Lösa funderingar över en bit paj

IKEA's produkter är som Lego var förr; bitarna kan användas till vad helst fantasin kan komma på. Lego, å andra sidan, är idag mer renodlade byggsatser och påminner om barndomens plastmodeller - fast dyrare. Snart kan man lika gärna limma ihop bitarna en gång för alla.

Ikanohuset har stora likheter med en biologisk organism! Folkströmmen är blodomloppet, komplett med små infarkter när de mest korkade bara stannar mitt i vägen för alla andra och butikerna är ekonomiska njurar där människor separeras från sina pengar. Ventilationen tillför nödvändigt syre och försöker hålla temperaturen nere. Under julhandeln hovrar hela bygget på febergränsen. Willy's är och förblir Ikanohusets tjocktarm; nära utgången och fullt med...

Under lunchen, inom synhåll för en massa sminkställ, kunde jag irriterande nog nynna respektive reklamslogan för såväl Maybeline, L'Oreal som MaxFactor! Deras reklamfolk förtjänar tydligen sina pengar så nu måste jag slicka på handtagen till Saabens startbooster för att radera ett par med tjejbaciller smittade minneskluster. Med lite tur kan det dessutom få mig att sluta att konstant nynna refrängen till ABBA's "Lay All Your Love On Me!"... (och JA, jag tror att Amanda Seyfried är lite kär i mig. Tjata inte om det.)

Varför har en hel generation fått lära sig att god hållning (jämte hut och hyfs!) är något valfritt?? På snedslitna skor och med ryggar krökta likt armeringjärnen i ett danskdesignat jävla operahus släpar sig ungdomen runt med mössan inte bara på inomhus (NEJ!) utan dessutom PÅ SNED!!

På tal om skor.. Högklackade skor kräver god teknik hos bäraren för att komma till sin rätt, och då är effekten att jämställa med att briljantslipa en för övrigt felfri diamant. Åtminstone när det gäller kvinnor, men jag dömer ingen... 9 av 10 som slentrianmässigt stolpar runt i skor med klack över 10 mm har inte teknik ens för att se bra ut med fötterna i en bytta cement på havets botten. Licensplikt med krav på årlig förnyelse! Och åldersgräns! En manlig motprestation vore att återuppliva den hedervärda traditionen att då och då putsa våra skor!


På vägen hem måste jag ha hamnat i ett hörn av kvarglömt 80-tal. Oaktat att det idag verkar väldigt otrendigt, ur ett strängt dermatologiskt perspektiv, att skaffa sig konstgjord hudcancer så undrar jag lite över det här med "rör" över huvud taget. Eftersom den gamla hederliga glödlampan verkar vara på väg ut av miljöskäl så kan man väl samtidigt få kräva att lysrörstekniken också ersätts av något lite häftigare? Jag är inte särskilt lockad av solarier men skulle nog tycka att det var lite fräckt med en "UVB-sveplaser" som fräste in brännan en gång för alla!

God fortsättning!

Är åter hemma efter julfirandet. Vill dela med mig av årets julklapp. Lillebror, som var den ende med en tydlig och dokumenterad önskelista, fick senaste Arn-filmen. Övriga familjemedlemmar och släktingar ett julkort med följande text:

"Det känns lite fånigt att köpa dig ytterligare en liten sak som du egentligen inte behöver. Istället ger jag dig vetskapen om att jag i år valt att skänka min julklappsbudget till Röda Korsets julkampanj 2008: 'Kramas för de ensamma!'.

Du är redan världens rikaste människa, för du har en familj att dela julen med, och på detta sätt kan vi tillsammans bidra till att fler människor får uppleva samma glädje. Det känns bra.

Naturligtvis går du inte helt lottlös. Uppvisande av detta kort berättigar till så många julkramar som du tror att du behöver för att komma över förlusten av de julklappar du hoppats på.

God jul och ett fridfullt sinne
önskar
'Karl-Richard Jonsson'"

Rilleman - höjdare på jobbet

Jag vet inte vad som är roligast; att folk kommer till mig när de har "speciella omständigheter" kopplade till ett jobb eller att jag oftast lyckas lösa problemen och utföra jobbet till kundens belåtenhet. Förra gången gällde en "kod brun" på ett Linköpingshotell och innan dess städning av ett poolgolv efter att man fyllt vatten i bassängen.

Idag visade sig problemet vara att takbalkarna i nybyggda Stadium Arena i Norrköping, som min arbetsgivare utför byggstädningen i, inte torkats av ordentligt sedan de monterades. Balkarna, av fackverkskonstruktion, sträcker sig över hela basketarenan och därmed ut över läktare och andra "icke plana ytor"dit man inte når med en skylift liten nog att ta in på arenan. I vanliga fall (uselt ordval med tanke på höjden..) återstår då en kostsam och tidskrävande resning av byggställning till rätt höjd, för ett arbete som tar några minuter. I detta fall pratade man istället med mig, och frågade om jag kände mig hugad för lite husklättring, a.k.a. "buildering".

