i artikeln fullkomligt skena iväg, vara värre än i fjol och är i reda pengar 47 miljoner kronor, vilket i min värld motsvarar ungefär samma antal helt schyssta cyklar. Om krisen inte hävs sägs konsekvenserna kunna bli varsel om uppsägning bland personalen och längre väntetider för de som söker vård. Tuff skit.

Det heter ibland "om du inte är en del av lösningen så är du en del av problemet", och i detta fall är det så sant som det är sagt! Just JAG kan var en av anledningarna till att gamle Stig-Bruno i Snythyttan inte får nya fina höftleder i titan utan istället får nåt gjort av nedsmälta polska konservburkar inopererat av en misslyckad veterinär "från Smolensk via Poolia". Problemet är alla de timmar jag skyfflat runt landstingets möbler, sopor och hela vårdcentraler. För vår lilla flyttfirma är landstinget i Östergötlands län en formidabel kassako, ett ymnighetshorn utan botten, likt SAAB före dem. De förefaller vara låsta i leken "hela havet stormar" fast med komplikationen att musiken inte går att stänga av, så alla måste hela tiden fortsätta byta platser med varandra! Och, som alla i Landstinget vet, byter man plats så måste man ha sina egna möbler med sig...

Det har gått så långt att vi nu i praktiken har carte blanche och kan åka runt lite som vi vill och jobba med vad vi känner för. Oftast krävs bara att man dyker upp och ställer sig i en godtycklig korridor så kommer det snart någon och undrar om man kan fixa det ena eller andra åt dom. Naturligtvis är vi tjänstvilligheten själva, mellan digra fikaraster, privata ärenden och med tickandet av arbetstidsklockan i bakgrunden. Ett exempel; två gubbar och en gammal diesel brummar slött iväg för att hämta en (1) stol, en rätt dyr stol när man summerat tre mantimmar (Rusta/Jula/Systemet låg ju på vägen) och 15 kilometers bilkostnad. Om vi vore i den medicinska branchen så skulle det vi gör motsvaras av att ett helt operationslag sattes in för att åtgärda ett nageltrång, under en hel veckas tid. Det konstiga är att vi får hållas. Ingen ifrågasätter vårt upplägg, ingen undrar över hur vi disponerat vår tid. För syns skull lägger vi på ett kol ibland, och då får vi så mycket beröm att det är rent pinsamt. Försöker man lägga på ett kol övrig tid, eller bara vill åstadkomma nåt under en arbetsdag, får man höra att "lugn lugn vi måste få jobbet att räcka". Än idag grubblar jag över hur vi kom undan med att dra ut på ett jobb som kunde tagit en vecka under normala (effektiva) former till att sträcka sig över tre veckor. Den dagen arbetstidsstöld blir OS-gren har vi bara svenskar på pallen. Det finns fler personer än jag i den här historien som borde rannsaka sig själva. Somliga borde slå upp ordet arbetsetik i ett lexikon (företrädesvis ett med stor stil och många bilder), andra behöver bara se till att de får lite mer valuta för sina pengar.

Är nu inte detta blogginlägg att bita den hand som föder mig? Kanske det, men nu bryr jag mig inte längre. Dels byter jag nu arbetsgivare och dels VILL jag inte längre tiga och följa ett dåligt exempel bara för att få chansen att sakta men säkert nöta ner mina axlar och knän för en sporadisk timlön. Det ironiska är ju att ju mer jag sliter på dem desto sämre blir mina chanser att jag får nån hjälp med dem om de behöver lagas.

Idiotförklaring

Om någon skulle erbjuda mig att fira en större högtid med familjen på en sunkig byggarbetsplats med alla bekvämligheter man normalt hittar i ett flyktingläger så skulle jag ha idiotförklarat den personen på fläcken. Om samma person säger till mig att "i år firar vi påsken nere på landet" så packar jag snällt min väska och kliver i snickarbyxorna för att lägga ner en massa tid och energi på ett hus som ger mig samma varma känsla som... Klamydia? Jag är visserligen en fysiskt aktiv människa som trivs med utmaningar men det här projektet kan liknas vid att be smeden smida länkarna till den egna bojan. Jag må vara en idiot, men det finns gränser även för sådana.

Vad är då anledningen till att jag inte tycker om "familjens fritidshus"? Well, för det första anser jag att om något skall klassas som ett familjeprojekt så bör detta inbegripa att hela familjen faktiskt haft något att säga till om vid anskaffandet. Särskilt som objektet i fråga är ett arbetstidsmässigt sjunkhål som endast kan befrias från decennier av entropiskt förfall med arbetsinsatser som skulle fått killarna som byggde pyramiderna att generat skruva på sig och lägga på ett kol. För det andra har hela konceptet "hus på landet" ingen som helst lockelse på mig, jag är helt immun mot allt naturromantiskt svammel om rödfärg och ställer mig svårt frågande till glädjen i att bära runt på ved. Jag kräver vatten för att vara lycklig, så enkelt är det. Jag är som lyckligast på en segelbåt, men finner glädje i de flesta boendeformer så länge de erbjuder närhet till- och utsikt över stora öppna vattenytor. Då blir humöret gott och tanken känns fri. Tredje invändningen är att huset är beläget utanför Mjölby, en stad som är mindre inspirerande än leran som omger den. Att resa dit är som att vara på min egen bakgård men utan att ha tillgång till mina prylar. Varken exotiskt och avkopplande eller bekvämt.