En utmaning är en utmaning så jag kilade förbi lokale klättermånglaren och plockade upp lite fräscha slingor (INTE hårslingor! Klättergrejor i superstark Spectra nylon) och låskarbiner igår efter jobbet. På så sätt kunde jag arbeta med två säkringar som jag flyttade växelvis medan jag klättrade, a´la Via ferrata. Ett fall hade nog gjort seriöst "AJ-ONT-FAN!" men med en 120-slinga blir det i alla fall rätt kort. Arbetshöjden växlade mellan uppskattningsvis 4 och 8 meter. Jag blev snart idiotförklarad av alla närvarande utom killen som sparade en mindre förmögenhet på ställningshyra och av mina kollegor som börjat vänja sig vid mitt förhållningssätt till arbetet. En liten flashbild visar hur balkarna ser ut. Klicka och panorera.

Naturligtvis hade jag aldrig gjort jobbet om jag inte känt mig säker på metod och utrustning. Tidigare gånger har jag hyrt helkroppsselar som suttit skitdåligt på min smala lekamen, så den här gången höll jag mig till min privata sportklättersele. Detta må inte vara riktigt godkänt ur arbetsskyddssynpunkt men jag påstår att det är det enda som duger med tanke på den flexibilitet som krävs i klättrandet. Det är ändå viss skillnad på att springa runt på ett tak och att åla sig genom ett fackverk med ett rätt ointressant basketlag 8 meter under sig... (fast deras damlag faller jag för varje gång jag ser dem, och snickaren sätter inte en spik rätt när de övar dribbling!).

Ordbävning

Jag noterar häpet att Skåne inte står still. 4,7 på Richterskalan är ju inte helt föraktfullt i ett land där höjdpunkterna på temat katatrofer annars är dokusåpor, alliansregeringar och Linda Rosings samlade uttalanden. Jag hade ingen aning om att det finns förkastningszoner i Skåne. För inte kan det väl ha varit skattetrycket som lättat?

Enda störande momentet i Linköping under morgonen är den sedvanliga sura stanken från reningsverk alt. biogasproduktion. Den verkar bli värre på vintern och idag var det riktigt illa. Om det miljövänliga alternativet skall dofta så här illa kommer jag skyndsamt att konvertera Saaben till råolje- och kadmiumbatteridrift. Eller åtminstone sätta in ett lite kraftigare gummiband i den.

Muddy Waters

Har nyss återvänt efter att ha tillbringat helgen nere i Västergötland hos Mor. Alla krittren (hästar, katter, rådjur.. flygbasjägare) är pliktskyldigast gullade med och ompysslade. Vinterpälsar är inspekterade och allmän översyn genomförd. Alla mår bra. Batterier i ficklampor äro bytta och datorn genomgången och uppdaterad.

Utomhus låg under helgen (skit)snö (!) och även det vatten som inte haft den goda smaken att lämna jordens yta genom att sippra ner genom den leriga jorden. Pölarna i hagen var monunentala, stövelskaftsdjupa och retade Mors sinne för ordning. I översättning från kvinnofolksspråket; detta var MITT problem att lösa. Då pölarna var belagda med ett flera centimeter tjockt istäcke fann jag det bäst att ta till grova verktyg och fann mig ett järnspett som vägde ungefär lika mycket som jag själv. Tanken var att spetta mig (ja, inte MIG personligen utan spettet då) ner igenom is, vatten och täta underliggande jordlager för att skapa avrinning. Metoden har fungerat väl tidigare.

Första hugget går bra, skapar ett fint hål igenom isen och gör en liten kanal ner i leran. Sen blir det spännande. Andra hugget pressar det vatten som hunnit fylla hålet så att detta med avsevärd hastighet sprutar åt det enda håll som står till buds, nämligen upp genom hålet i isen. Glipan till spettet verkar styrande på gränsen till strålsamlande och därmed är vi inne på vitsen med att ha både skyddsglasögon och regnställ på sig när man arbetar med något tyngre än att knyta fiskeflugor. En stor del av mitt forna landskap befann sig plötsligt i mitt ansikte. Skitbra. Bara resten kvar liksom.. Med spettet som tillhygge lyckades jag faktiskt krossa isen till hanterbara flak som sedan kunde transporteras bort med skottkärra.