Kan man be att få inskrivet i testamenten att man vill slippa ärva vissa grejer?

Dagens "aha!"

Aldrig för sent för ett uppvaknande antar jag. Håller på att packa väskan inför resan ner till arbetslägret "Camp Jonsson" utanför Mjölby och påskfirandet m föräldrarna, hittar inte mina Teva-sandaler... "Var fan ÄR dom?!" följs av ett underligt tillfredställande "..javisstja.. dom slängde jag ju i Bangkok". Världen är bra liten ibland. Men kul! Glad påsk på er!

Kors i taket...

...finns det i Domkyrkan, där jag just varit på Sverigepremiär av "Lament for Jerusalem", komponerat av Sir John Tavener. Besöket är ett led i min strävan att stimulera delar av min hjärna som legat i träda sedan jag började bära möbler igen. Verket framfördes av domkyrkans kammarkör, kören Ad Libitum, domkyrkans kammarorkester m.fl samt sopran och countertenor. Kompositören själv karaktäriserar sitt verk som "en mystisk kärlekssång" där Jerusalem symboliserar vårt allra djupaste hem och gemensamma ursprung, vilket vi tydligen "vemodigt saknar och längtar efter". Tro det?


Vemodet och saknaden gestaltas utifrån både judiska (Psaltaren 137), kristna (Matteus 23 och Lukas 21) och muslimska texter (Jalal al-din Rumis Masnavi - "Vassflöjtens sång"). Verket är uppbyggt av sju cykler där kören, countertenoren och sopranen avlöser varandra. Musiken kändes potent, modern och väl avstämd till både miljön och textens innehåll. Texterna varierar mellan engelska och grekiska vilket gör att jag stundtals hade lite svårt att följa med i programmet. Musiken var dock bedövande vacker och med domkyrkan som kuliss blev det hela en minnesvärd upplevelse. Jag fick samma känsla som när jag var liten och hade följt med på Julotta och satt i den av levande ljus upplysta kyrkan. Någon gång under den timslånga föreställningen kom jag på mig själv med att ha vandrat iväg i tanken och satt och funderade på hur coolt det vore att fylla hela domkyrkan med kristallklart vatten och sen dyka i den, uppleva den enorma rymden med rörlighet i tre dimensioner och en skenbar känsla av viktlöshet... "Stenkatedralen" är i alla fall grottlik så det räcker.

Två strofer ur texterna gjorde särskilt stort intryck på mig. Den första var en rad ur "Vassflöjtens sång"; "Vem som än vistas fjärran från sitt ursprung åtrår sin egen återförenings stund". För mig handlar det mycket om att uppnå självkännedom, att skala av sig ytligheterna och hitta tillbaka till sig själv, något som jag ser som en viktig grundsten för vad vi än väljer att ta oss för. Den andra strofen kom från Psaltaren, handlar om Babyloniska fångenskapen, och var inte lika positiv; "Blessed shall he be who shall seize and clash thine infants against the rock". Om det är sådan dynga som står i bibelns gamla testament är jag bara ännu gladare över att jag lämnat Kyrkan, och har fått en nyfödd förståelse för varför Israel-Mellanöstern-krisen aldrig tycks få någon fredlig lösning. Var snälla istället, kramas.. "Make falaffel - not war!"

Hur som helst var det en välinvesterad timma av mitt liv, särskilt som alternativet var att åka till jobbet och stapla tomglas. För er som missade konserten så finns musiken att köpa från Naxos, och rekommenderas varmt.


Ordlista:
Countertenor; Manlig sångare, sjunger som en tjej. (nb, HAR till skillnad från kastraten pungkulor men ANVÄNDER dom inte...)
Sopran; Snygg tjej som sjunger som en hel karl. Ger vissa åhörare både ståpäls och ståfräs.

En fråga om perspektiv

Under dagens tur ner på stan hamnade jag på Åhlens. Jag botaniserade lite bland deras billiga filmer utan att hitta något jag behöver. När jag precis vänt för att gå och äta lunch såg jag något i ögonvrån som triggade en kraftig respons. På golvet i en av gångarna mellan DVD-hyllorna stod en ensam väska.

Det är förmodligen ett dåligt betyg på vår omvärld och ett gott betyg på mitt säkerhetsmedvetande, men min första tanke var faktiskt att en ensam väska helt utan uppenbar ägare i närheten kan innebära en risk. Jag har länge haft uppfattningen att det bara är en tidsfråga innan vi ser första terrordådet i Sverige. En närmare titt visade att väskan utgjorde förpackningen till hela samlingen av Astid Lindgren-filmer och kostade 2990 kr. Fyndigt. Jag funderade på om det kunde tänkas att även andra människor i den här situationen har starkare associationer till Osama Bin Ladin än till Pippi Långstump men valde att släppa den tanken och gå på lunch istället. Jag tog rulltrappan ner till entrén, bara för att inse att tillvaron just tagit en poäng på min bekostnad... De som varit på Åhlens i Linköping vet redan vad som finns precis nedanför rulltrappan. För er övriga bifogas en bild.