På lördagskvällen hade jag den häftigaste Luciaupplevelsen sedan studenttiden. Förra grannens döttrar kom över med fika och körde ett väldigt ambitiöst och musikaliskt luciatåg. I repertoaren ingick detta år även "Smoke on the water" för fiol och blockflöjt... 8-o

På vägen hem reflekterade jag över hur roligt det är att återigen få köra 120 på motorväg, varför alla långtradare måste ha lika många lampor som de i CocaCola-reklamen och varför de låter som rymdskeppen i Star Wars?

Men vaf.. jag mår ju.. BRA?!

Jodå, inget skämtande här inte. Sedan jag stämde i bäcken i fråga om den ohållbara arbetssituationen har jag upplevt en stadig återgång till det tillstånd jag borde befinna mig i för jämnan. Jag är lugn, glad, pryltokig och börjar träna så fort jag står still mer än tio sekunder i taget. Precis som det skall vara med andra ord. Dessutom har jag börjat återknyta bekantskapen med mina försummade vänner och vänt fokuset framåt istället för bakåt.

Att återuppta träningen efter nästan fem månaders inaktivitet var så smärtsamt att man kunde ha tagit betalt för det. Nu börjar det rulla på i vanlig ordning och jag känner åter de positiva bieffekternas inverkan på övriga livet; god nattsömn, enorm matlust, större tålamod med motgångar och en misstanke om att någon bytt ut ett par av vikterna på skivstången mot dito i aluminium (?).

Sökandet efter en ny arbetsgivare pågår för fullt. Jag är både rörd och oerhört tacksam över de tips som kommit in från vänner och bekanta, det är en trygghet att ha er! Projektet att ta ett C-kort fortgår också med oförm.. lagstadgad hastighet.

Dental demolering

Jävlar i havet... jag tror jag blivit rånad. Åtminstone var tandläkaren flink som en ficktjuv när hon bröt ut tandeländet. Tog ca en halvtimme från att de tog röntgenplåten. Snacka om insiderjobb. Visserligen är livet med en kubik bomull i truten lite ovärdigt men det är skönt att ha det avklarat. Tanden har jag fått behålla i en liten burk. Inga Bamsebokmärken den här gången dock.

Odontologiskt stryptag!

Redan i vanliga fall har jag ofta lite svårt att hålla munnen stängd långa stunder i taget, men just nu är det helt omöjligt! Jag har nämligen under den gångna veckan blivit begåvad med en uppkäftig visdomstand i vänstra delen av överkäken. Då mina käkar redan är väldigt trånga ger detta upphov till stor platsbrist och naturen löser detta genom att stapla på höjden så gott det går. Just nu kan jag timma för timma känna hur trycket fortplantar sig genom käkbenet då allt försöker flytta sig ur vägen för nykomligen. Så här kan jag naturligtvis inte ha det. Det gör ju ont. Att tugga maten går bort och att leva på enbart öl har fler nackdelar än fördelar, tråkigt nog.

Då jag i ett försök att tillskansa mig några vuxenpoäng skaffade ett privat tandvårdsalternativ för ett tag sedan var det inte alls svårt att få en tid. Folktandvården i all ära men ibland tror jag att det går snabbast om man bara skickar in sina tänder i en påse och låter dem fixa dem när de hinner... Thea Tandhälsa är inte bara snabba, deras receptionister låter gulliga i telefonen också. Jag ska dit för en preliminär koll efter lunch idag. Själv ser jag inget alternativ till en extraktion av tredje graden. Ju fortare desto bättre, jag ser framför mig hur jag genom bedövningsdimman ser tandläkaren och en stödgrupp sköterskor göra plutons eldöverfall mot mina massivt manglade molarer. Visdomseländet får de gärna skicka till Guantanamo för allt vad jag bryr mig!

Plan B är i dagsläget en spegel, sprit och en Hilti.

Hepp!

Resultatet av löneförhandlingen har utfallit till belåtenhet. Vare sig det var tur eller skicklighet så gick det enligt förhoppningen. Öppningsbud, motbud och slutbud följdes av samförstånd utan krångel. Således har jag inom loppet av fyra dagar först sagt upp mig och sedan förhandlat upp min lön med dryga XX*%. "Rilleman - knäpp men ovanlig"?

Jag fick nyligen frågan om varför jag väljer att lämna blod. Jag svarade att det i ljuset av mina framgångar hos damerna förmodligen fortfarande är min bästa chans få in någon del av mig i en kvinna, och att 50% chans till framgång är flera magnituder bättre än vad övriga metoder resulterat i. Mer tidseffektivt är det också. Det är roligt när folk inte vet om man driver med dom eller inte.


* Jag väljer att inte i detta forum redovisa faktiska värden eller siffror emedan jag inte vill påverka övriga kollegors kommande förhandlingar.