Ung och dum?

Senaste dagarna har jag blivit allt mer störd av alla skriverier om hur unga människor drar på sig skulder och betalningsanmärkningar. Med risk för att låta som en betydligt äldre människa så har jag faktiskt lite svårt för att förstå hur man tänker när man sätter sig i en dylik knipa. Jag har däremot inga som helst problem med att förstå hur man handlar. Man handlar för mycket.

Är det verkligen så illa att hetsen att köpa och äga numera överskuggar inte bara sunda förnuftet utan även matematikens lagar? När blev det okej att ha utgifter som konsekvent överstiger ens inkomster? Har negativa tal rationaliserats bort ur skolans undervisning? En sak som blir allt mer tydlig är att väldigt många inte har en klar överblick över vilka kostnader de egentligen har, och därför lever i en naiv tro på att det som inte syns inte finns. Vi bombarderas ständigt av ett enormt utbud av produkter och tjänster med betalningsalternativ som är skräddarsydda just för att vi skall uppfatta dem som "ofarliga". Vissa saker säljs för "1 krona", andra "slipper man betala på flera månader" och ytterligare erbjudanden lockar med "räntefri avbetalning". I kombination med det välmatade habegäret faller folket i fällan lika effektivt som om de sprungit in i korsande ksp-eld. Något måste göras om svensken på fullt allvar tror att vinstdrivande företag bjuder på något om de inte garanterat kommer att tjäna in de pengarna i ett senare skede. Vi pratade inte mycket om privatekonomi i skolan, men på hemkunskapen fick vi i alla fall inpräntat i oss att hyran var den räkning man betalade först eftersom det var tråkigt att bo i en pappkartong under en motorvägsbro. Kanske man kunde skapa ett kul rollspel för kidsen av idag, där de får prova att "leka ekonomi" med monopolpengar och bli varse att det kan vara bra att behärska köplusten lite och att både bilar och tvättmaskiner alltid går sönder väldans olägligt och att det blir komplicerat att flytta hemifrån med en betalningsanmärkning.

Om det bara vore de unga, mellan 18 och 25, som hade problem med skulderna så kunde man ju göra det bekvämt för sig och skylla på deras relativa brist på erfarenhet. Men istället visar det sig att det är gruppen 35-45 år som har de största problemen, mycket på grund av en förkärlek för att handla på kredit. Dessa människor håller dessutom som bäst på att uppfostra nästa generation kreditkortstorskar... Mer statistik; hela 22% av Sveriges befolkning har en skuld som överstiger deras tillgångar. Hoppsan! Där åkte jag själv dit så det stänker om det, eftersom CSN fortfarande har fordringar på mig som nätt och jämt överstiger den summa jag tror mig kunna uppbåda även om jag likviderar alla mina tillgångar. Nu har jag ju visserligen björnkoll på den tämligen generösa återbetalningsplanen men det får ändå tjäna som illustration till hur vanligt det är att ha skulder som man inte alltid tänker på.

En av anledningarna till att situationen med de skuldsatta unga irriterar mig är att det är ett problem som inte hade behövt uppkomma. Föräldrar och skola ansvarar för att ge ungdomarna en aning om hur verkligheten fungerar. Några enkla tumregler är allt man behöver för att behålla kontrollen över sin ekonomi.

1. Din ekonomi är inget "som bara händer". DU har kontrollen och DU har ansvaret! Styr!
   
2. Skriv ner dina inkomster, utgifter och eventuella sparade tillgångar. Ett papper går bra, ett Excellark är roligare. Gör balansräkningen månad för månad och titta minst tre månader framåt för att förutse större utgifter. Skriv in kända periodiska kostnader såsom hyra, el, telefon, försäkringar mm i förväg. Försök bygga upp en buffert för minst två månaders kostnader, det ger dig manöverutrymme och tid att agera om det krisar till sig.
   
3. Tänk två gånger innan du handlar. "Behöver" du det här eller är det något du "vill ha". Vänta några dagar om du är osäker, behovet kvarstår medan köpsuget kanske klingar av. Fundera på vad du redan har istället för på vad du saknar. Ofta hittar man det man behöver hemma om man bara är lite kreativ.
   
4. Handla för pengar du har. Låt bli att handla på kredit. Om du måste så ta ett lån på en bank där du får seriös hjälp att klargöra villkoren. SMS-lån ÄR fällor för svagsinta idioter. Håll koll på ditt kontosaldo vare sig du handlar med kontanter eller betalkort.
5. Om du börjar hamna i trubbel så säg till i tid! Prata med banker, fordringsägare eller med föräldrar. Det finns hjälp att få och det är helvetes mycket bättre att svälja sin stolthet än att dra på sig en betalningsanmärkning. Bor du hemma så be dina föräldrar att förklara hur de planerar ekonomin, det kan bli intressant för alla inblandade.